Carvalho slingrar sig som en mask
Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson erkänner en totalt urspårad situation som måste lösas, men inte till vilket pris som helst.
I säsongens sista 30 minuter i SVT var det dags för Socialdemokraternas nya rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho att kallas till förhör. För förhör är vad dessa program mest påminner om. Anders Holmberg låter inte en halvtimme förgås utan att försöka pressa fram ett erkännande – om inte till skuld, så åtminstone för att blottlägga motsägelser.
Och det fanns att gräva i. S är nämligen ett parti där mycket har förändrats – i synnerhet på rättsområdet.
Carvalho försvarade Socialdemokraternas svängning i fråga efter fråga – utan att kalla det en svängning. Om visitationszoner, till exempel. Hennes företrädare Ardalan Shekarabi har tidigare avfärdat sådana zoner med hänvisning till internationell forskning som visat att de inte fungerar.
Många blev därför förvånade då Socialdemokraterna i januari krävde att hela Stockholm skulle bli visitationszon. ”I en sån totalt urspårad situation så är det ju rimligt att polisen använder alla verktyg i verktygslådan”, menade Carvalho utan att vidare kunna förklara varför evidens inte behövs denna gång.
När det gäller sänkningen av straffmyndighetsåldern från 15 till 14 är retoriken liknande. Holmberg citerade Carvalhos tidigare uttalande: "Vi kan inte låta avsaknaden av evidens hålla oss tillbaka från att göra allt som krävs."
Trots att Socialdemokraterna nu säger sig vara beredda att ”göra vad fan som helst” för att bryta utvecklingen tycks gränser ändå finnas. För när det gäller regeringens planer på att hyra fängelseplatser i Estland för att hantera överbeläggningen blir tonen en annan. Där blir viljan att prova nya verktyg svalare.
”I grunden så är det inte en bra strategi att outsourca varken myndighetsutövning eller svenska jobb till utlandet.”
Det var dock i diskussionen om segregation som svaren blev som mest undanglidande. Socialdemokraterna säger sig vilja bryta segregationen, men förnekar att det innebär att man vill "blanda befolkningen", trots tidigare övertydlighet, både muntligt och skriftligt.
”Det är ren lögn och hittepå”, blev svaret.
Carvalho vill inskränka nyanländas rätt att bosätta sig i utsatta områden genom att slopa EBO. Men när Holmberg frågar om de nyanlända ska få förtur till de billiga hyresrätter som de vill bygga i attraktiva områden blir svaret: ”Nej, det är ingen som ska få förtur till några lägenheter”.
På frågan om var dessa människor då ska bo, blev svaret att det är ett långsiktigt arbete. Att något ska göras – men vi får inte veta hur.
På frågan om hur S ska få igenom sin politik i ett rödgrönt block där V och MP är kritiska till den nya hårda linjen, blev svaret att partiet driver sin egen linje – och att andra får anpassa sig. Det säger något om ambitionen, men inte mycket om hur förslagen ska bli verklighet.
När varje ny linje motiveras med att "läget är allvarligt" men utan att tidigare linjer förklaras eller utvärderas, blir det svårt att veta vad som är hållning och vad som är tillfällig positionförflyttning.
I säsongens sista 30 minuter i SVT var det dags för Socialdemokraternas nya rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho att kallas till förhör. För förhör är vad dessa program mest påminner om. Anders Holmberg låter inte en halvtimme förgås utan att försöka pressa fram ett erkännande – om inte till skuld, så åtminstone för att blottlägga motsägelser.
Och det fanns att gräva i. S är nämligen ett parti där mycket har förändrats – i synnerhet på rättsområdet.
Carvalho försvarade Socialdemokraternas svängning i fråga efter fråga – utan att kalla det en svängning. Om visitationszoner, till exempel. Hennes företrädare Ardalan Shekarabi har tidigare avfärdat sådana zoner med hänvisning till internationell forskning som visat att de inte fungerar.
Många blev därför förvånade då Socialdemokraterna i januari krävde att hela Stockholm skulle bli visitationszon. ”I en sån totalt urspårad situation så är det ju rimligt att polisen använder alla verktyg i verktygslådan”, menade Carvalho utan att vidare kunna förklara varför evidens inte behövs denna gång.
När det gäller sänkningen av straffmyndighetsåldern från 15 till 14 är retoriken liknande. Holmberg citerade Carvalhos tidigare uttalande: ”Vi kan inte låta avsaknaden av evidens hålla oss tillbaka från att göra allt som krävs.”
Trots att Socialdemokraterna nu säger sig vara beredda att ”göra vad fan som helst” för att bryta utvecklingen tycks gränser ändå finnas. För när det gäller regeringens planer på att hyra fängelseplatser i Estland för att hantera överbeläggningen blir tonen en annan. Där blir viljan att prova nya verktyg svalare.
”I grunden så är det inte en bra strategi att outsourca varken myndighetsutövning eller svenska jobb till utlandet.”
Det var dock i diskussionen om segregation som svaren blev som mest undanglidande. Socialdemokraterna säger sig vilja bryta segregationen, men förnekar att det innebär att man vill ”blanda befolkningen”, trots tidigare övertydlighet, både muntligt och skriftligt.
”Det är ren lögn och hittepå”, blev svaret.
Carvalho vill inskränka nyanländas rätt att bosätta sig i utsatta områden genom att slopa EBO. Men när Holmberg frågar om de nyanlända ska få förtur till de billiga hyresrätter som de vill bygga i attraktiva områden blir svaret: ”Nej, det är ingen som ska få förtur till några lägenheter”.
På frågan om var dessa människor då ska bo, blev svaret att det är ett långsiktigt arbete. Att något ska göras – men vi får inte veta hur.
På frågan om hur S ska få igenom sin politik i ett rödgrönt block där V och MP är kritiska till den nya hårda linjen, blev svaret att partiet driver sin egen linje – och att andra får anpassa sig. Det säger något om ambitionen, men inte mycket om hur förslagen ska bli verklighet.
När varje ny linje motiveras med att ”läget är allvarligt” men utan att tidigare linjer förklaras eller utvärderas, blir det svårt att veta vad som är hållning och vad som är tillfällig positionförflyttning.
