Amerikanska högern bättre på cancelkultur än wokevänstern

Nyligen hade jag det dåliga omdömet att engagera mig i kommentarsfältet på en artikel i nättidningen The Free Press om mordet på Charlie Kirk: en tidskrift som grundades för att värna klassisk, balanserad journalistik och det fria ordet.

Jag påpekade att högerns och MAGA-anhängarnas reaktion på mordet påminde om den cancelleringsvåg som svepte över USA 2020. En läsare svarade oironiskt: ”Det här är inte cancelkultur, det är accountability culture”. Min första reaktion var stor förvåning – eftersom just det argumentet användes ordagrant av wokevänstern när Twittermobbar försökte få folk som var anklagade för tankebrott sparkade från sina jobb.

Det var inte bara en påminnelse om hur den kulturella pendeln har svängt i USA, utan också ett tecken på att högern nu verkar på väg att bli mer effektiv i sina cancellerings­-taktiker än wokevänstern någonsin var. Skillnaden nu är att högern har stöd från de högsta nivåerna inom den federala regeringen, något som Demokraterna aldrig gav åt wokevänstern. Under 2020 hade wokevänstern dominans inom kultur och näringsliv, men Vita huset uppmuntrade aldrig sina anhängare att jaga vanliga amerikaner. Somliga politiker på lägre nivå eldade visserligen på försök att få människor sparkade för osmakliga tweets, men den federala regeringen ställde sig aldrig bakom detta. Biden-administrationen hade visserligen sina egna problem med yttrandefriheten – särskilt i förållande till techjättarna och ”covid-desinformation” – men det var i en annan kategori.

När vicepresident JD Vance i våras läxade upp europeiska ledare på säkerhetskonferensen i München för deras brist på försvar av yttrandefriheten, framstod han som en försvarare av principer. Men när Vance var värd för Charlie Kirks podcast efter mordet så uppmanade han lyssnarna att rapportera alla som hade talat illa om Kirk och försöka få dem sparkade. Högerlutande Fox News hemsida har i det närmaste haft en ”tracker” över lärare, sjuksköterskor och piloter som förlorat sina jobb efter att ha uttryckt olämpliga åsikter om den mördade aktivisten.

Även USA:s justitieminister Pam Bondi lånade från vänsterns regelbok och försökte klassificera attacker mot Kirk och hans sörjande supportrar som ”hate speech”, och hävdade att det inte skyddas av konstitutionen. Men USA har mycket robusta yttrandefrihetslagar och till och med hets mot folkgrupp är skyddat av The First Amendment.

Om 2020 års cancelleringar handlade om feltänk och bristande anpassning till vänsterns dogmer, handlar woke-högerns cancelleringar snarare om kritik mot politiska figurer som man betraktar som heliga på ett sätt som påminner om hädelselagar. Det är inte svårt att hitta gamla tweets från politiker som tidigare fördömde cancelkultur, men nu arrangerar egna korståg. Att påpeka hyckleriet är meningslöst; wokehögern vill inte se likheterna. För i det här fallet är det, enligt dem, berättigat… Låter det bekant?

Yttrandefrihet är alltid som viktigast för den som själv inte har makten. Wokevänstern borde aldrig ha lekt med elden i sina försök att nedmontera de hatade ”strukturerna”. Med tanke på att de i snart tio år har varnat för MAGA-högerns auktoritära tendenser borde de haft framsyntheten att inse att när skon hamnar på andra foten är det kanske ingen god idé att normalisera doxningar och uppsägningar för åsikter som nyligen betraktades som helt normala.

Det kan vara frestande att säga att som man bäddar får man ligga, men det vi sett den senaste tiden kan vara början på en oroväckande eskalering. Man får hoppas att högern är mer framsynt än wokevänstern var och inser att normen som de sätter kan användas emot dem den dag som den kulturella pendeln svänger tillbaka.