Amerikanska marktrupper väntar Iran

I tv-spelet Battlefield 3 är ett av uppdragen att amerikanska specialstyrkor ska överta en oljeanläggning på Kharg Island i Iran, i syfte att begränsa resurserna för den brutala regim som styr landet. Om USA inleder en markoffensiv mot oljeanläggningen kan tv-spelet, tillverkat för femton år sedan och där fiktiva iranska soldater strider mot amerikanska soldater, nu bli ett verkligt scenario.

Sannolikheten är stor att Trump kommer att genomföra denna militära operation, då tiotusentals soldater har förflyttats till Mellanöstern, samtidigt som de amerikanska hangarfartygen USS Gerald R. Ford och USS George H.W. Bush rör sig mot regionen. Detta sker efter att USA:s försvarsminister Pete Hegseth har twittrat att han vill bomba den iranska regimen ”back to the Stone Age”.

Kriget i Iran har intensifierats drastiskt. Det amerikanska stridsflygplanet F-15 Strike Eagle sköts ner i landet, och under räddningsoperationen, där styrkornas Black Hawk-helikoptrar besköts, räddades piloten. Under drygt 48 timmar saknades navigatören innan amerikanska trupper natten till påskdagen lyckades rädda honom. 

Räddningsoperationen, genomförd djupt in i fientligt territorium, beskrivs som en av de mest riskfyllda och komplicerade operationer som amerikanska styrkor, med underrättelser från Israel, har genomfört på länge. Den säger något om det iranska folkets motstånd mot regimen, då befolkningen i regionen Dehdasht, där den saknade navigatören befann sig, medvetet uppges ha blockerat vägar så att regimens styrkor inte skulle få tag i honom.

”Denna trafikstockning är avsiktlig. Den är avsedd att sakta ner och till och med hindra terrorister från IRGC och Basji från att komma fram till piloten”, kommenterade exiliraniern Goldie Ghamari trafikstörningarna i Dehdasht. 

Bland den iranska befolkningen råder fortfarande en skarp oro, inte nödvändigtvis för de amerikanska och israeliska luftanfallen, utan för regimens brutalitet om befolkningen återigen beger sig ut på gatorna. Samtidigt som revolutionsgardet och Basij-styrkorna har reducerats, har deras allierade shiamiliser i Irak anlänt till olika områden i Iran med syftet att ta över Basijs uppdrag att trycka ner befolkningen.

”Runt klockan 01.30 den 30 mars anlände Hashd al-Shaabi-styrkor med flera Hilux-fordon till Basij-basen mittemot stadskärnan för att stationeras där, och längs vägen fanns flera kontrollpunkter med ett stort antal IRGC-styrkor som inspekterade människor så att de inte kunde filma”, skrev en anonym iranier till Iran International TV.

Iranier skriver att de, med massakrerna under protesterna i januari i färskt minne, är rädda för dessa styrkors närvaro. En skribent ställer sig frågan varför USA och Israel inte attackerar styrkorna, medan en annan beskriver det som ”spott i ansiktet” på det iranska folket att IRGC ger lön, tak över huvudet och mat till dem, trots landets svåra ekonomiska situation.

Närvaron av de shiitiska styrkorna visar också att regimen förbereder sig för USA:s markoffensiv. Mellanösternexperten Shukriyga Bradost har kommenterat användningen av den shiitiska milisgruppen Popular Mobilization Forces (PMF): ”Om det sker en kollaps inom regimens militära led skulle de kunna använda PMF mot USA, eftersom denna grupp sedan 2009 har både erfarenhet av att bekämpa amerikanerna och att samarbeta med dem i Irak, och därför har större förtrogenhet med amerikanska militärstyrkor”.

Om markoffensiven blir av kommer den att bli blodig, eftersom regimen genom religiös övertygelse har grupper av fanatiska jihadister som inte tvekar att bli martyrer – något som amerikanska styrkor tidigare har erfarit under krigen i Irak och Afghanistan. 

Men varför är det avgörande för krigets utgång att USA tillsammans med andra länder ingriper med marktrupper?

Nazityskland under 1940-talet kunde inte enbart bekämpas via luftanfall, det krävdes ”boots on the ground”. Detsamma krävs nu i Iran. Regimen måste försvagas så pass mycket att folket vågar bege sig ut på gatorna igen. Om massiva protester sker utan regimens repression har regimen ingen chans mot befolkningen.

Just därför bevittnar världen ett historiskt krig där 12-dagarskriget kan likställas med landstigningen i Normandie, medan en markoffensiv i Iran sannolikt skulle likna striden om Berlin – där man med full kraft fäller den nuvarande regimen.

Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU