Den som letar efter passbilder går bet på Grindr
Regeringskansliet måste anställa en grävreporter.
Toppbild: Beate Oma Dahle/TT
Det var den folkkäre Stephen Fry som gjorde gayraggarappen Grindr känd för en bredare publik, när han besökte Jeremy Clarkson i TV-programmet Top Gear 2009. Det var samma år Grindr lanserades och bara två år efter att Iphone först såg dagens ljus. I sändning drog Fry upp sin telefon och försökte hitta någon raggande gaykamrat i studiopubliken. Clarkson, som inte generas lätt, rodnade när han såg bilderna Fry visade.
Grindr var förlagan till Tinder, som lanserades 2012. Som vanligt var gayvärlden trendsättare.
Hur ambassadören och den extremt kortvarige säkerhetsrådgivaren Tobias Thyberg marknadsförde sig på Grindr vet vi inte, men om han följde normen för just den arenan handlade det inte om passbilder. Gör det Thyberg till en säkerhetsrisk?
Kanske. Att vara homosexuell var i sig bevisligen inte nödvändigtvis något som dög för utpressning ens 2009. Frågan är kanske snarare om det är en bra idé att ha säkerhetsrådgivare som söker — eller åtminstone sökte — snabba, tillfälliga och diskreta kontakter på Internet, oavsett om de är samkönade eller inte. Grindr har aldrig varit platsen för att söka en livspartner.
Frågan är än mer hur illa säkerhetskontrollerna på Regeringskansliet fungerar. Det tog, enligt uppgift, ett par timmar för Dagens Nyheter att gräva fram bilderna. Thyberg ber om ursäkt för att han inte talade om att de fanns, men det borde egentligen inte spela någon roll. Bilderna borde ha grävts fram av säkerhetskontrollanterna ändå. Eller redan finnas dokumenterade, med tanke på de känsliga arbeten Thyberg haft. Det gjorde de uppenbarligen inte.
Det är förstås inte Ulf Kristerssons fel, men det var han som skapade jobbet som säkerhetsrådgivare, det var han som rekryterade slarvern Henrik Landerholm och det var han som valde Thyberg. Att välja två säkerhetsrådgivare i rad som visar sig vara säkerhetsproblem är ingen merit. Kanske är det dags för Regeringskansliet att anställa en grävande journalist. Det vore bra för Sverige om regeringen kunde ägna sig mer åt säkerhetspolitiken än åt säkerhetsriskerna.
Det var den folkkäre Stephen Fry som gjorde gayraggarappen Grindr känd för en bredare publik, när han besökte Jeremy Clarkson i TV-programmet Top Gear 2009. Det var samma år Grindr lanserades och bara två år efter att Iphone först såg dagens ljus. I sändning drog Fry upp sin telefon och försökte hitta någon raggande gaykamrat i studiopubliken. Clarkson, som inte generas lätt, rodnade när han såg bilderna Fry visade.
Grindr var förlagan till Tinder, som lanserades 2012. Som vanligt var gayvärlden trendsättare.
Hur ambassadören och den extremt kortvarige säkerhetsrådgivaren Tobias Thyberg marknadsförde sig på Grindr vet vi inte, men om han följde normen för just den arenan handlade det inte om passbilder. Gör det Thyberg till en säkerhetsrisk?
Kanske. Att vara homosexuell var i sig bevisligen inte nödvändigtvis något som dög för utpressning ens 2009. Frågan är kanske snarare om det är en bra idé att ha säkerhetsrådgivare som söker — eller åtminstone sökte — snabba, tillfälliga och diskreta kontakter på Internet, oavsett om de är samkönade eller inte. Grindr har aldrig varit platsen för att söka en livspartner.
Frågan är än mer hur illa säkerhetskontrollerna på Regeringskansliet fungerar. Det tog, enligt uppgift, ett par timmar för Dagens Nyheter att gräva fram bilderna. Thyberg ber om ursäkt för att han inte talade om att de fanns, men det borde egentligen inte spela någon roll. Bilderna borde ha grävts fram av säkerhetskontrollanterna ändå. Eller redan finnas dokumenterade, med tanke på de känsliga arbeten Thyberg haft. Det gjorde de uppenbarligen inte.
Det är förstås inte Ulf Kristerssons fel, men det var han som skapade jobbet som säkerhetsrådgivare, det var han som rekryterade slarvern Henrik Landerholm och det var han som valde Thyberg. Att välja två säkerhetsrådgivare i rad som visar sig vara säkerhetsproblem är ingen merit. Kanske är det dags för Regeringskansliet att anställa en grävande journalist. Det vore bra för Sverige om regeringen kunde ägna sig mer åt säkerhetspolitiken än åt säkerhetsriskerna.