Hon var ämnad till att bli skådespelerska
Meta Velander, skådepelare, dog den 16 maj. Hon blev 100 år gammal.
Redan som barn visste Meta Velander att hon var ämnad till att bli skådespelerska. Hon älskade Hollywoodfilmer och började agera i mycket unga år. Bland annat spelade hon skolteater under uppväxten på Kungsholmen i Stockholm och närde drömmar om ett liv på scenen och på bioduken. När Velander var 23 år antogs hon till Dramatens elevskola där hon studerade i tre år. Därefter fick hon anställning på Uppsala stadsteater och arbetade där under större delen av femtiotalet. År 1960 engagerades hon så av Stockholms stadsteater och där blev hon kvar under hela karriären, om än med kortare upphåll. Teatern blev som ett andra hem för henne och efter debuten som Kristin i Fröken Julie kom hon genom åren att medverka i mer än 70 pjäser och flera tusen föreställningar. Den sista uppsättningen blev vid 95 års ålder i Det stora teaterkalaset av Calle Norlén där hon visserligen inte stod på scenen men medverkade på distans.
Meta Velander filmdebuterade 1945 i Hasse Ekmans Kungliga Patrasket och på sextiotalet började hon även medverka i tv-serier. Hon spelade sällan huvudrollen men gjorde trots det stort intryck och blev snabbt både igenkänd och uppskattad av publiken. Äldre läsare minns henne kanske som expediten i Pressbyrån som vägrade sälja tobak till Gösta Ekman i filmen Mannen som slutade röka från 1972 där hon regisserades av Tage Danielsson. Eller som professorskan Eva i Carin Mannheimers hyllade tv-serie om äldreomsorgen Solbacken Avd. E från 2003 och grannfrun i ”Beck – sista dagen” från 2016.
Den stora kärleken fann Meta Velander i skådespelarkollegan Ingvar Kjellson. De gifte sig 1949 och levde tillsammans i 65 år fram till hans bortgång vid 91 års ålder 2014. Paret blev folkkära, inte enbart för de många tv-roller och teateruppsättningar de medverkade i utan även för att de ofta ställde upp i media och visade hur mycket de älskade varandra och vilket bra äktenskap de hade. Ett av deras mest uppskattade gemensamma scenframträdanden var i Kristina Lugns pjäs "Rut och Ragnar" som sattes upp på Stockholms stadsteater när Velander var 85 och Kjellson 87.
"Det blev väldigt tomt efter Ingvars bortgång" berättade Meta Velander för några år sedan, men hon fortsatte att arbeta sedan hon blivit änka. För henne var det ett sätt att hantera sorgen.
En av Meta Velanders största framgångar kom sent i livet, när hon var 80 och fick en av sitt livs största roller. Benny Fredriksson, som var chef på Stockholms stadsteater, var en stor beundrare av hennes scenkonst, liksom av Yvonne Lombards, och satte upp dem i den svenska versionen av den brittiske dramatikern David Hares Två kvinnor. Succén var omedelbar och de båda erfarna aktriserna rosades av en enig kritikerkår. Vänskapen med Yvonne Lombard var stark. De spelade ihop i många uppsättningar, delade alltid loge och blev något av ett radarpar - publiken älskade deras gestaltningar men också gnistan som fanns dem emellan och som kunde skapa magi på scenen.
För den yngre publiken var Meta Velander kanske mest känd för rollen som Sunes farmor i julkalendern. Hon var också uppskattad som svensk röst i Disneyfilmerna Bernard och Bianca och Skönheten och Odjuret.
År 2002 fick Meta Velander ta emot medaljen Litteris et Artibus för mångåriga konstnärliga insatser ur kung Carl XVI Gustafs hand i en ceremoni på Stockholms slott och 2016 belönades hon med Teaterförbundets "Guldmedalj för utomordentlig konstnärlig gärning". I samband med pandemin flyttade hon in på ett äldreboende i Djursholm norr om Stockholm och det var även där hon gick bort. Hon efterlämnar barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Redan som barn visste Meta Velander att hon var ämnad till att bli skådespelerska. Hon älskade Hollywoodfilmer och började agera i mycket unga år. Bland annat spelade hon skolteater under uppväxten på Kungsholmen i Stockholm och närde drömmar om ett liv på scenen och på bioduken. När Velander var 23 år antogs hon till Dramatens elevskola där hon studerade i tre år. Därefter fick hon anställning på Uppsala stadsteater och arbetade där under större delen av femtiotalet. År 1960 engagerades hon så av Stockholms stadsteater och där blev hon kvar under hela karriären, om än med kortare upphåll. Teatern blev som ett andra hem för henne och efter debuten som Kristin i Fröken Julie kom hon genom åren att medverka i mer än 70 pjäser och flera tusen föreställningar. Den sista uppsättningen blev vid 95 års ålder i Det stora teaterkalaset av Calle Norlén där hon visserligen inte stod på scenen men medverkade på distans.
Meta Velander filmdebuterade 1945 i Hasse Ekmans Kungliga Patrasket och på sextiotalet började hon även medverka i tv-serier. Hon spelade sällan huvudrollen men gjorde trots det stort intryck och blev snabbt både igenkänd och uppskattad av publiken. Äldre läsare minns henne kanske som expediten i Pressbyrån som vägrade sälja tobak till Gösta Ekman i filmen Mannen som slutade röka från 1972 där hon regisserades av Tage Danielsson. Eller som professorskan Eva i Carin Mannheimers hyllade tv-serie om äldreomsorgen Solbacken Avd. E från 2003 och grannfrun i ”Beck – sista dagen” från 2016.
Den stora kärleken fann Meta Velander i skådespelarkollegan Ingvar Kjellson. De gifte sig 1949 och levde tillsammans i 65 år fram till hans bortgång vid 91 års ålder 2014. Paret blev folkkära, inte enbart för de många tv-roller och teateruppsättningar de medverkade i utan även för att de ofta ställde upp i media och visade hur mycket de älskade varandra och vilket bra äktenskap de hade. Ett av deras mest uppskattade gemensamma scenframträdanden var i Kristina Lugns pjäs ”Rut och Ragnar” som sattes upp på Stockholms stadsteater när Velander var 85 och Kjellson 87.
”Det blev väldigt tomt efter Ingvars bortgång” berättade Meta Velander för några år sedan, men hon fortsatte att arbeta sedan hon blivit änka. För henne var det ett sätt att hantera sorgen.
En av Meta Velanders största framgångar kom sent i livet, när hon var 80 och fick en av sitt livs största roller. Benny Fredriksson, som var chef på Stockholms stadsteater, var en stor beundrare av hennes scenkonst, liksom av Yvonne Lombards, och satte upp dem i den svenska versionen av den brittiske dramatikern David Hares Två kvinnor. Succén var omedelbar och de båda erfarna aktriserna rosades av en enig kritikerkår. Vänskapen med Yvonne Lombard var stark. De spelade ihop i många uppsättningar, delade alltid loge och blev något av ett radarpar – publiken älskade deras gestaltningar men också gnistan som fanns dem emellan och som kunde skapa magi på scenen.
För den yngre publiken var Meta Velander kanske mest känd för rollen som Sunes farmor i julkalendern. Hon var också uppskattad som svensk röst i Disneyfilmerna Bernard och Bianca och Skönheten och Odjuret.
År 2002 fick Meta Velander ta emot medaljen Litteris et Artibus för mångåriga konstnärliga insatser ur kung Carl XVI Gustafs hand i en ceremoni på Stockholms slott och 2016 belönades hon med Teaterförbundets ”Guldmedalj för utomordentlig konstnärlig gärning”. I samband med pandemin flyttade hon in på ett äldreboende i Djursholm norr om Stockholm och det var även där hon gick bort. Hon efterlämnar barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
