Bekämpa din inre nazist
Antisemitism – antagandet att judar hotar den egna gruppens intressen – antar ny skrud i varje tid. Känn igen den hos andra. Och i dig själv.
Med anledning av den årliga minnesdagen av Förintelsen den 27 januari, finns det anledning att skärskåda nationalsocialismen för att förstå denna ateistiska ideologi som inte bara möjliggjorde Förintelsen utan hade den som självklar del av sitt program.
Även om nationalsocialismen i Hitlers tappning är blodig historia, gäller det tyvärr inte för de filosofiska grundtankar som bygger upp den. De har rötter som går mycket djupare än europeiskt 1900-tal och grenar som sträcker sig in i våra dagar, och utgörs framförallt av följande beståndsdelar:
- Avvisandet av tanken på att den mänskliga personen skulle ha en inneboende värdighet bara genom tillhörigheten till människosläktet, oaktat någon annan egenskap, och bara ett relativt ”värde” som avgörs av den starkare och mäktigare, utifrån vilken grupp man tillhör och hur användbar man är för förverkligandet av målen hos den eller dem med makt.
- Antisemitism, det vill säga antagandet om att en människa med judisk bakgrund tillhör en grupp som mer än andra hotar den egna gruppens intressen eller till och med liv. I liknande ideologier kan det judiska bytas ut mot andra grupptillhörigheter, etniska eller sociala, men antisemitismen har ett särskilt starkt förklaringsvärde i utpekandet av förtryckande och problematiska strukturer.
- Föreställningen att det inte finns någon objektiv sanning eller godhet oberoende av enskilda viljor, känslor och åsikter, utan att det som är sant och gott i stället alltid avgörs av viljan, och att den som vill mest och är starkast bestämmer; på ett samhälleligt plan genom staten som inte ses som verktyg för något gemensamt, allmänt gott utan för viljebaserad maktutövning hos dem som tagit makten över den (och därmed anses ha rätt att styra den).
- Avvisandet av tanken att rättigheter – och skyldigheter – skulle finnas naturligt, till förmån för att de ges och tas tillbaka helt godtyckligt av staten.
- Legitimeringen av våld som ett medel som får användas helt utan begränsningar för att uttrycka den förhärskande viljan, allt efter behov, och att ändamålet så alltid helgar varje medel. Den relativt starke, det vill säga den som vill mest och kan använda mest våld för att få igenom sin vilja, har då rätt att om så behövs för sina syften, utplåna den som betraktas som någon för den egna saken onyttig och hotande, och är relativt svag genom att inte kunna slå tillbaka.
- Den bestämda tron att det inte någon Gud och att det som den starke, den som vill mest och utövar makt på basis av det, definierar som sanning måste vördas som gudomligt; och att uppfyllandet av de egna ideologiska målen betraktas som historiens slut, och därmed paradiset. Annan religion får bara finnas om den stödjer den härskande viljans intressen, annars måste den utövas privat och i hemlighet.
Nationalsocialismen som styrde Tyskland 1933-45 och drog in världen i Andra världskrigets helvete var en häxkittel av dessa idémässiga drivkrafter, påeldad av tids- och rumsspecifika politiska och sociala faktorer.
Men som föreställningar är de inte övervunna genom Auschwitz befrielse utan lever dessvärre alla kvar i olika former, enskilda eller några i kombination, i form av andra tankemönster som inspirerar handling. För alla människor av god vilja gäller det därför att hålla det egna tänkandet och handlandet – i vardag liksom i politik – långt borta från någon av dem.
Thomas Idergard är katolsk präst
