”De kunde bygga sitt eget samhälle mitt i det svenska”

Hur skulle ni veta varför jag har flytt?

Hur skulle ni veta varför jag har lidit?

Hur skulle ni veta varför jag har tigit?

– Alltså den säger ju allt om mig och min familj. Jag lyssnar på den fortfarande, varje dag. Musiken har räddat hela vår släkt, tror jag.

Musiken har fungerat terapeutiskt för att hantera upplevd och nedärvd smärta och sorg, säger Nalin Baksi. Hennes ansikte mjuknar när hon berättar om sången av poeten Ahmet Kaya som inleder den nyutkomna självbiografiska boken Mina strider. Det är dags att vi får veta nu. Om flykten och om lidandet. Men att tiga har nog aldrig varit något som Nalin Baksi ägnat sig åt.

Det är boklanseringstider och dagen innan vårt möte på Kulturhusets kafé har hon själv läst in det sista av sin bok. Allt har tagit längre tid än hon trott. Både att göra ljudboksinspelningen, men också att färdigställa ett tryckfärdigt manus. Minnen har väckts och sår har visat sig inte varit helt läkta. I omgångar har det varit så pass jobbigt att arbeta med boken, att den har fått pausas.

Det var många år sedan hon lämnade den socialdemokratiska politiska arenan: hon arbetar sedan länge heltid som sköterska inom psykiatrin, men den offentliga arenan har hon aldrig lämnat. Man kan bland annat läsa hennes åsikter om olika samhällsfrågor i Fokus och Expressen. Så varför ville hon skriva en bok om sitt liv, både det privata och det politiska, just nu?  

– Jag har varit en offentlig person länge, så jag har pådyvlats åsikter inom den sociala medievärlden som inte stämmer. Folk säger saker i mitt namn som jag inte sagt. Det är så mycket lögner som sprids. Så jag kände att nej, nu får det vara nog. Men om jag ska vara ärlig så var det mycket för mina barn och syskonbarns skull.

Att de känner till sin kurdiska historia är viktigt för Nalin Baksi, som flydde till Sverige som 13-åring med sin familj. Hon vill att efterföljande generationer ska veta vad deras kamp handlade om. Hennes farfar Mele Zeki Baksi, som hon tillägnar boken, vigde sitt liv åt att bekämpa fundamentalismen i Turkiet. Det gör ont i henne att hans barnbarn i Sverige nu får uppleva hur islamisterna blir allt starkare här.

– Jag kände att alla muslimska barn måste få veta att det länge har pågått en strid i den muslimska världen mellan de krafter som står för demokrati och de fundamentalistiska som vill förgöra den.

Innan hon påbörjade bokprojektet frågade hon sin pappa, sin farbror Ahmet och sin faster Şukran, vad de tyckte om det. Alla tre sa exakt samma sak: “Håll dig till sanningen och berätta allt.” Och det har hon gjort. Nalin Baksi tar sig tid att förklara sin drivkraft, att låta sanningen komma fram även om sådant som gör ont. Hon har velat säga sådant som andra inte kan eller vågar. Som att det finns många människor vars släktingar har mördats på order av Öcalan, säger hon och lutar sig fram emot mig över bordet.

– Vi pratar bara om dem som har mördats av Turkiet. Ingen berättar om de andra. De här människorna jag pratar om, de har förtryckts. De har haft staten emot sig och ändå har de vågat säga sin mening. Det vore fruktansvärt om jag inte skulle göra samma sak i Sverige, av rädsla för att inte få någon högre position inom politiken. Jag skulle äcklas av mig själv.

Ett genomgående tema i Mina strider är att Nalin Baksi oförtrutet påpekar att islamister faktiskt finns i vårt svenska samhälle och att de också påverkar det. I boken beskriver hon detaljerat den naivitet hon tycker fanns runt Miljöpartiets Mehmet Kaplan när det begav sig. I princip hela journalistkåren får sig en rejäl känga för att de inte gjorde sitt jobb när misstankarna om islamistiska kopplingar började komma. Ja, utom Anders Holmberg, som var den ende som gjorde sitt jobb och grundligt satt sig in i frågan, säger hon. 

– Hedersförtryck var mycket lättare att bekämpa. De männen och familjerna ville ju bara ha kontroll över sina döttrar och lägga sig i om andras döttrar i den egna etniska gruppen. Men de var inte ett hot mot samhället. Alltså mot allas frihet. Men islamistiskt förtryck handlar om att de vill ha stora samhällsförändringar.

Målet för fundamentalistiska muslimer, alltså islamister, är att aktivt isolera människor, att skapa ett parallellsamhälle, menar Nalin Baksi. Enligt henne har de varit lika skickliga på att utnyttja vänsterns antirasistiska kamp som på att utnyttja valfrihetsreformerna som högern genomförde.

– Det var ju perfekt för dem. Då kunde de bygga sitt eget samhälle mitt i det svenska. Egna skolor, egna förskolor, egna behandlingshem. Rubbet! Det handlar om ideologi och det är sorgligt att det svenska samhället inte ser det.

Hon är tydlig, Nalin Baksi. Flera gånger under vår intervju understryker hon att hon inte gått in i politiken för att skaffa sig en bra samhällsposition, få en karriär eller skaffa sig en god försörjning. Hon gick en gång i tiden in i politiken för att hon ville stå upp för de demokratiska värderingarna, men också för att hon såg problem och ville ta tag i dem. Det gör hon fortfarande.

– I dag bråkar jag om psykiatrin till exempel. Jag kan inte vara tyst när jag ser problem, och jag har ju möjligheten att få det jag skriver publicerat. Då är det min skyldighet att uppmärksamma vissa frågor.

Många önskar nog att det fanns fler som Nalin Baksi i politiken – som vågar säga det de tycker, som vågar stå emot grupptänk, som vågar stå stadigt med fötterna på jorden. På frågan om hon hade varit kvar i politiken om hon inte hade varit så utsatt för hat och hot, svarar hon ja. Men det gick inte längre, säger hon. 

– Jag tror inte jag skulle ha levt i dag om jag fortsatt. Det finns mycket värre saker som hänt mig än de jag berättat om eller skrivit om. Men min mamma lever fortfarande och jag vill inte att hon eller min familj ska höra talas om hur det var.

Politiken må vara lämnad, men inte samhällsengagemanget. Nu är det framför allt psykiatrin som får hennes puls att gå upp. Och så den ökande islamismen förstås. Hon var länge så besatt av att förhindra islamistiska föreningar att få bidrag från staten, att hon inte såg vardagsislamismen få fotfäste på det sätt som skett. Den skrämmer henne mest just nu.

– Det som är intressant är hur de här islamisterna lite i taget gör det nästan omöjligt för muslimer att umgås med andra människor. Det är något jag inte sett tidigare.

Skulle du säga att vardagsislamismen som du kallar det har ökat?

– Det har ökat kraftigt.

Och vad tror du att det beror på?

– Att de yngre radikaliseras. Tidigare sa jag alltid till föräldrar med barn på högstadiet och gymnasiet att de skulle ha ett extra öga på sina barn. Men det har gått längre ner i åldrarna. Det finns en del riktiga fanatiker och det är deras barn som sprider fanatismen vidare till andra.

Vad ska man göra? Utbilda föräldrarna? Kräva att förskole- och skolpersonal reagerar?

– Ja. Personalen måste sätta ner foten mot barnen och deras föräldrar. Lärare måste få mycket större självförtroende och säga nej, du ska inte fasta när du är 8-9 år. Gör barnen det, då tar man in föräldrarna på möte och säger att vi kommer att göra en orosanmälan. För barn ska inte fasta. Punkt slut.

Man skulle kunna tro att detta ämne blir nästa bokprojekt, men det finns en annan given fråga som Nalin Baksi har ett stort engagemang i.

– Psykiatrireformen är precis som friskolereformen en skandal, men skillnaden är att i friskolefrågan finns ändå politiska partier som tycker olika, vilket skapar debatt och diskussion. Men om psykiatrireformen är det tyst. Människor har dömts till ensamhet, hemlöshet och misär. Ingen står upp för dem. Det vill jag göra.

Toppbild: Nalin Baksi står hon vid minnesmärket Fredad plats (2025) på Sergels torg, som hedrar offren för terrorattentatet på Drottninggatan 2017.

***

Läs även: Albert Svensson: ”Arkitekter borde fråga sig varför ’pöbeln’ är arg”

Läs även: Raoul Peck: ”Film kan inte förändra någonting”