Ken Follett: ”Ingen kan säga att jag har fel”

Stonehenge är ett av världshistoriens största mysterier. Varför byggdes det? När? Och vilka låg bakom?

Denna gigantiska stensättning, som finns med på Unescos världsarvslista, ligger 15 mil väster om London. Närmaste stad är Salisbury.

I århundraden har forskare och geologer debatterat. Monumentet består av väldiga resta stenar i två stora cirklar. En del av stenarna är av en sort som inte finns i trakten och som alltså måste ha forslats dit. Hur gick det till?

En av de som fascinerats av mysterierna kring Stonehenge är bestsellerförfattaren Ken Follett. I sin nya bok Stencirkeln lanserar han en teori som mycket väl kan stämma.

– Jag tror den är rätt, säger han.

Den som kan sin Follett vet hur intresserad han är av historia. Idén att skriva om Stonehenge kom när han i en bokhandel såg titeln ”How to build Stonehenge”. Han tyckte det lät som idén till en Ken Follett-bok, inte minst sedan han i flera böcker (Svärdet och spiran-trilogin) använt byggande i en forntid som en viktig del av intrigen. Resultatet blev den 600 sidor tjocka Stencirkeln, som utspelas under stenåldern. Boken inleds med orden ”detta utspelas 2500 år BCE” ( BCE står för ”before the Christian era”).

– När det gäller stenåldern finns det ju inga arkiv att gå till. I Västeuropa kunde man på den tiden varken skriva eller läsa. Så vad man kan göra är att ta till sig det man vet och sedan spekulera. Jag kunde försöka föreställa mig det okända.

Stencirkeln utspelas kring det som senare skulle bli staden Salisbury. Olika stammar håller hårt på sina marker, möts ibland på marknader, men konkurrens och ovilja leder till förödande våld och strider. En grupp prästinnor har en för alla betydelsefull cirkel av trä, men när denna bränns ner börjar man fundera om den kan ersättas med en cirkel av annat material.

– Arkeologer gräver och hittar saker, som verktyg, ben och mycket annat. Baserat på vad de gräver upp kan man sedan spekulera. Jag är alltid noggrann med min research – två erkända arkeologer har läst boken i ett tidigt skede och kommit med synpunkter. Jag har också låtit historiker läsa den tidigt. Jag tror det gick till så här. Ingen kan säga att jag har fel. Kanske kommer framtida forskning att säga att jag haft helt fel. Då är det bara att acceptera det.

Ken Follett föddes 1949. Han har sedan debuten i mitten av 1970-talet sålt runt 200 miljoner exemplar världen över. Störst uppmärksamhet har han fått för den så kallade Svärdet och spiran-trilogin – tre böcker som utspelas i England under 1100-talet och några decennier framåt. Centralt är byggandet av en katedral i den fiktiva staden Kingsbridge. Efter dem kom sedan Aftonen och morgonen – en bok om vad som hände innan katedralen byggdes.

– Jag började fundera över hur Kingsbridge såg ut innan de tidigare böckerna. Jag kände att det fanns bra drama att hämta där – i hur orten växte, och i konflikten mellan de som är progressiva och de som är konservativa. Det där är en motsättning som ofta finns i mina böcker, säger han och fortsätter:

– Här fanns det tre intressenter som slogs om makten: anglosaxarna, vikingarna och normanderna. Historiker vill gärna se den här perioden som sofistikerad, men det finns det inga bevis för. Och engelsmännen kunde inte skydda sig själva. Under lång tid var de en stormarknad för vikingarna.

När han gick i skolan var Follett inte förtjust i historia. Det ändrades när han började skriva böcker.

– Jag blev intresserad av militärhistoria och tyckte att det kunde bli mer spännande i mina thrillers om det fanns en historisk bakgrund. Det tog mig till olika tidsperioder.

Efter internationella framgångar med thrillers som Nålens öga och Mannen från St Petersburg kom dundergenombrottet med Svärdet och spiran-trilogin. Den första boken kom 1989.

– Jag hade aldrig en tanke på att det skulle bli en trilogi. Jag trodde att storyn om hur man byggde en katedral skulle kunna bli populär, men det var allt. Boken fick beröm, men också sågningar. Den sålde okej, men inte märkvärdigt. Så hörde jag att den blivit stor framgång i Tyskland och även i Italien, och jag började få förfrågningar om ”när kommer en fortsättning?”. Så 2007 kom del två och 2017 del tre.

En annan läsvärd trilogi är tegelstenarna i Århundradet-trilogin, tre böcker om 1900-talet.

– Jag funderade över vilken period som var lika dramatisk och lika ond som medeltiden. De värsta krigen, det värsta folkmordet, den mest betydelsefulla revolutionen. Allt fanns där och jag baserade de tre böckerna på första världskriget, andra världskriget och det kalla kriget – allt centrerat på flera släkter i olika länder.

För några år sedan såg han inte bakåt, utan framåt, med den skakande romanen Aldrig, om hur små händelser gradvis leder till tredje världskriget.

– När jag började skriva boken kände att jag att ett krigsutbrott kunde vara möjligt. Ju längre jag kom, desto mer kände jag mig alltmer övertygad om att vi lever i en mycket farlig tid.

– Jag fick idén när jag gjorde research kring första världskriget för min bok Giganternas fall. Det har skrivits mycket om vad som orsakade det, men det fanns egentligen ingen orsak. Inga ideologier som stod mot varandra som när det gällde andra världskriget. Det var i stället olika händelser som ledde till att man i olika länder reagerade på ett sätt som ur deras synvinkel var logiskt, vilket utlöste kriget. Så jag började fundera – skulle det kunna hända igen?

Jag berättar för honom att jag vid årets filmfestival i Venedig rekommenderade regissören Kathryn Bigelow att läsa Aldrig – detta sedan hennes film A house of dynamite handlar om hur USA är på väg att träffas av en kärnvapenraket.

– Ja, jag har sett den. En mycket intressant film, inte minst detta med att den berättar sin historia tre gånger. Men i hennes film får vi aldrig veta om bomben smäller. Det gör den i min bok.

Flera av Folletts böcker har filmatiserats. Nålens öga blev en bra spionthriller med Donald Sutherland som nazispion. Det har blivit tv-serier av bland annat Kod Rebecca, Mannen från St Petersburg, Lejonens dal och, inte minst, de två första böckerna i katedralserien. Men under det senaste decenniet har det inte blivit något.

– Jag har sålt rättigheterna, men ingenting har blivit filmat på tio år. Det fanns långt framskridna planer på att göra en lång tv-serie baserad på de tre böckerna om 1900-talet och konflikterna där. Flera stora bolag var inblandade, men det har inte blivit något. Hollywood har problem. Och kanske är det så att mina böcker är för långa och innehåller för mycket för att fungera. Jag vet inte.

Ken Follett arbetar just nu med en ny bok. Hemligt, hemligt, men det är en ny historisk roman. Han säger att han alltid har ett par idéer han går och funderar över, sen tar han den som känns bäst.

– Jag kan inte föreställa mig en lång ledighet. Tio dagar, max, sedan går det inte längre. Då börjar jag skriva igen.

Kanske kommer i framtiden en bok om romarnas ockupation av England – det finns många idéer. Han skrev om vikingarnas härjningståg i England i Aftonen och morgonen, men säger att det finns mycket intressant att berätta om dessa män, som var skickliga sjömän och brutala fiender.

Vad vi vet är att det blir tjocka böcker. Follett menar att det är storyn som styr hur tjocka hans böcker blir – men att en tjock bok som är bra, och som tar tid att läsa, lever kvar längre. Han nämner Fredrik Backmans senaste roman som ett exempel.

Han har också ett nytt rockband. Det förra, som hette Damn Right I Got the Blues, är upplöst. Det nya bandet ska den 7 februari göra sin första spelning. Platsen är legendariska Dingwalls i London.

– Vi heter Vintage. Vi är alla i en ålder som passar det namnet. Jag spelar bas, min bror är riktigt duktig på gitarr. Trummorna sköts av killen som designar mina bokomslag. Och så har vi en fantastisk sångerska, som precis som jag är 76 år gammal. Hon exploderar på scenen.

Och musiken?

– Gammal hederlig rock.

***

Läs även: Kristina Lund: ”Jag älskar tvättstugan – den är effektiv och meditativ”

Läs även: Staffan Heimerson: ”Detta liv har gjort mig enormt lycklig”