Bra att svenska barn bär blöja länge
Är det barnen som är långsamma, eller förmår inte föräldrarna att potträna sina telningar? Kanske både och.
De säger på radion att svenska barn har blöja väldigt länge jämfört med barn i andra länder. I Asien klarar barn av att gå på toaletten redan vid två års ålder, och ibland redan vid ett. I Sverige är barnet först torrt vid tre år dagtid, och fyra år nattetid.
Är det barnen som är långsamma, eller förmår inte föräldrarna att potträna telningarna? Kanske både och. Blöjorna i dag är långt ifrån det gnisslande cellulosamaterial med plastsnibbar som sjuttiotalsbarn plågades av, med sveda och ständigt röda utslag som följd. I dag kan man kissa hur mycket som helst i blöjan utan att den känns blöt. Då blir varken barnet eller mamma och pappa motiverade att lägga tid på avvänjning.
Varför torka upp illaluktande olyckor i finsoffan när man i stället kan vänta och låta barnen själva komma underfund med att de ska göra som de vuxna.
Barnmorskan på radio tipsar också om att potträningen ska vara lustfylld, rolig och kännas som en lek. Man ska bygga upp förståelse för var det är att gå på en potta, säger hon, och det får inte vara kravfyllt. Som förälder ska man vara redo att visa och guida, man ska fånga upp barnen signaler, tolka dem och sedan bemöta barnet med positiv glädje.
Och som trött förälder med en stressig vardag och jobb som kräver ens fulla fokus kanske man faktiskt inte orkar engagera sig i spädbarns signaltolkning och att le över en tom potta. Hellre då köpa sköna blöjor i några extra år, och lägga energin på att busa och leka utan pott-agenda.
Men kanske har också vårt sätt att vara föräldrar ändrats. När det var ordning, reda och disciplin så kunde man säga till ungen på skarpen för ett nerkissat vardagsrumsgolv. I dag uppfostrar man snöflingor som knappt vet om de är fågel eller fisk. Att då komma med tydliga riktlinjer om att blöjor är ett kort kapitel och att om man kan gå, så kan man också gå på toaletten, är alldeles för strängt. När barnen själva ska få bestämma vilket kön de tillhör, och om de verkligen har lust att gå till skolan eller hellre vill vara hemmasittare, så blir det även upp till dem om blöjan ska bytas.
En del föräldrar vill att barnen kroppsliga autonomi ska respekteras till den milda grad att de frågar om lov innan varje blöjbyte. Med sådana hänsyn blir det svårt att potträna. Då är det lättare att det blir som det blir, och har barnen inte lyckats klura ut vad man ska göra med pottan eller toastolen tills de fyller sex år, så räknas det som ett problem som vården går in och löser.
Men det bästa med den här nyheten är ändå tanken på att med dagens tunna, sköna och luktfria blöjor så kan även de vuxna se tiden an. När barnblöjorna förr läckte och kliade, så gällde detsamma för vuxenblöjorna. Att många barn bär blöja utgör ett mycket bra underlag för att även förbättra vuxenprodukterna.
Så tack till alla barn för att de borgar för en bekväm framtid för sina föräldrar och farföräldrar. Livet är en cirkel och tids nog återgår alla till en tillvaro i blöjor.
De säger på radion att svenska barn har blöja väldigt länge jämfört med barn i andra länder. I Asien klarar barn av att gå på toaletten redan vid två års ålder, och ibland redan vid ett. I Sverige är barnet först torrt vid tre år dagtid, och fyra år nattetid.
Är det barnen som är långsamma, eller förmår inte föräldrarna att potträna telningarna? Kanske både och. Blöjorna i dag är långt ifrån det gnisslande cellulosamaterial med plastsnibbar som sjuttiotalsbarn plågades av, med sveda och ständigt röda utslag som följd. I dag kan man kissa hur mycket som helst i blöjan utan att den känns blöt. Då blir varken barnet eller mamma och pappa motiverade att lägga tid på avvänjning.
Varför torka upp illaluktande olyckor i finsoffan när man i stället kan vänta och låta barnen själva komma underfund med att de ska göra som de vuxna.
Barnmorskan på radio tipsar också om att potträningen ska vara lustfylld, rolig och kännas som en lek. Man ska bygga upp förståelse för var det är att gå på en potta, säger hon, och det får inte vara kravfyllt. Som förälder ska man vara redo att visa och guida, man ska fånga upp barnen signaler, tolka dem och sedan bemöta barnet med positiv glädje.
Och som trött förälder med en stressig vardag och jobb som kräver ens fulla fokus kanske man faktiskt inte orkar engagera sig i spädbarns signaltolkning och att le över en tom potta. Hellre då köpa sköna blöjor i några extra år, och lägga energin på att busa och leka utan pott-agenda.
Men kanske har också vårt sätt att vara föräldrar ändrats. När det var ordning, reda och disciplin så kunde man säga till ungen på skarpen för ett nerkissat vardagsrumsgolv. I dag uppfostrar man snöflingor som knappt vet om de är fågel eller fisk. Att då komma med tydliga riktlinjer om att blöjor är ett kort kapitel och att om man kan gå, så kan man också gå på toaletten, är alldeles för strängt. När barnen själva ska få bestämma vilket kön de tillhör, och om de verkligen har lust att gå till skolan eller hellre vill vara hemmasittare, så blir det även upp till dem om blöjan ska bytas.
En del föräldrar vill att barnen kroppsliga autonomi ska respekteras till den milda grad att de frågar om lov innan varje blöjbyte. Med sådana hänsyn blir det svårt att potträna. Då är det lättare att det blir som det blir, och har barnen inte lyckats klura ut vad man ska göra med pottan eller toastolen tills de fyller sex år, så räknas det som ett problem som vården går in och löser.
Men det bästa med den här nyheten är ändå tanken på att med dagens tunna, sköna och luktfria blöjor så kan även de vuxna se tiden an. När barnblöjorna förr läckte och kliade, så gällde detsamma för vuxenblöjorna. Att många barn bär blöja utgör ett mycket bra underlag för att även förbättra vuxenprodukterna.
Så tack till alla barn för att de borgar för en bekväm framtid för sina föräldrar och farföräldrar. Livet är en cirkel och tids nog återgår alla till en tillvaro i blöjor.
