Ebba Busch okynnesanmäld till KU
Ibland görs KU-anmälningar för att sänka en meningsmotståndares status och rykte, men det riskerar också att urholka tilliten till demokratin.
I den offentliga debatten är det självfallet fritt fram att kritisera eller hylla Ebba Buschs uttalanden om regeringens politik gentemot Israel. Men nu fylls svenska medier med rubriker om att Ebba Busch blivit anmäld till Konstitutionsutskottet för sina uttalanden. Detta måste väl tas på allvar?
Konstitutionsutskottet (KU) hanterar frågor som handlar om grundlagarna och riksdagsordningen. Dessutom ansvarar KU för en viktig del av kontrollmakten i den svenska demokratin. Så när en medlem av regeringen anmäls till KU ger det intrycket av att ett allvarligt regelbrott kan ha begåtts. Men det finns en annan förklaring till den senaste KU-anmälan mot Busch.
Enligt Expressen skriver Emma Berginger (MP), som lämnade in anmälan, så här:
"Jag vill att Konstitutionsutskottet granskar vice statsminister Ebba Buschs ageranden med anledning av regeringens nya förhållningssätt angående att frysa handelsdelen i EU:s associeringsavtal med Israel. Jag vill också att Konstitutionsutskottet granskar om regeringens kommunikation med anledning av den av statsministern nya uttalade linjen gentemot Israel har varit ändamålsenlig."
Det är oklart vad som Berginger mer precist vill ska granskas. Och att granska om en statsministers "linje" är "ändamålsenlig" kunde kanske ske i en teknokrati, men inte i en demokrati. Kan det vara så att våra riksdagsledamöter måste ta en kurs i statskunskap? Troligtvis inte. De flesta vet vad KU är till för. Och de riksdagsledamöter som sitter i KU har ett helt kansli till sitt förfogande som ska upplysa om hur Regeringsformen och Riksdagsordningen bör tillämpas. Därför kan MP:s KU-anmälan betraktas som performativ - för att låna ett begrepp från den postmoderna retoriken.
En performativ handling kan vara ett slags teater – något som mest kan beskrivas som en symbolhandling. Det som motiverar symbolhandlingen kan vara något helt annat än vad som kommer till uttryck på ytan. Så kan det även vara med KU-anmälningar. Anmälningar görs mot bakgrund av goda och sakliga skäl. Men ibland görs de också för att sänka en meningsmotståndares status och rykte. Den som gör en anmälan behöver inte alls tro att någon kommer att prickas. Det viktigaste är skapa en "ingen rök utan eld"-effekt i den allmänna opinionen. Sannolikt tas KU på allvar av de flesta av medborgarna. Så om någon anmäls, och framför om allt om anmälningarna upprepas, så kan det tolkas på samma sätt som när någon anmäls för stöld eller misshandel – "något måste väl ändå ligga bakom alla anmälningar"? Det performativa är en trolig förklaring till MP:s KU-anmälan av Ebba Busch.
Den senaste anmälan passar in i ett mönster som växt fram under lång tid. Få politiker utsätts för drev och KU-anmälningar så ofta som Ebba Busch. Det skulle ju kunna bero på att hon mer än någon annan politiker i Sverige utgör ett hot mot demokratin, ekonomin, svenska värderingar och så vidare. Men mig veterligen har ingen lyckats hävda det på ett övertygande sätt. Den mest sannolika förklaringen till mönstret är att oppositionen inte bara ogillar den politik hon företräder – de ogillar henne starkt som person.
Under något dygn kan den senaste anmälan från MP ge upphov till stora rubriker. Men i längden är det inte bara Busch som kan brytas ner. Väljarna lär sig. När KU-anmälningar av allt fler betraktas som performativa så urholkas förtroendet för en viktig demokratisk institution.
I den offentliga debatten är det självfallet fritt fram att kritisera eller hylla Ebba Buschs uttalanden om regeringens politik gentemot Israel. Men nu fylls svenska medier med rubriker om att Ebba Busch blivit anmäld till Konstitutionsutskottet för sina uttalanden. Detta måste väl tas på allvar?
Konstitutionsutskottet (KU) hanterar frågor som handlar om grundlagarna och riksdagsordningen. Dessutom ansvarar KU för en viktig del av kontrollmakten i den svenska demokratin. Så när en medlem av regeringen anmäls till KU ger det intrycket av att ett allvarligt regelbrott kan ha begåtts. Men det finns en annan förklaring till den senaste KU-anmälan mot Busch.
Enligt Expressen skriver Emma Berginger (MP), som lämnade in anmälan, så här:
”Jag vill att Konstitutionsutskottet granskar vice statsminister Ebba Buschs ageranden med anledning av regeringens nya förhållningssätt angående att frysa handelsdelen i EU:s associeringsavtal med Israel. Jag vill också att Konstitutionsutskottet granskar om regeringens kommunikation med anledning av den av statsministern nya uttalade linjen gentemot Israel har varit ändamålsenlig.”
Det är oklart vad som Berginger mer precist vill ska granskas. Och att granska om en statsministers ”linje” är ”ändamålsenlig” kunde kanske ske i en teknokrati, men inte i en demokrati. Kan det vara så att våra riksdagsledamöter måste ta en kurs i statskunskap? Troligtvis inte. De flesta vet vad KU är till för. Och de riksdagsledamöter som sitter i KU har ett helt kansli till sitt förfogande som ska upplysa om hur Regeringsformen och Riksdagsordningen bör tillämpas. Därför kan MP:s KU-anmälan betraktas som performativ – för att låna ett begrepp från den postmoderna retoriken.
En performativ handling kan vara ett slags teater – något som mest kan beskrivas som en symbolhandling. Det som motiverar symbolhandlingen kan vara något helt annat än vad som kommer till uttryck på ytan. Så kan det även vara med KU-anmälningar. Anmälningar görs mot bakgrund av goda och sakliga skäl. Men ibland görs de också för att sänka en meningsmotståndares status och rykte. Den som gör en anmälan behöver inte alls tro att någon kommer att prickas. Det viktigaste är skapa en ”ingen rök utan eld”-effekt i den allmänna opinionen. Sannolikt tas KU på allvar av de flesta av medborgarna. Så om någon anmäls, och framför om allt om anmälningarna upprepas, så kan det tolkas på samma sätt som när någon anmäls för stöld eller misshandel – ”något måste väl ändå ligga bakom alla anmälningar”? Det performativa är en trolig förklaring till MP:s KU-anmälan av Ebba Busch.
Den senaste anmälan passar in i ett mönster som växt fram under lång tid. Få politiker utsätts för drev och KU-anmälningar så ofta som Ebba Busch. Det skulle ju kunna bero på att hon mer än någon annan politiker i Sverige utgör ett hot mot demokratin, ekonomin, svenska värderingar och så vidare. Men mig veterligen har ingen lyckats hävda det på ett övertygande sätt. Den mest sannolika förklaringen till mönstret är att oppositionen inte bara ogillar den politik hon företräder – de ogillar henne starkt som person.
Under något dygn kan den senaste anmälan från MP ge upphov till stora rubriker. Men i längden är det inte bara Busch som kan brytas ner. Väljarna lär sig. När KU-anmälningar av allt fler betraktas som performativa så urholkas förtroendet för en viktig demokratisk institution.
