Amnesty ökar polariseringen

I söndags, den 15 mars, inföll FN:s internationella dag för att bekämpa islamofobi. Bakgrunden är årsdagen för det antimuslimska terrordådet Christchurch i Nya Zeeland. Det var den 15 mars 2019 då en skytt, med inspiration av bland annat Anders Behring Brevik, öppnade eld inne i två moskéer, mördade 51 personer och skadade ytterligare 50. En fasansfull dag som förtjänar att minnas.

Både regeringen och olika organisationer, däribland Amnesty, har uppmärksammat dagen. Bland annat skriver Amnesty Sverige i ett inlägg på Facebook:

”Islamofobi är en form av rasism, vilket påverkar våra livsvillkor genom normer, system och strukturer.

Många muslimer möter diskriminering och misstänkliggöranden i vardagen. Rasistiska mönster syns i politik, offentlig dialog och samhällsstrukturer vilket skapar ojämlika villkor.

Muslimsk kultur, tro och närvaro är en självklar del av Sverige. Ingen ska göras till ett slagträ i debatten”

Självklart är det viktigt att uppmärksamma diskriminering mot muslimer. Men här slår Amnesty för brett.

För det första är islam en religion, inte en ras eller etnicitet. Muslimer tillhör en världsreligion med anhängare från olika kulturella och sociala bakgrunder. Hat och diskriminering mot muslimer förekommer och ska självklart bekämpas. Just därför behöver begreppen användas med precision.

När kritik av religiösa idéer automatiskt placeras i kategorin rasism suddas gränsen mellan religionskritik och främlingsfientlighet ut.

För det andra finns en tydlig inkonsekvens. I svensk offentlighet används kristen tro, kultur och närvaro ofta som slagträn – i satir, kultur och politisk debatt, vilket anses vara legitimt.

Om den principen gäller kristendomen bör den också gälla islam. Annars blir signalen att vissa religioner och troende ska skyddas från kritik medan andra fritt kan kritiseras. Det riskerar i längden att både försvåra saklig religionskritik och försvaga kampen mot verklig rasism.

För det tredje väcker det frågor när just Amnesty intar denna position. Organisationen har själv bidragit till att reducera komplexa frågor till politiska slagträn, inte minst i sin återkommande kritik av Israel – där man blundat för terrorattackerna den 7 oktober 2023, anklagats för att luta sig mot Hamaspropaganda, ensidigt anklagat Israel för folkmord och beskrivit landet som som en apartheidstat.

Att bekämpa hat mot muslimer är en självklar uppgift i ett öppet samhälle.

Men ett öppet samhälle kräver också rätten att kritisera religiösa idéer. När den gränsen suddas ut riskerar både religionsfriheten och kampen mot rasism att försvagas. Resultatet blir det motsatta mot vad man säger sig vilja uppnå: mer polarisering.

Jacob Rudenstrand är biträdande generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen