Marion Brunet: ”Ett svenskt å är så exotiskt”

Årets Almapristagare, den franska författaren Marion Brunet, vill inte vara språkrör för en utsatt samhällsgrupp, även om hennes romaner ofta handlar om sociala orättvisor.

– Jag vill hellre spränga gränser då böckerna vänder sig till ungdomar likväl som vuxna, säger Marion Brunet som är lycklig över att den för fransmän exotiska bokstaven ‘’å’’ finns med i titeln på första boken på svenska, Grått hav.

Att Emil i Lönneberga, i Frankrike fått namnet ”Zozo la tornade”, vilket betyder ”Tornadon Zozo”, är överraskande. Det hade ju kunnat gå med Emil i Lönneberga alltså utan ett ‘å’ som inte finns i det franska alfabetet.

I vilket fall kände Marion Brunet inte till Emils svenska namn när hon väcktes av juryn för Astrid Lindgren Memorial Award och snabbt därefter fick samtal av ett par svenska journalister.

– Man bad mig välja vilken av Astrid Lindgrens figurer jag identifierar mig mest med och av naturliga skäl svarade jag Zozo la tornade. Som barn var jag full av hyss, berättar Marion.

Fast författaren kunde inte förstå varför det plötsligt blev tyst i telefonen under flera sekunder. En tystnad som nästan kändes obehaglig.

– Det var först när vi lagt på som jag insåg att Zozo kanske har ett annat namn i originalversionen, säger Marion Brunet och skrattar till.

Så klart är det så.

Emil i Lönneberga eller Zozo la tornade är ingen känd barndomsfigur i Frankrike.

Marion Brunet berättar att pappan överöste henne med böcker då läslusten fanns där i tidig ålder. Astrid Lindgren var en av många barnförfattare.

Marion Brunet identifierade sig hellre med Emil än med exempelvis Pippi Långstrump.

Det visade sig redan i barndomen.

– En gång gömde jag mig under matbordet med en flaska saft.

Duken hängde ned runt alla sidor så det var svårt att upptäcka henne.

– Jag öppnade saftflaskan och drack utan att tillsätta vatten.

Plötsligt tittade någon in under duken. De vuxna letade efter Marion som försvunnit.

Så hördes ett skrik. Det hade kunnat vara Emils mamma Alma.

– Men det var min mamma. Hon tänkte väl att nu får jag ont i magen efter all saft jag druckit utan vatten. Själv tyckte jag den smakade sött och gott.

Snickerboa blev det inte och som tur var blev det inget annat straff heller.

– Även om jag som barn hittade på en massa hyss hade jag goda avsikter, säger Marion Brunnet.

Alma-juryn motiverar priset bland annat med:

”På en glasklar och skimrande prosa skildras ungdomar i revolt mot ett korrupt samhälle. Tillvarons mörker och våld utforskas i Brunets dagsaktuella berättelser vars koppling till saga och myt gör dem tidlösa.’’

Det tidigare arbetet som specialpedagog kan omedvetet ha inspirerat Marion Brunets karaktärer i romanerna. I stället för att skriva sagor, berättar hon om vardagen i Frankrike där unga och ilskna personer ger prov på social olydnad eller begår brott.

Hon betonar att berättelserna vänder sig såväl till ungdomar som till vuxna.

– Trots brott, visar jag viss empati med mina karaktärer.

Själv tänker jag genast på hennes western Sans foi, ni loi där den okuvliga Ab Stenson rånar en bank och kidnappar en karl.

‘’Först insåg jag inte att det var en kvinna, eftersom hon bar herrkläder, hade kort hår och var så smutsig att bara en man kunde ha en krage så svart av smuts som hennes.’’

Efter debuten med ungdomsromanen Frangine (Syrran), en roman riktad till ungdomar som bland annat utforskar homofobi eller trilogin Ilos som handlar om Marseille år 2052 där socialt kaos råder sedan staden översvämmats på grund av klimatförändringarna, skulle man kanske kunna se henne som den franska litteraturens motsvarighet till Ken Loach. Ni vet den brittiske regissören, känd för sina socialt engagerade filmer i arbetarklassmiljö.

Men hon känner sig inte som en talesperson för någon grupp i samhället.

– Det är däremot sorgligt att konstatera att få författare talar om de osynliga i vårt kapitalistiska samhälle. I Frankrike är det främst i socialrealistiska krimromaner där man berättar om folk som lever i utanförskap, något som jag tycker är spännande, säger hon.

– Men även om mina böcker är fulla av mörker möts läsaren alltid av ett visst hopp.

Då ingen av Marion Brunets böcker översatts till svenska innan Almajuryns beslut, undrar hon hur den kunnat ta del av hennes författande.

Jag berättar att få svenskar kan tala franska.

Det överraskar Marion som visar en liten missnöjd grimas.

Kanske tänker hon på att invånare i bland annat Frankrike, Belgien, Schweiz, Luxemburg och kanadensiska provinsen Quebec har det som modersmål och att det är officiellt inom EU. Dessutom har 300 miljoner människor världsspråket som andra språk.

När jag avslöjar att det i juryn finns flera språkkompetenta personer och att de även beställer översättningar av böcker som inte översatts till svenska ännu, utropar hon:

– Fantastiskt!

Denna gång pekar mungiporna uppåt.

Marion Brunet är mycket smickrad över att priset tilldelas henne i den relativt unga åldern 49 år.

– Ja, jag får alltså inte ett specialpris efter ett långt livsverk. Det känns skönt inte minst med tanke på att det kommer att hjälpa min ekonomi. Jag har hankat mig fram på författarskapet i flera år utan att veta om pengarna ska tryta kommande år, berättar hon.

För prissumman på 5 miljoner kronor hoppas hon försäkra den 14-årige sonen Alexandres studier i framtiden, samt köpa ett hus i norra Bretagne.

– För att där kunna skriva i lugn och ro!

Marion Brunet har disciplin i sitt skrivande. Det blir tretimmars pass ett par tre gånger dagligen. De klipps av med lunch eller ett glas med vänner, innan hon går och lägger sig och drömmer om hur nästa dags tomma blad ska fyllas med ord.

Fast att låta flyttlasset gå till Bretagne för gott och därmed lämna hamnstaden Marseille, blir det inte tal om.

– Nej, för där bor Alexandres andra mamma, svarar hon och ler.

Att tala om sitt privatliv gillar hon inget vidare, i alla fall inte med journalister.

Så Marion byter samtalsämne och berättar om en detalj som förhöjer entusiasmen för Almapriset.

– Det är att den franska storsäljaren Grått hav ska finnas översatt strax innan prisutdelningen den 9 juni, berättar hon.

Priset delas i år ut av prins Carl Philip och i närvaro av bland andra kulturminister Parisa Liljestrand.

Grått hav handlar om en grupp vänner som beger sig ut på segling mellan Frankrike och Irland. Men när en av vännerna dör under oklara omständigheter ute på öppet hav, förvandlas semestern till en mardröm.

Svenska bokstäver som å, ä och ö finns inte i det franska språket.

– Extra stort känns det att titeln får den för oss så exotiska och lockande bokstaven ‘å’, utropar hon och visar en bild av omslaget i sin mobil.

Den versala bokstaven ‘Å’ kallas på franska för Angstrom, eftersom den är symbolen för Ångström.

– Utan det där lilla å:et hade den svenska upplagan inte känts lika exotisk. Nu känns allt perfekt när jag och min son kommer till Stockholm för att ta emot priset.

***

Läs även: Thomas Allgén: ”Jag skulle gärna träffa min dotter”

Läs även: Patrik Oksanen: ”Det som står på spel är fred och frihet i Östersjöregionen”