Medan kriget mellan Iran och Israel/USA eskalerar riktas världens uppmärksamhet mot missiler, oljepriser och stormaktspolitik. Men i skuggan av konflikten pågår en annan utveckling: ett av världens äldsta folk riskerar att försvinna från sitt land – Mesopotamien.

Assyrierna har levt i regionen i tusentals år. I dag återstår bara små och sårbara samhällen. Krig, migration, markförluster och politisk marginalisering har gradvis tömt regionen på dess assyriska befolkning.

I västerländsk debatt reduceras assyrier ofta till kategorin ”Mellanösterns kristna”. Samtidigt växer oron i nordöstra Syrien där institutioner i staden Hasakah kritiserats för att utesluta det syrisk-arameiska språket från offentlig skyltning – något assyriska organisationer varnar riskerar att ytterligare marginalisera regionens ursprungsbefolkning. Därmed förvandlas en fråga om land och politiska rättigheter till enbart religionsfrihet, trots att det i grunden handlar om ett folks möjlighet att fortsätta existera i sitt eget land.

När kriget mellan Iran och Israel/USA nu eskalerar sprids kriget genom milisnätverk i statligt svaga länder som Irak, Syrien och Libanon. Nyligen har Iran-alierade miliser i Nineveh Plains blivit mål för flyganfall samtidigt som den irakiska armén försöker ta över säkerheten i området. Assyriska företrädare varnar för att regionen riskerar att förvandlas till ett nytt proxykrig mellan större makter.

För statslösa folk innebär detta en dubbel utsatthet. De saknar både statens skydd och egen politisk makt. Utflyttningen drivs därför inte bara av direkta hot. Även där våldet inte är akut saknas säkerhet, ekonomiska möjligheter och institutionellt skydd. Många lämnar därför sina hem ”frivilligt” – men från en situation där alternativen i praktiken är begränsade.

Mot denna bakgrund deltog European Syriac Unions utrikespolitiske talesperson Metin Rhawi den 13 mars i ett panelsamtal i FN om minoriteters situation i Mellanöstern. När Sveriges biståndsminister Benjamin Dousa och migrationsminister Johan Forssell några månader tidigare besökte Syrien valde regeringen dock en annan väg och mötte främst religiösa ledare för att diskutera kristnas situation.

Religiösa institutioner spelar en viktig roll i regionens samhällen. Men de representerar inte ett folks politiska rättigheter. Om man vill tala med Italien eller Spanien går man inte till Vatikanen – man talar med deras politiska företrädare.

Om Sveriges regering menar allvar med att värna assyriernas framtid bör dialogen därför också föras med organisationer som representerar dem politiskt, såsom Assyrian Universal Alliance och European Syriac Union. Annars riskerar diskussionen om Mellanösterns minoriteter att stanna vid symbolpolitik – medan ett av världens äldsta folk långsamt försvinner från Mesopotamien.

Michael Merdoyo är exilassyrier och medlem i Medborgerlig samling

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Därefter 169kr per månad

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill