En ny plan för ett befriat Iran

Januari har varit en mörk månad för iranier, då de aldrig tidigare skådade protesterna i Iran mot den islamiska regimen slogs ned med brutalt våld. Regimen, med hjälp av shiitiska miliser i Libanon och Irak, mördade uppemot 40 000 iranier. Ayatollah Ali Khamenei, som uppges gömma sig i en bunker, har alla dessa människors blod på sina händer. Människor som enbart ville ha frihet – den frihet som ayatollan, hans företrädare och hela prästerskapet fråntog det iranska folket efter revolutionen 1979.

En månad efter massakrerna väcker Svenska Dagbladets journalist Elaf Ali i ett inlägg på sociala medier liv i debatten genom att förminska det iranska folkets uppror mot den islamiska regimen. Där hävdar hon inledningsvis, utan belägg, att många av demonstrationerna var AI-genererade.

Vidare jämför hon demonstrationerna i Iran med en hypotetisk situation i Sverige: om hundratusentals demonstranter skulle kräva att Ulf Kristersson avgår. Hon avslutar med att skriva att antalet demonstranter i Iran är ”ingenting”, eftersom befolkningen uppgår till närmare 90 miljoner.

Utöver att förminska iraniernas kamp agerar SvD:s Elaf Ali, genom intellektuell ohederlighet, som en nyttig aktör för den islamiska regimen genom att reproducera dess narrativ om demonstranterna.

Om man följer Elaf Alis jämförelse – att hundratusentals människor i Sverige skulle gå ut på gatorna för att demonstrera – är det rimligt att konstatera att polisen varken skulle avrätta, våldta eller bränna demonstranter inne. Inte heller skulle svensk polis uppsöka skadade demonstranter på sjukhus för att avrätta dem.

Antalet demonstranter i Iran är inte ”ingenting”. Man måste ta hänsyn till kontexten: demonstranterna går ut på gatorna med sina liv som insats, eftersom regimen konsekvent slår ned protester med skoningslöst våld.

Till skillnad från Elaf Alis förminskning av demonstranternas kamp och uppoffringar har dessa hedrats i München, där cirka 250 000 iranier samlades samtidigt som den årliga säkerhetskonferensen pågick. Samlingen skedde på uppmaning av den iranske kronprinsen Reza Pahlavi, son till shahen Mohammad Reza Pahlavi.

En svensk-iransk kvinna, som valt att vara anonym, berättade varför hon reste till München för att delta i manifestationen: ”Folket i Iran ropar efter Pahlavi, och han står för en enande kraft för en övergångsregering. Vi är här i München för att visa att vi iranier är enade och att tiden är inne för att mullorna ska falla”.

Manifestationen och den massiva uppslutningen av iranier i Tyskland visar att den iranska oppositionen mot den islamiska regimen i hög grad samlas kring kronprinsen Reza Pahlavi – inte minst eftersom han av många ses som det främsta alternativet för ett stabilt och friare Iran.

Det som talar för att kronprins Reza Pahlavi kan ena det Iran som i dag förtrycks av regimen är att han har presenterat en uttalad plan: Iran’s Prosperity Project. Den innefattar en övergångsperiod på hundra dagar, där Pahlavi under denna tid ska fokusera på ekonomin och säkerheten, med målet att återuppbygga förtroendet för iranska institutioner.

En del av planen är att inte genomföra en total utrensning av tjänstemän på viktiga positioner i Iran, för att undvika institutionell kollaps. Pahlavi hänvisar till vad som hände i Irak, där USA rensade ut hela Saddam Husseins Baathparti. I Prosperity Project är tanken i stället att myndigheterna ska fortsätta verka, samtidigt som systemet gradvis omvandlas till ett som skapar ett friare Iran.

”Jag är inte ute efter makt, ämbete eller titlar. Det iranska folket förtjänar bättre än den skit som styr oss just nu”, sade kronprinsen i sitt tal vid säkerhetskonferensen i München.

Ingen vet hur Iran kommer att se ut i framtiden om regimen faller och kronprinsen återvänder som kung. Men om Pahlavi fullföljer sin uttalade plan kan Iran inte bara ta steg mot att bli stabilare och tryggare, utan också göra betydande framsteg mot att bli det fria land som iranier i dag strävar efter.

Av dessa skäl framstår Reza Pahlavi som det främsta alternativet för ett friare och stabilare Iran – ett Iran som inte längre förtrycker sitt folk eller utgör ett hot mot västvärlden.

Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU