”Sverige behöver inte ett enda vindkraftverk till”
Att bygga mer av ett dyrt, ineffektivt och opålitligt kraftslag gör det inte bättre.
Den moderna vindkraften såg dagens ljus i Kaliforniens milda klimat. De första verken var små men efterhand växte båda förmågan och aptiten, inte minst i Sverige där politikerna blev hänförda av en vision om gigantiska vindkraftverk i just Norrland. Utbyggnaden av vindkraft här saknar motstycke. De flesta verken är betydligt högre än i Sydsverige och i de största verken finns de allvarligaste problemen.
Ett verk vid Aldermyrberget i närheten av Bolien på 230 meter rasade och anläggningen gick i konkurs. Hocksjön (också 230 meter) nådde bara 56 procent av sin beräknade årsproduktion första året. Och Björnberget på 240 meter har omfattande driftstörningar och man har varit tvungen att byta rotorblad. Drömmen om allt högre och fler verk har redan förvandlat 0,6 procent av Sveriges yta till vindkraftsindustrimark. Det är lika stort som Blekinge.
Rotorbladens spetsar färdas i hastigheter över 300 kilometer i timmen och det räcker med regn för att bladen ska erodera kraftigt. Redan i Spaniens milda klimat kan regn halvera rotorbladens prestanda på bara 13 år. För att hindra detta behandlas rotorbladen på olika sätt. De kemikalier som hittats i Markbygden antyder att detta inte är särskilt hållbart.
I Skandinavien belastas verken även av snö, hagel och frostsprängning. De största rotorbladen är över 80 meter långa och väger drygt 20 ton styck. Om så stora blad får bara några millimeter ojämnt fördelad isbeläggning kan obalanserna skada turbinen eller i värsta fall få hela verket att rasa. Försäkringsbolagen är medvetna om detta och betalar inte ut ersättning om verket körts med isbeläggning.
Livslängden på ett vindkraftverk förkortas dramatiskt om rotorbladen är täckta med snö eller is. Trots det saknar en del verk sensorer för att känna av obalanser eller låga temperaturer.
Dagens verk är så höga att temperaturskillnaderna inom rotorbladens svepyta kan vara flera grader. Under sådana förhållanden kan isbeläggning växa i rasande fart på rotorbladen. Det finns vittnesmål om hur iskastning börjat bara en halvtimme efter driftstart. Isblock kan slungas flera hundra meter och ögonblickligen döda förbipasserande. I oktober förra året invigdes Blisterliden i Skellefteå kommun med 14 stycken 250 meter höga verk. De hör till världens högsta verk. Det finns ingen erfarenhet av hur sådana klarar snö och is.
Försäkringsbolagen betalar inte ut ersättning för sådana händelser just eftersom verken inte ska köras med is på rotorbladen. Med tanke på faran kanske allemansrätten borde begränsas nära vindkraftverk. I teorin kan isblock kastas mer än 850 meter från ett 190 meter högt verk. Detta har inte varit något hinder för att uppföra stora vindkraftverk i direkt anslutning till vältrafikerade vägar. Bilförare som passerar Brahehus vid Gränna kan se 150 meter höga verk vid E4:an. Vid Lyrestad i Västergötland finns 200-meterstorn intill E20.
När det är som kallast på vintern blåser det ofta inte och verken producerar då ingen el. Och vid isbeläggning på rotorbladen bör verken stå stilla, men detta skapar elbrist och högre elpriser.
Det blir därför frestande att låta verken arbeta med isbelagda blad trots förkortad livslängd och risken att försäkringsbolag inte betalar ut ersättning vid ett haveri. Det finns observationer på hur vindkraftverk med isbeläggning startas och stannas med korta intervall för att man försöker skaka av isen. Miljötillstånd och hänsyn kan väga lätt när ett bolag förlorar pengar och inte granskas av myndigheter. En del verk har efter bara några års drift sprickor i fundamenten.
Närboende funderar inte på om utan när verken kommer att rasa. Sprickorna växer men inga tjänstemän inspekterar. Det finns för övrigt ingen myndighet i Sverige som kontrollerar vindkraften – samtidigt som vi har myndigheter som kontrollerar att lagar och regler efterföljs vid i stort sett varje annan aktivitet, som exempelvis Inspektionen för vård och omsorg, Bilprovningen och Arbetsmiljöverket.
Vindkraftsanläggningarnas ekonomi kan bara beskrivas som katastrofal.6 Det är en konsekvens av vindkraftens natur. Det finns ingen infrastruktur för att generera el när det blåser och sedan lagra den till dess det blir stiltje. Under 5 procent av timmarna 2023 och 8 procent av timmarna 2024 var elpriset negativt på grund av elöverskott. När det blåser är elöverskottet ofta så stort att man tvingas stänga verken då elpriset blir negativt. När det inte blåser kan man förstås inte producera och dra nytta av de höga priserna. Den beräknade kapaciteten av vindkraftsel i Sverige är idag 53 TWh per år. Det är nästan 20 procent mer än den kärnkraftsel som producerades 2025.
Få privata aktörer vill i dag investera i vind, trots subventioner genom till exempel låga räntor från Europiska Investeringsbanken, EIB. Dagens utbyggnad är främst politiskt driven. Anonyma pensionspengar och statliga Vattenfall är de största aktörerna – samtidigt som Sveriges elförbrukning har sjunkit med 10 procent sedan sekelskiftet fortsätter utbyggnaden.
Den gröna omställningen förutser en vindkraftsutbyggnad som mer än tredubblar nuvarande kapacitet, oaktat att Northvolt gick i konkurs och att stålbolagen Hybrit och Stegra dras med problem och förseningar. De tillkommande kapaciteten väntas kräva lika mycket kapital som en hel svensk statsbudget. Det är svårt att se varför vi behöver ett enda vindkraftverk till.
Christian Steinbeck är företagsekonom som under lång tid har analyserat vindkraftens lönsamhet och samhällskostnader i olika tidningar och tidskrifter.
***
