C vill ha mer vattenkraft – inte kärnkraft
Energifrågan fortsatt sprängstoff mellan C och regeringen.
Toppbild: TT
På bara några minuter väckte Anna-Karin Hatt förhoppningar om ett nytt Centerparti med en mer avslappnad inställning till samarbetspartners. SD-motståndet hade blivit det enda Centerpartiet var känt för. Det räcker inte i en valrörelse.
Sin egen önskelista toppade Anna-Karin Hatt med ny klimatpolitik. Där kan det däremot bli kärvt. Åtminstone om man är Kristerssonregering och hoppas på understöd från en gammal allianskamrat. Centerpartiet avfärdar regeringens kärnkraftssatsning eftertryckligt.
Inför regeringens kärnkraftsproposition i mars presenterade C en egen energistrategi där huvudnumret överraskande var - vattenkraft. Alltså norrlandsälvarna, som ingen har talat om på en mansålder men som ännu står för 40 procent av energiproduktionen.
I denna baskraft har det inte investerats på decennier. Enligt Sveriges ingenjörer, stödda på uträkningar av en konsultfirma, kan man på 10 år öka effekten i de befintliga verken så att det motsvarar elproduktionen från en kärnkraftsreaktor. Detta till enbart en tredjedel av priset, och utan att slakta naturens skönhetsvärden. På längre sikt kan effekthöjningen motsvara ytterligare tre reaktorer, enligt Centerpartiet. Man kan dessutom – här stödde sig Centerpartiet i stället på Energimyndigheten – höja effekten i kraftvärmeverken motsvarande 2-3 nya reaktorer.
Men när Sveriges ingenjörer presenterade sin gamechanger om vattenkraften i höstas sa de samtidigt att ”vi delar uppfattningen att det behövs stora investeringar i ny kärnkraft.” Tydligen är de inte lika säkra som Centerpartiet på att industrin och hushållen klarar övergången till ett fossilfritt samhälle utan kärnkraft. Det återstår en del att dividera om.
På 1970-talet, förra gången kärnkraften klöv politikens högersida, var frågan lika känslomässig och svår som SD-frågan har varit under början av 2000-talet. Inte bara för Centerpartiet utan för stora delar av väljarkåren. Den tiden är förbi.
Att prata pengar är betydligt enklare i ett land där vänster-höger-skalan länge avgjorde valen. Även när det handlar om hundratals miljarder kronor.
På bara några minuter väckte Anna-Karin Hatt förhoppningar om ett nytt Centerparti med en mer avslappnad inställning till samarbetspartners. SD-motståndet hade blivit det enda Centerpartiet var känt för. Det räcker inte i en valrörelse.
Sin egen önskelista toppade Anna-Karin Hatt med ny klimatpolitik. Där kan det däremot bli kärvt. Åtminstone om man är Kristerssonregering och hoppas på understöd från en gammal allianskamrat. Centerpartiet avfärdar regeringens kärnkraftssatsning eftertryckligt.
Inför regeringens kärnkraftsproposition i mars presenterade C en egen energistrategi där huvudnumret överraskande var – vattenkraft. Alltså norrlandsälvarna, som ingen har talat om på en mansålder men som ännu står för 40 procent av energiproduktionen.
I denna baskraft har det inte investerats på decennier. Enligt Sveriges ingenjörer, stödda på uträkningar av en konsultfirma, kan man på 10 år öka effekten i de befintliga verken så att det motsvarar elproduktionen från en kärnkraftsreaktor. Detta till enbart en tredjedel av priset, och utan att slakta naturens skönhetsvärden. På längre sikt kan effekthöjningen motsvara ytterligare tre reaktorer, enligt Centerpartiet. Man kan dessutom – här stödde sig Centerpartiet i stället på Energimyndigheten – höja effekten i kraftvärmeverken motsvarande 2-3 nya reaktorer.
Men när Sveriges ingenjörer presenterade sin gamechanger om vattenkraften i höstas sa de samtidigt att ”vi delar uppfattningen att det behövs stora investeringar i ny kärnkraft.” Tydligen är de inte lika säkra som Centerpartiet på att industrin och hushållen klarar övergången till ett fossilfritt samhälle utan kärnkraft. Det återstår en del att dividera om.
På 1970-talet, förra gången kärnkraften klöv politikens högersida, var frågan lika känslomässig och svår som SD-frågan har varit under början av 2000-talet. Inte bara för Centerpartiet utan för stora delar av väljarkåren. Den tiden är förbi.
Att prata pengar är betydligt enklare i ett land där vänster-höger-skalan länge avgjorde valen. Även när det handlar om hundratals miljarder kronor.