Burkaförbud misstänkliggör muslimer?
Från att i sin forskarkommentar ha spekulerat i hur muslimer skulle uppleva förbudet, vet Eidrup att ”muslimer upplever det så”. Utan belägg.
Från att i sin forskarkommentar ha spekulerat i hur muslimer skulle uppleva förbudet, vet Eidrup att ”muslimer upplever det så”. Utan belägg.
Martin Eidrup, doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet, har skrivit en ”forskarkommentar” i Forskning & Framsteg (5/3) med rubriken ”Förbud mot burka och niqab misstänkliggör muslimer”.
Som kommentar från en forskare är det givetvis av intresse vad det är för forskning som anförs som belägg för denna slutsats och därtill hur ett sådant belagt ”misstänkliggörande” kan avvägas mot de fördelar för samhället som ett sådant förbud skulle kunna leda till och vad forskningen säger om dessa avvägningar (trade-offs).
Det här är den forskning som Eidrup presenterar för sin slutsats: ”Religiös identitet blir alltså en måttstock för att skilja på rättvist och orättvist, vilket förklarar varför ett förbud mot burka skulle upplevas som orättvist av många svenska muslimer även om det stora flertalet inte bär detta plagg själva” (min kursivering).
Den förmenta forskningen består alltså i vad Eidrup själv tror hur muslimer, som inte ens själva bär plagget, skulle uppleva ett burkaförbud. Men Eidrup har mer än sin tro i ammunitionslådan. Direkt på tidigare citerad mening följer: ”Inte bara muslimer upplever det så. Även Diskrimineringsombudsmannen har pekat på att förbud mot burka kan utgöra diskriminering just eftersom förbudet är tydligt kopplat till religion.”
Från att ha spekulerat i hur muslimer skulle uppleva förbudet, vet nu Eidrup i nästa mening att ”muslimer upplever det så”. Fortfarande utan belägg. Därefter följer ett topikskifte i argumentationen, då Eidrup övergår till att framhålla vad en myndighet, vars existensberättigande är att hitta och beivra diskriminering, har sagt om burkaförbud. Ett argumentum ad verecundiam, alltså auktoritetsargument. Som om det skulle vara ett forskningsbelägg för en slutsats om muslimers upplevelse.
Mera forskning än så här presenterar Eidrup inte. Inte heller tar han upp frågan om målkonflikter mellan eventuella nackdelar och fördelar med burkaförbud.
Men i slutet av sin ”forskarkommentar” riktar sig Eiderup till politikerna: ”Om politiker vill att svenska muslimers värderingar ska förändras måste politiska beslut grundas på tillgänglig evidens för hur värderingsförändring faktiskt sker.”
Grundas på tillgänglig evidens, sa forskaren, tyckte till själv.
Thomas Gür