105 885 i månaden i bidrag till flerbarnsfamilj

Regeringen vill införa bidragstak, meddelades nyligen. Den tog en fembarnsfamilj som exempel och visade att en sådan kan få 46 500 kronor i bidrag.

Det fick DN:s ledarskribenter att se rött. Susanne Nyström gick till storms mot alla som tror att familjer på bidrag lever ”ett liv i lyx”. Vem som tror det framgick inte – kanske var det en så kallad halmgubbe. Men hon förklarade att riksnormen (fastställd miniminivå per person för grundläggande levnadskostnader) bara är 5 180 kronor – och det är minsann inte så fett.

Sedan var det Amanda Sokolnickis tur att rasa. Och det gjorde hon med besked. Statsministern ljuger, menade hon. Hon sparade inte på krutet: ”Det handlar om en bluff” och ”En ren och skär lögn” samt ”kreativ med siffrorna” och ”vilselett väljarna”. Hon avslutade med: ”När såg vi senast något lika osmakligt i svensk politik?”.

Möjligen tyckte ansvarige utgivaren senare att hon gick lite väl hårt fram för i senare versioner är ordet ”lögn” borttaget och ersatt med det mildare ”stämmer inte”. Och den svavelosande slutklämmen fick inte heller vara kvar.

Nåväl, det kanske är sant som Sokolnicki skriver – att den arbetslösa flerbarnsfamiljen som får 46 500 i bidrag egentligen inte finns. På öret.

Men det finns många flerbarnsfamiljer som får betydligt mer än så – vilket varje erfaren socialsekreterare ute i landet kan vittna om. Om den vågar.

En familj bestående av en ensamstående flerbarnsmamma fick 105 885 kronor månaden för några år sedan. Det är ett av de fall som tas upp i boken En socialsekreterares bekännelser, skriven av Maria Rennerstam.

Hon ville hålla familjens identitet anonym, men beskrev hur en kollega hade ansvar för en barnfamilj på åtta barn och en vuxen som var inackorderade på ett vandrarhem eftersom mamman vägrade att flytta till en erbjuden femrumslägenhet i en annan stad. Hyran var 75 000 kronor per månad. Mamman fick barnbidrag på 11 200 kronor, två av hennes barn uppbar CSN-bidrag på sammanlagt 2 100 kronor, och underhållsstödet för alla barnen var totalt 13 585 kronor.

Mammans sammanlagda inkomst från Försäkringskassan blev således 26 885 kronor per månad utöver hyran och försörjningsstödet. Mammans löpande utgifter (enligt riksnormen) för mat, kläder, hygienartiklar och fritidspeng var 32 050 kronor. Det gjorde att hushållets försörjningsstöd var på cirka 4 000 kronor. På en månad uppbar familjen därmed bidrag på sammanlagt 105 885 kronor. Familjen bodde på vandrarhemmet i åtta månader.

Vad både Nyström och Sokolnicki missar är att varje bidragsfall är unikt. En socialsekreterare gör alltid en utredning över individens situation och speciella behov innan bidragsnivåer beslutas. Det fallen har gemensamt är endast de lagstadgade miniminivåerna som till exempel den ovan nämnda riksnormen. Därutöver staplas ytterligare bidrag på varandra i mån av behov.

Men gud nåde den som påpekar det orimliga i bidragssystemen. Maria Rennerstam råkade illa ut när hon ville göra sitt jobb och slå larm om felaktiga och orimliga utbetalningar. Hon blev utfryst på sitt arbete, anmäld för brott mot tystnadsplikten och därefter indragen i en lång och smärtsam tvist med en före detta arbetsgivare.

Även med regeringens planerade åtstramning kommer en förälder som står långt från arbetsmarknaden och har många barn kunna få mer av socialkontoret än vad en anställning rimligtvis skulle kunna erbjuda den. Det hela kokar ner till frågan: Varför ska denna förälder anstränga sig för att hitta ett jobb?