Ännu en extremist får Leninpriset
Det är i sig en skam att ett pris uppkallat efter en av historiens värsta diktatorer delas ut i Sverige – utan breda protester.
Ni skickas dit fåglarna inte kan nå, sa den ryske officeren till farmor och farfar när de deporterades till Gulag, på flykt undan Förintelsen i Polen. De blev offer för den ideologi som än i dag hyllas i Sverige – när Jan Myrdals stora pris – Leninpriset – delas ut av kommunisten och mångmiljonären Lasse Diding.
Bland tidigare mottagare av detta pris, som bär namnet efter en av historiens värsta massmördare, finns Jan Guillou, som gjorde gällande att han var ”hedrad” att få ett så ”fint pris”. Där återfinns också Mattias Gardell, Sven Wollter, Mikael Wiehe och Kajsa Ekis Ekman.
I år går priset till aktivisten Andreas Malm, som i Dagens Nyheters rapportering – som vore det vilket pris som helst – beskrivs som ”klimatforskare”. Självklart nämns inget om att han öppet hyllat både Hezbollah och Hamas, eller om absurditeten i att ett pris delas ut i namn av en despot.
”Ska vi slutgiltigt ’utrota’ alla folksocialister?” frågade sig Lenin i ett brev till ”kamrat” Josef Stalin 1922 – fem år efter revolutionen. Han svarade själv: ”Enligt min uppfattning: ja. … Så rensar vi upp Ryssland för lång tid framöver.”
Jan Myrdal, som priset också är uppkallat efter, vägrade till sin död ta avstånd från sitt stöd till Pol Pot – en av 1900-talets värsta massmördare. Han åt ostron och drack vin med diktatorn i Kambodja, trots att Pol Pot mellan 1975 och 1979 styrde landet med ett skräckvälde som dödade omkring 1,7 miljoner människor – en femtedel av befolkningen.
Det är i sig en skam att ett pris uppkallat efter en av historiens värsta diktatorer delas ut i Sverige – utan breda protester. Föreställ er reaktionerna om det varje år delades ut ett Hitlerpris. Men när det gäller kommunismens förbrytelser råder en märklig tystnad. Att förstå detta förvrängda förhållande till ondskan är en av vår tids svåraste frågor.
Det är dags att göra upp med den romantiserande bilden av kommunismen. Det är vi skyldiga offren – och framtida generationer.
Ni skickas dit fåglarna inte kan nå, sa den ryske officeren till farmor och farfar när de deporterades till Gulag, på flykt undan Förintelsen i Polen. De blev offer för den ideologi som än i dag hyllas i Sverige – när Jan Myrdals stora pris – Leninpriset – delas ut av kommunisten och mångmiljonären Lasse Diding.
Bland tidigare mottagare av detta pris, som bär namnet efter en av historiens värsta massmördare, finns Jan Guillou, som gjorde gällande att han var ”hedrad” att få ett så ”fint pris”. Där återfinns också Mattias Gardell, Sven Wollter, Mikael Wiehe och Kajsa Ekis Ekman.
I år går priset till aktivisten Andreas Malm, som i Dagens Nyheters rapportering – som vore det vilket pris som helst – beskrivs som ”klimatforskare”. Självklart nämns inget om att han öppet hyllat både Hezbollah och Hamas, eller om absurditeten i att ett pris delas ut i namn av en despot.
”Ska vi slutgiltigt ’utrota’ alla folksocialister?” frågade sig Lenin i ett brev till ”kamrat” Josef Stalin 1922 – fem år efter revolutionen. Han svarade själv: ”Enligt min uppfattning: ja. … Så rensar vi upp Ryssland för lång tid framöver.”
Jan Myrdal, som priset också är uppkallat efter, vägrade till sin död ta avstånd från sitt stöd till Pol Pot – en av 1900-talets värsta massmördare. Han åt ostron och drack vin med diktatorn i Kambodja, trots att Pol Pot mellan 1975 och 1979 styrde landet med ett skräckvälde som dödade omkring 1,7 miljoner människor – en femtedel av befolkningen.
Det är i sig en skam att ett pris uppkallat efter en av historiens värsta diktatorer delas ut i Sverige – utan breda protester. Föreställ er reaktionerna om det varje år delades ut ett Hitlerpris. Men när det gäller kommunismens förbrytelser råder en märklig tystnad. Att förstå detta förvrängda förhållande till ondskan är en av vår tids svåraste frågor.
Det är dags att göra upp med den romantiserande bilden av kommunismen. Det är vi skyldiga offren – och framtida generationer.
