275 miljoner i tvångsinlösta vapen – Ukraina står för notan

Tidigare tillkännagav Tidöpartierna att de tänkte tvångsinlösa alla halvautomater som släppts fria av Naturvårdsverket 2023. Detta anmärkningsvärda bortom allt borgerligt förstånd blev ännu märkligare när vapnen skulle ges till Ukraina. I teorin medför detta mängder med problem.

För det första får Ukraina en vapenteknisk och logistisk mardröm i knät. Högen med tusentals vapen är på intet sätt homogen utan ett gytter med modeller, kalibrar, piplängder, modifieringar, kvalitéer som sinsemellan knappt är kompatibla. Ingen standard, bara en kökkenmödding. Dessa vapen är halvautomater med långa pipor avsedda för jakt. I krig använder man helautomater med korta pipor.

Dessutom har de svenska vapenhandlarna som importerat dessa halvautomater skrivit under avtal som ska förhindra vapnen från att hamna i konflikthärdar. Hur ska det lösas?

Regeringen är inte först på bollen. Den kanadensiska regeringen hade långtgående planer på att göra exakt samma sak med vapen som förbjudits. Tolv tusen tvångsinlösta vapen hade plockats ut för att skickas som militärt bistånd, men tidigare i veckan drog regeringen in idén eftersom Ukraina visat ett svalt intresse för vapnen.

Ukraina vill ha krigsvapen, inte civila jaktvapen med modernt utseende. Om Tidöpartierna också kommer att inse sitt misstag återstår att se. Än så länge verkar det inte så.

I veckan publicerade Svensk Jakt nyheten att Polismyndigheten räknat ut att tvångsinlösningen kommer att kosta 275 miljoner kronor. En ansenlig summa vars finansiering visade sig vara lika enkel som tveksam. Regeringen har helt sonika tagit 275 miljoner från det ukrainska biståndet och gett till polisen. Det är alltså det ukrainska folket som får stå för notan i form av uteblivet militärt och civilt bistånd.

Hela affären omges av en dimridå av påstådd välvilja men är egentligen en historiskt unik och ängslig tvångsåtgärd för att lösa ett problem som statistiskt sett inte finns.

År 1918 fick Sverige sin första vapenlagstiftning. Den infördes på grund av den ryska revolutionen, rädslan för beväpnad kårverksamhet var befogad. Det var en kort undantagslag som innebar att alla vapentransaktioner skulle registreras hos länstyrelsen.

Nu, drygt hundra år senare, vill staten för första gången någonsin tvångsinlösa privat inköpta vapen, knappast grundat på befogad rädsla. Anledningen anses vara preventivt, trots att BRÅ visar att dödligt skjutvapenvåld med legala vapen de senaste 25 åren legat på 1,8 – 2,8 fall per år.

Inget pekar på att legala vapen i Sverige är ett problem. Men det kan de med regeringens hjälp komma att bli den dag Ukraina-kriget tar slut.

Ukraina kan bli vår tids Balkan där miljontals vapen hamnar på vift. I värsta fall sluts cirkeln om ett antal år, när de tidigare tvångsinlösta jaktvapnen åter finns i Sverige, men då insmugglade och i händerna på fjortonåringar. Allt på grund av obefogad och missriktad symbolpolitik av värsta sort.

Anders Lindkvist är jägare, skytt, skribent och frilansande specialist inom vapenhistoria.