Den godhetssignalerande vänsterns selektiva empati
Massakrerna i Sudan är så omfattande att blodfläckarna i sanden kan ses från rymden på satellitbilder. Men detta drar inga demonstrationer.
Redan i april kom rapporter om systematiska brott mot mänskligheten i vad som betecknas som världens största humanitära katastrof – med över 150 000 dödade i Sudan och omkring 12 miljoner människor tvingade på flykt.
Vid den södra ingången till flyktinglägret Zamzam i Darfur-regionen i västra Sudan satt omkring femtio tonåriga flickor och stirrade på sina mobilskärmar. Vittnen såg hur de kastades in i bilar tillhörande den paramilitära gruppen Rapid Support Forces (RSF) och kördes bort. Sedan dess har ingen av flickorna setts.
Tvåhundra meter österut intog trettio RSF-fordon Ahmadai-kvarteret. Sextio hem tillhörande den icke-arabiska Zaghawa-minoriteten sattes i brand. Kvinnor sköts medan de flydde för att rädda sina liv. Sex kvinnor stannade kvar – och brändes till döds.
Nu kommer nya rapporter om massakrer i kölvattnet av El Fashers fall förra helgen. RSF-ledaren Mohamed Hamdan Dagalo medger att hans trupper varit inblandade i nya krigsbrott och massmord mot civila. Forskare vid Yale Humanitarian Research Lab konstaterar att massakrerna är så omfattande att blodfläckarna i sanden kan ses från rymden på satellitbilder.
Men bland många av de vänsteraktivister som under två år fyllt svenska gator och torg i protest mot Israel ekar en kuslig tystnad. En sökning på ”Sudan” på Vänsterpartiets hemsida ger noll träffar. Kändiseliten – Pernilla Wahlgren, Peter Jöback och andra som drog igång Instagramkampanjer om Gaza som ”världens värsta humanitära kris” – tiger. När barn i tiotusental dör i Sudan omnämns de knappt – för att det inte passar in i deras godhetssignalerande indignation.
Varför? Därför att Gaza ger rubriker. Sudan gör det inte. Gaza erbjuder en enkel dramaturgi där Israel kan utmålas som skurk. När araber dödar araber, eller afrikaner massakrerar varandra, finns ingen uppfattad ”vit västerländsk” syndabock att ställa vid skampålen.
Stora delar av den svenska vänstern och kändiseliten lever i en filterbubbla där moraliskt patos mäts i likes. Barnen i Sudan får klara sig utan hashtags – de har nämligen oturen att dö i fel konflikt, en som saknar massmedial utdelning och inte ger några godhetspoäng.
Nästa gång självutnämnda MR-aktivister utfärdar deklarationer i humanismens namn bör du tänka efter två gånger – särskilt när de motiveras med ett påstått engagemang för mänskliga rättigheter i alla världens länder.
