Barrikaderna kräver blod nu

Man vet att något är på väg att hända när det skrivs debattartiklar om det omoraliska i att skriva debattartiklar.

Vilka skyldigheter har vi? Det är två filosofer som ställer frågan på DN Debatt idag: ”Är det att argumentera, diskutera och väga ord – eller är det att agera?”

Gissa vad de kommer fram till.

Diskussionen — ”det ständiga diskuterandet” — är förlamande och fördunklar orättvisor, menar de. Det leder till att ”den omedelbara handlingen får stå åt sidan”. Konflikten i Palestina och klimatkrisen kräver något annat: ”moralen kräver handling”. ”Frågan är inte längre vad vi ska göra. Frågan är vad vi är beredda att göra”, avslutar de.

Ja, vad är vi beredda att göra? Det är förstås den frågan som blir hängande i luften efter att ha läst den här texten.

Texten är inte alldeles unik i sin ansats. En annan filosof vid Stockholms universitet, Torbjörn Tännsjö, har sedan länge argumenterat för en global, upplyst despoti, främst av klimatskäl, som äntligen kan få slut på diskussionen och vidta handling. Aktivisterna i Återställ våtmarken vill göra samma sak, fast upp-och-ned: medborgarråd ska inrättas, ett slags sovjeter med uttrycklig uppgift att ”fatta väldigt tuffa, radikala beslut”. Bland Palestinaaktivister citeras PFLP-grundaren, marxist-leninisten och terrorfilosofen George Habash dom över mänskligheten: ”ingen är oskyldig”: att inte handla är att vara medskyldig.

Men det finns ändå en ton i just den här artikeln som skiljer ut sig: det uttryckliga avfärdandet av ”det ständiga diskuterandet”. Kravet på ”den omedelbara handlingen”. Utmaningen i frågan vad vi ”är beredda att göra”. 

Den tonen är ny. Eller snarare gammal.

Det som efterlyses är ”den aktiva människan: människan, som sätter in all sin energi i handling”. Det som behövs är ”medveten och handlingskraftig politisk vilja”. ”Passivitet är döden”, skulle artikelförfattarna kunnat formulera saken.

Alla tre citat ovan kommer från Benito Mussolinis Fascismens doktrin.

Det här är inte ett försök till associationsskuld. Det är helt enkelt ett konstaterande att vi sett kulten av handling och föraktet för diskussionen många gånger tidigare. I kritiken av det eviga käbblet i Weimarrepubliken. I Mussolinis doktrin. I Röda arméfraktionens rättfärdigande av sin terrorverksamhet.

Visst är det komiskt med två filosofer som skriver en debattartikel om det omoraliska med debattartiklar. Men att de efterlyser handling och stämplar fortsatt diskussion som omoralisk, utan att ens låtsas om de historiska paralleller det väcker, är inte det minsta underhållande. Det säger något om vart den radikaliserade vänstern är på väg. Det är i de här termerna som diskussionen förs nu i vänsterkretsar. Och en del av dem som deltar kommer säkert att ta tesen att ”moralen kräver handling” på yttersta allvar.

Bli inte förvånade om vi snart tar en tripp tillbaka till sjuttiotalet, med Ulrike och Andreas.