Därför är Romina Pourmokhtari sannolik ny L-ledare
Klara partiet över 4-procentspärren - eller bli ett vackert lik.
Klara partiet över 4-procentspärren - eller bli ett vackert lik.
När nomineringstiden gick ut natten till tisdagen hade Romina Pourmokhtari fått öppet stöd av åtta partidistrikt, ungdomsförbundet LUF och Liberala Studenter. Fler distrikt kan ha nominerat henne, bara valberedningen sitter med alla siffror.
Det brukar gå bra för unga som blir partiledare, åtminstone överlever deras partier. Ebba Busch var 28 år vid tillträdet, nu har hon suttit i 11 år och KD har ännu inte ramlat ur riksdagen. Annie Lööf var också 28 år. Efter en skakig start satt hon längre än någon annan partiledare i svensk historia. Gustav Fridolin var likaså 28 år när han valdes till språkrör. MP höll sig också kvar i riksdagen.
Romina Pourmokhtari har hunnit bli 29 men var den yngsta ministern någonsin när hon tillträdde som klimat- och miljöminister 2022. Statistiken talar alltså för att även hon skulle kunna rädda sitt krisande småparti. Odds är inte allt, som Eurovision just lärde oss. Men av Liberalernas lätt räknade halmstrån har Pourmokhtari möjligen spänsten som krävs.
Reservationer finns. De kortvariga L-ledarna Nyamko Sabuni och Johan Pehrson var de första på 50 år som inte var specialiserade på utbildningsfrågor eller sociala frågor. Det är inte Pourmokhtari heller, vilket gör Lotta Edholm (skolminister) och Mats Persson (tills i höstas utbildningsminister, dessutom doktorerad) till attraktiva ledaralternativ för det gamla skol- och docentpartiet Liberalerna.
Men det finns något som är viktigare för delar av partiet. ”Romina kommer inte släppa fram en SD-regering” säger Liberala Studenters ordförande Emil Carlsson till Fokus. Det var i själva verket ett viktigt skäl för studentförbundet att nominera henne – trots att just ett studentförbund kunde väntas prioritera utbildningspolitisk erfarenhet. ("Det har hon också, från LUF-tiden”, menar Emil Carlsson.).
Partiets tredje partiledarval på sex år handlar inte om profilfrågor utan enbart om att rädda sig kvar i riksdagen – eller gå under med flaggan i topp. Och vem skulle då bli det vackraste liket?
En fråga valberedningen också måste ställa sig.
När nomineringstiden gick ut natten till tisdagen hade Romina Pourmokhtari fått öppet stöd av åtta partidistrikt, ungdomsförbundet LUF och Liberala Studenter. Fler distrikt kan ha nominerat henne, bara valberedningen sitter med alla siffror.
Det brukar gå bra för unga som blir partiledare, åtminstone överlever deras partier. Ebba Busch var 28 år vid tillträdet, nu har hon suttit i 11 år och KD har ännu inte ramlat ur riksdagen. Annie Lööf var också 28 år. Efter en skakig start satt hon längre än någon annan partiledare i svensk historia. Gustav Fridolin var likaså 28 år när han valdes till språkrör. MP höll sig också kvar i riksdagen.
Romina Pourmokhtari har hunnit bli 29 men var den yngsta ministern någonsin när hon tillträdde som klimat- och miljöminister 2022. Statistiken talar alltså för att även hon skulle kunna rädda sitt krisande småparti. Odds är inte allt, som Eurovision just lärde oss. Men av Liberalernas lätt räknade halmstrån har Pourmokhtari möjligen spänsten som krävs.
Reservationer finns. De kortvariga L-ledarna Nyamko Sabuni och Johan Pehrson var de första på 50 år som inte var specialiserade på utbildningsfrågor eller sociala frågor. Det är inte Pourmokhtari heller, vilket gör Lotta Edholm (skolminister) och Mats Persson (tills i höstas utbildningsminister, dessutom doktorerad) till attraktiva ledaralternativ för det gamla skol- och docentpartiet Liberalerna.
Men det finns något som är viktigare för delar av partiet. ”Romina kommer inte släppa fram en SD-regering” säger Liberala Studenters ordförande Emil Carlsson till Fokus. Det var i själva verket ett viktigt skäl för studentförbundet att nominera henne – trots att just ett studentförbund kunde väntas prioritera utbildningspolitisk erfarenhet. (”Det har hon också, från LUF-tiden”, menar Emil Carlsson.).
Partiets tredje partiledarval på sex år handlar inte om profilfrågor utan enbart om att rädda sig kvar i riksdagen – eller gå under med flaggan i topp. Och vem skulle då bli det vackraste liket?
En fråga valberedningen också måste ställa sig.