Lisa dos Santos: ”För gängen är barn arbetskraft”

En dag före vår intervju skjuts tre unga personer, den yngsta är bara 15 år gammal, till döds i en frisersalong vid Vaksala torg i Uppsala.

– De två känslor jag umgås mest med i mitt yrke är förtvivlan och raseri och det känner jag även nu. Det här är gängens rätta ansikte: de är mördare. Våldet är en stor del av deras business, säger Lisa dos Santos.

Hon är åklagare och har hanterat flera stora fall inom gängbrottsligheten. I hennes nya bok, Gängens hus, fortsätter hon berätta om sin vardag på åklagarkammaren och sitt arbete med mål som rör gängbrottslighet. Det är också en fristående uppföljare på debutboken Älskade bror som nominerades till Augustpriset 2023 i den facklitterära klassen och tilldelades Natur & Kulturs debattbokspris 2024.

– Det har varit svårt att skriva Gängens hus och inte bara för att ämnet är så dystert och upprörande, utan även för att det just är andra boken. De mer skrivvana medarbetarna på förlaget har försäkrat mig om att det inte är något konstigt. De säger att den andra boken ofta är en utmaning, säger Lisa dos Santos.

Att som åklagare stå mitt i en exploderande våldsvåg där allt yngre och allt fler gängmedlemmar tar död på varandra – och andra, oskyldiga, är förstås en rejäl utmaning.

– Kollegorna är oerhört viktiga. Att dela en stund och kopp kaffe eller en lunch med dem när det är som mörkast. Det är vad som ”keeps you going”, säger hon.

Bokens fullständiga titel lyder Gängens hus – Min rapport från våldsvågen. I den skriver Lisa dos Santos om hur gängprofiler som kallar sig “Louise Gucci” driver på barn att mot betalning utföra morduppdrag med automatvapen. Uppdrag som de får genom mobiltelefonernas chattjänster.

– De som är högre upp i gängens hierarkier har själva slutat att göra de här jobben, begå morden. Det är liksom helt outsourcat på kidsen. Mobiltelefoner är en jättebov i sammanhanget. Vägen mellan gäng och barn är extremt kort. Morduppdragen läggs ut i Snapchat och på Instagram eller i de krypterade apparna.

Lisa dos Santos suckar. Sedan lägger hon till att hon är bestört över de unga förövarnas brist på empati. Att de äldre är hänsynslösa ser hon inte som något nytt, men även de yngre visar en empatilöshet inför det grova våldet de är med och utför.

– De tycks många gånger kunna hålla ansvaret och känslorna för andra människors liv ifrån sig. Det är så skrämmande att se. Jag vet inte vad det beror på. Kan det möjligen ha med åtta timmars skärmtid om dagen att göra?

Tidöpartierna har föreslagit att barn under 15 år ska kunna avlyssnas och övervakas utan konkret brottsmisstanke. Ett förslag som Lisa dos Santos välkomnar.

– Som läget ser ut får jag säga att det är hundra procent nödvändigt. I deras mobiltelefoner finns oftast information som gör det möjligt att härled fler misstänkta högre upp i hierarkierna och vi behöver komma åt dem.

Finns det en problematik i detta, att avlyssna barn?

– Man kan hypotetiskt prata om nackdelar med det mesta. Men för gängen är barnen arbetskraft och vi måste både förhindra barnen att delta och komma åt de som sitter högre upp i hierarkierna. Nu vet inte jag exakt hur lagförslaget kommer att se ut i slutändan, men ja, jag är ändå positiv.

Vad kan politikerna mer göra för att stoppa gängkriminaliteten och våldsvågen den fört med sig?

– Jag har verkligen inte alla lösningar. Men en sak jag tycker borde ha skett för länge sen är att det borde vara brottsligt att vara med i ett kriminellt nätverk. Så ser det ut i de flesta andra länder i Europa.

Titeln på boken, Gängens hus, syftar bland annat på att tingshuset i Södertälje: ”en domstol som hanterar särskilt allvarlig brottslighet, ägs av en bolagskoncern där bolagets ägare knyts till toppskiktet i Södertäljenätverket” som Lisa dos Santos skriver.

– De har tagit sig in i olika samhällsinstitutioner, som i Södertälje eller inom assistansvård och skola. När lagar och regler ses över stoppar vi dem på ett håll, men så dyker de upp någon annanstans. De är som ett mörkt naturfenomen som hittar nya vägar in i samhället.

Vad ska man göra åt det?

– Skapa snabbare processvägar. Så fort vi upptäcker förekomst av nätverk i ägandeförhållanden, styrning och företagsamhet borde det utlösa genvägar och stängda dörrar i förhållande till gängens verksamhet. Som ett slags ”force majeure”.

Händer det att du blir uppgiven inför läget?

– Ja, men vi får inte ge upp. Vi behöver fortsätta och vara tuffa tillbaka. För att citera Churchill. ”Ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid”. Sen måste vi börja med att se gängen för vad de verkligen är: mördare.

Lisa dos Santos menar att det också måste bli ett stopp för den romantisering och glorifiering av det reella gängvåldet och den gängkriminella livsstilen som sprids i musik, film och tv-serier. I boken skildrar hon hur gränserna luckras upp mellan högst verkligt, dödligt våld och underhållning.

– Vi behöver stänga dörren för gängen och även för deras gangsterkultur, som utgör en plattform för marknadsföring och rekrytering. Gängen för inget bra med sig. Det handlar inte om censur utan för mig är det en fråga om valfrihet. Man behöver inte välja gängen. Vi har under de senaste tio åren en tusenprocentig ökning av barn som involveras i de här miljöerna och det är siffror som är helt unika i Europa. Vi måste stirra det i vitögat i stället för att uppröras över serier på Netflix.

I boken skriver hon kritiskt om hur hiphopstjärnor får posera med fingrarna formade som pistoler och ha på sig maskeringar som täcker ansiktet när de exempelvis intervjuas i musikprogrammet Din Gata i Sveriges Radio P3.

– Att rappare kopplade till gängen får vara med där är som att Nytorgsmannen skulle få sjunga sånger om de kvinnor han våldtagit. Skulle de spela det? Nej. Jag förstår inte varför andra normer gäller för rappare som är medlemmar i gäng eller kopplade till dem.

Tycker du att det finns en gängromantik i media generellt?

– Inte generellt, men absolut på sina ställen. Men vi har varit senfärdiga med att reagera på våldsromantiken, gängromantiken och gangsterkulturen. Hade våra barn velat ha bomberjacka, militärkängor och rakade skallar hade många föräldrar sagt nej. Men en Guccikeps och en märkesjacka går de med på att köpa.

Vad tror du det är i gängkulturen som så många då lockas av?

– Mörkret och våldet kittlar ju många. Det är true crime som finns alldeles nära oss och det farliga utlöser en spänning. Gängkulturen är också så kopplad till förorten och många känner nog att man inte vill kritisera det. Andra kanske menar att fattigdom och utsatthet förklarar detta till en viss del och så vill man visa en solidaritet med dem som lever i utsatthet. Men då ska man komma ihåg att gängen är makthavare med ett våldsmonopol och förstör som allra mest för människor som lever och bor där gängen bedriver sin verksamhet.

En annan tolkning av titeln Gängens hus är att det handlar om husen som sprängs runt omkring i Sverige. I förorter, men också i centrala delar av städerna. Med sin bok vill Lisa dos Santos ge en bild av hur gängen ständigt muterar och om hur vi alla måste öka vår resistensförmåga.

– Under våldsvågen 2023 var det som att gängen gick in i en ny tidsålder. De flyttade från gatan in i allas våra liv. Där ska de inte vara.

Hon beskriver den stora sorg och vrede som hon känner när Mikael blir skjuten till döds framför sitt barn efter att ha visat civilkurage och konfronterat några unga killar i en gångtunnel.

– Det är så fruktansvärt. Ett rått mord på en pappa som visar mod. Civilkurage är ju civilsamhällets motståndskraft. Man måste alltid avgöra själv. Jag ringer alltid polisen eller säger ifrån när jag ser något som ser misstänkt eller farligt ut. Det handlar om vilket samhälle man vill ha och vem man vill vara, kanske särskilt inför sitt barn: den som tittar bort, eller den som faktiskt agerar?

Är du inte rädd själv?

– Gängen har gjort mig till en arg person. Jag känner mig inte rädd. Vi behöver alla visa dem att de inte har rätt att ta utrymmet, vare sig det handlar om förorten eller på andra platser. Samhället är vårt gemensamma. Inte mördarnas.

***

Läs även: Thomas Allgén: ”Jag skulle gärna träffa min dotter”

Läs även: Patrik Oksanen: ”Det som står på spel är fred och frihet i Östersjöregionen”