36 + 36 = hur många som helst 

Lars Görling var något av sin generations litterära stjärnskott. Han debuterade 1961 – han var 30 år då och jag var 19 – med Triptyk och året därefter kom 491, som Vilgot Sjöman gjorde en film av med bland andra Lena Nyman. Boken och filmen innehöll våld och sex som även i dag skulle ha ansetts som kontroversiellt, och filmen censurerades hårt, innan den tilläts visas på biograf. I Norge var den totalförbjuden till 1971.

Jag tyckte inte att det var en särskilt bra bok och filmen var väl inte heller någon höjdare, men för den dåvarande scenskoleleven Lena Nyman blev rollen en biljett till de större estraderna. De flesta i dag har inte en susning om vem Lars Görling var, eller Vilgot Sjöman – knappast ens vem Lena Nyman var.

So it goes, som författaren Kurt Vonnegut brukade skriva, och som de flesta i dag inte heller har hört talas om. För att inte tala om andra och större storheter som Hemingway, Steinbeck, Mailer och Philip Roth – några av mina litterära husgudar genom åren. Alla tyvärr olästa av de flesta svenskar i dag.
So it goes.

Det som ändå satte sig i mig var bokens titel, 491. De som kan sin bibel vet, att lärjungen Petrus gick fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?”
Jesus svarade: ”Jag säger dig, inte sju gånger utan sju gånger sjuttio gånger skall du förlåta honom.”
Lars Görling lade lite fräckt till ytterligare en gång.

Där nånstans började mitt intresse för numerologi. De flesta siffror och många sifferkombinationer har sedan urminnes tider sina särskilda magiska betydelser. Så symboliserar till exempel siffran sju (7) andlighet och spiritualitet på flera håll i världen.

Då och då dyker även i västvärlden upp imamer som i sina predikningar uppmuntrande – om än kanske inte direkt uppviglande – berättar om vad som i paradiset väntar dem som offrar sina liv för islam. För dem väntar 72 jungfrur (oskulder) att ha vilt sex med. En fråga i sammanhanget som nog fler än jag har funderat på är, hur har dessa jungfruliga oskulder blivit just 72?
Här några absolut icke imamska gubbfunderingar.

Antalet 36 har ofta använts i rapporteringen om kriget i Gaza. Bland annat av s-partiledaren Magdalena Andersson, när hon med tårar i ögonen talade i Riksdagen om Jamal El-Haj – om hans 36 dödade familjemedlemmar i Gaza. Sedan kom snart vittnesmål från även andra med palestinsk bakgrund som fått 36 familjemedlemmar dödade eller svårt skadade. Det har också i medierna rapporterats om antalet sönderbombade sjukhus i Gaza till just 36 stycken.

36 sjukhus i Gaza på en yta stor som ungefär Öland låter inte helt sannolikt, även om Gazas befolkning vida överstiger Ölands. Alltså inte tio sjukhus, vilket skulle låta mer troligt – även om man räknar in mindre sjukstugor – eller 25 eller 34 utan just detta ständiga 36.

Kan det möjligen vara så att antalet 36 i den muslimska världen är en synonym för väldigt många? 72 skulle i så fall kunna vara en synonym för dubbelt så väldigt många – och vad ljuvliga jungfruliga oskulder beträffar – gott och väl tillräckligt många att drömma våta drömmar om för vilken som helst aspirant på martyrskapet.
Jag tror faktiskt att vi är något på spåren här.

Jag vet inte i vilken mån det är intressant, men 36 är lika mycket som 3 x 12. Dussintalet används ju ofta som mått på flera håll i världen. Tre dussin ägg är verkligen rätt många ägg att bära hem från affären eller marknaden. Sex dussin, alltså 72, ska vi bara inte tala om.

Givetvis jämför jag inte himmelska oskulder med ägg eller andra dussinvaror, som till exempel tomater eller fikon. Det vore mig fjärran.
Men så här kan det bli, om man förlorar sig i siffror och numerologi.

7 x 70 igen då, för att knyta ihop säcken. Jesus ansåg ju det vara ett lämpligt minsta antal förlåtelser, enligt evangelisten Matteus (18:21).
Var kanske även det menat som en synonym – för hur många gånger som helst? Förlåta tills man dör, typ.
Och sedan en gång till, enligt författaren Lars Görling.

Gunnar Hägg är pensionär och tidigare journalist