20 000 sjömän i skottlinjen
Det är extremt farligt att ge sig in i Hormuzsundet så fartygen är kvar i Persiska viken, med 20 000 sjömän ombord. Avstigning är otänkbart.
Det är extremt farligt att ge sig in i Hormuzsundet så fartygen är kvar i Persiska viken, med 20 000 sjömän ombord. Avstigning är otänkbart.
Hormuz-sundet, som till vardags bara intresserar folk inom rederibranschen, leder nu nyheterna, för Iran vedergäller Israels och USA:s anfall genom att hota sjöfarten där. Det har tvingat nästan alla fartyg som skulle genom Hormuz att i stället stanna i Persiska viken, och det är detta som har förorsakat stigande oljepriser och drama i världsekonomin. Men kvar i Persiska viken finns också runt 20 000 sjömän. De är omistliga för världshandeln – men befinner sig nu i skottlinjen.
”Förhoppningsvis kommer Kina, Frankrike, Japan, Sydkorea, Storbritannien och andra som drabbas av denna konstgjorda begränsning att skicka fartyg till området så att Hormuzsundet inte längre utgör ett hot från en nation som har blivit helt halshuggen.” Så skrev Donald Trump på Truth Social den 14 mars, drygt två veckor efter att USA och Israel inledde sitt senaste krig mot Iran. Presidenten hävdade visserligen också att ”100 procent av Irans militära förmågor” hade förstörts, men med sin uppmaning om hjälp avslöjade han USA:s desperation: Irans angrepp och hot mot sjöfart i Hormuzsundet gör att olja från Persiska gulfen inte når världen. Resultatet ser vi dagligen på bensinmackar.
Men de som drabbats allra mest är sjömännen på alla de fartyg som nu sitter fast i Persiska viken. Enligt International Maritime Organization handlar det om runt 20 000 män (och några få kvinnor). Persiska viken är visserligen mindre farligt än Hormuz, men helt riskfritt är det inte: minst 19 fartyg har skadats på något sätt sedan konflikten bröt ut, och flera sjömän har dödats.
Eftersom det skulle vara extremt farligt att ge sig in i Hormuzsundet ligger fartygen alltså kvar i Persiska viken, och sjömännen försöker skydda sig och fartygen så gott det går. Avstigning är otänkbart, för sjömän har ansvar för sina fartyg och får inte kliva av tills de nått hamn och fått tillstånd att gå i land. Det är en logisk regel: tänk vad som skulle hända om hundratals, eller dussintals, eller ett eller två, fartyg fyllda med farlig last låg övergivna i något lands vatten.
Men det betyder också att de 20 000 sjömännen kommer att tvingas härda ut i Persiska viken tills kriget är slut, eller tills Iran förklarar Hormuzsundet öppet.
Hittills har rederiföreträdare i Persiska viken kunnat förse sjömännen med förnödenheter, men ingen vet vad som kan hända om det också blir för riskabelt. ”Visa lite mod”, sade Trump för några dagar sedan – en uppmaning riktad till sjömännen, som Trump ville skulle segla in i Hormuzsundet trots livsfaran där. Så här skulle han ha sagt: ”Ursäkta att farorna har uppstått. Vi är tacksamma för att ni transporterar väsentligt gods och jobbar på att få Hormuz öppet så snart som möjligt.” Men sådan logik står inte att finna i detta krig.
Elisabeth Braw är försvars- och säkerhetsexpert vid American Enterprise Institute i Washington DC