Negar Josephi

Eliassons godhet och humanism

Jan Eliasson begråter Gaza men omsorgerna omfattar inte folket i Iran. För två veckor sedan avrättades minst 21 personer, för påstått samröre med Israel.

Text:

Bild: STR

I ett inlägg på X slog Jan Eliasson nyligen fast att "Ingen kan nu förneka att IDF idkar prickskytte på hungrande palestinier. 500 döda hittills vid matfördelningens dödsfällor". Och han fortsatte: "Omvärlden måste lyfta huvudet ur sanden. Vad som sker i Gaza är ett av vår tids värsta o mest cyniska krigsbrott. Eftervärldens frågor blir outhärdliga."

Den främsta källan till alla uppgifter om israeliskt "prickskytte" på hungriga gazabor är en artikel som den israeliska vänstertidningen Haaretz publicerade i slutet av juni. Där påstods att israeliska soldater i Gaza instruerats av sina befälhavare att skjuta skarpt mot civila palestinier som kom för att hämta mat, trots att dessa uppenbarligen inte utgjorde något hot. En soldat som talade anonymt med Haaretz beskrev infartsvägarna till hjälpplatserna som ett "dödsfält". Enligt artikeln började israeliska styrkor nyligen skingra folkmassor med artillerigranater, vilket resulterat i en kraftig ökning av antalet dödsfall. Dessa uppgifter fick naturligtvis stor spridning i svensk media, där Haaretz uppfattas som en ovanligt trovärdig källa (för att vara israelisk).

Men Haaretz artikel visade sig vara två lite olika artiklar. Som vanligt översatte tidningen själv sin rapportering i engelskspråkiga utgåvan, som den här gången tog sig vissa avgörande friheter gentemot originalet. 

"Tidningen översatte avsiktligt fel i sitt källmaterial för att ge en engelsktalande publik en lögn", skrev militärforskaren Andrew Fox på Henry Jackson Society. Han fortsatte: "Sedan pusslade de ihop halvsanningar, ensidiga citat och bekväma utelämnanden för att skapa en tecknad skurkberättelse om israelisk brutalitet, även när dess källor motsade den historien."

Det är inte första gången Haaretz återger hebreiska källor felaktigt för en utländsk publik. Ju mer spektakulär lögnen är, desto större uppmärksamhet får tidningen på den internationella arenan. Att "de flesta israeliska judar stöder apartheidregimen i Israel" var en uppgift man gick ut med men fick dra tillbaka 2012.

Året därpå gick internationella medier igång på tidningens påstående att Israel tvångssteriliserat etiopiska kvinnor. Denna fantastiska historia föll också sönder under granskning. Tidningens engelsktalande helgbilaga översätter rutinmässigt Haaretz egen hebreiska bevakning fel. Man kryddar artiklarna med falsk information som förtalar Israel, eller stryker uppgifter om palestinsk eller arabisk stridslystnad. Det handlar inte om enstaka misstag. 

Jan Eliassons humanism omfattar tyvärr inte folket i Iran. Där har den islamiska republiken iscensatt massavrättningar efter Israels lyckade bombningar. Redan förra veckan hade minst 21 personer avrättats efter anklagelser om att ha arbetat för Israel, enligt den Oslobaserade människorättsgruppen IHR.

Många exiliranier minns med vilken värme Eliasson 2019 kramade om sin vän Javad Zarif, dåvarande utrikesminister för den islamiska regimen, när denne besökte Sverige. Eliasson träffade Zarif första gången på 1980-talet när Zarif var 28 år gammal och jobbade som diplomat. Ungefär samtidigt fick min far hämta våra anhörigas kroppar på ett tillfälligt bårhus i norra Iran. De låg i plastpåsar och han fick hämta dem först när vi betalat för kulorna de avrättats med. Redan vid den tiden blev Eliasson imponerad av Zarif, vilket han drog sig till minnes vid Sverigebesöket 2019. Sedan dess är de goda vänner, sa han.

Hur blir eftervärldens frågor till Jan Eliasson?

I ett inlägg på X slog Jan Eliasson nyligen fast att ”Ingen kan nu förneka att IDF idkar prickskytte på hungrande palestinier. 500 döda hittills vid matfördelningens dödsfällor”. Och han fortsatte: ”Omvärlden måste lyfta huvudet ur sanden. Vad som sker i Gaza är ett av vår tids värsta o mest cyniska krigsbrott. Eftervärldens frågor blir outhärdliga.”

Den främsta källan till alla uppgifter om israeliskt ”prickskytte” på hungriga gazabor är en artikel som den israeliska vänstertidningen Haaretz publicerade i slutet av juni. Där påstods att israeliska soldater i Gaza instruerats av sina befälhavare att skjuta skarpt mot civila palestinier som kom för att hämta mat, trots att dessa uppenbarligen inte utgjorde något hot. En soldat som talade anonymt med Haaretz beskrev infartsvägarna till hjälpplatserna som ett ”dödsfält”. Enligt artikeln började israeliska styrkor nyligen skingra folkmassor med artillerigranater, vilket resulterat i en kraftig ökning av antalet dödsfall. Dessa uppgifter fick naturligtvis stor spridning i svensk media, där Haaretz uppfattas som en ovanligt trovärdig källa (för att vara israelisk).

Men Haaretz artikel visade sig vara två lite olika artiklar. Som vanligt översatte tidningen själv sin rapportering i engelskspråkiga utgåvan, som den här gången tog sig vissa avgörande friheter gentemot originalet. 

”Tidningen översatte avsiktligt fel i sitt källmaterial för att ge en engelsktalande publik en lögn”, skrev militärforskaren Andrew Fox på Henry Jackson Society. Han fortsatte: ”Sedan pusslade de ihop halvsanningar, ensidiga citat och bekväma utelämnanden för att skapa en tecknad skurkberättelse om israelisk brutalitet, även när dess källor motsade den historien.”

Det är inte första gången Haaretz återger hebreiska källor felaktigt för en utländsk publik. Ju mer spektakulär lögnen är, desto större uppmärksamhet får tidningen på den internationella arenan. Att ”de flesta israeliska judar stöder apartheidregimen i Israel” var en uppgift man gick ut med men fick dra tillbaka 2012.

Året därpå gick internationella medier igång på tidningens påstående att Israel tvångssteriliserat etiopiska kvinnor. Denna fantastiska historia föll också sönder under granskning. Tidningens engelsktalande helgbilaga översätter rutinmässigt Haaretz egen hebreiska bevakning fel. Man kryddar artiklarna med falsk information som förtalar Israel, eller stryker uppgifter om palestinsk eller arabisk stridslystnad. Det handlar inte om enstaka misstag.

Jan Eliassons humanism omfattar tyvärr inte folket i Iran. Där har den islamiska republiken iscensatt massavrättningar efter Israels lyckade bombningar. Redan förra veckan hade minst 21 personer avrättats efter anklagelser om att ha arbetat för Israel, enligt den Oslobaserade människorättsgruppen IHR.

Många exiliranier minns med vilken värme Eliasson 2019 kramade om sin vän Javad Zarif, dåvarande utrikesminister för den islamiska regimen, när denne besökte Sverige. Eliasson träffade Zarif första gången på 1980-talet när Zarif var 28 år gammal och jobbade som diplomat. Ungefär samtidigt fick min far hämta våra anhörigas kroppar på ett tillfälligt bårhus i norra Iran. De låg i plastpåsar och han fick hämta dem först när vi betalat för kulorna de avrättats med. Redan vid den tiden blev Eliasson imponerad av Zarif, vilket han drog sig till minnes vid Sverigebesöket 2019. Sedan dess är de goda vänner, sa han.

Hur blir eftervärldens frågor till Jan Eliasson?