En riktig knäppgök? Svensken är Europas mest udda fågel
När våra EU-grannar oroar sig för inflation och arbetslöshet är vi svenskar mest bekymrade över klimatet, mångfald och jämställdhet.
När EU-parlamentet genom sin EU-barometer undersöker vilka politiska frågor som är viktigast för européerna, skiljer svenskarna ut sig markant. I enlighet med studier kring värderingar bland världens länder är Sverige en extrem särart.
EU-medborgare i gemen är mest angelägna att bromsa den redan skyhöga inflationen, men stigande livskostnader är inte något som oroar oss svenskar. För oss är det nämligen ett av de minst prioriterade problemen att ta tag i. Och trots att vi har nära tio procents arbetslöshet, en av de högsta inom EU, rycker vi på axlarna åt den, medan betydligt mer sysselsatta européer ser det som en av de allra viktigaste frågorna.
Så vad bryr vi svenskar oss om? Vår mest prioriterade fråga är klimatet, över hälften av svenskarna tycker att den är det viktigaste området. Endast danskar och nederländare är i närheten så oroade, medan endast var femte europé finner det prioriterat. Nästan var fjärde svensk tycker att jämställdhets- och mångfaldsfrågorna är viktiga, medan endast drygt var tionde europé bryr sig, och inte några andra EU-medborgare är i närheten så intresserade som vi.
Svenskarna är på samma våglängd som andra européer när det kommer till frågor som försvar, fattigdomsbekämpning och invandring, men är inte alls lika bekymrade över folkhälsan.
Något som förvånar är att de ännu hyfsat förskonade svenskarna är så oroade för terrorism, den för dem viktigaste frågan efter klimatet. Det är en stor andel jämfört med de betydligt mer drabbade fransmännen, av dem tycker endast var fjärde att det är en akut fråga.
Demokratin verkar vi också uppfatta vara under hot. Fler än var tredje svensk lyfter den som en prioriterad fråga, medan bara en femtedel av de andra européerna tycker att det är något att bry sig om.
Är det ett utslag av hybris hos den moraliska supermaktens medborgare? Eller är vi helt enkelt mer upplysta än andra européer? Det sista tycks väl allt mer sannolikt när vårt land inte längre kan hävda sig inom utbildning och skola, och har blivit en internationell exportör av våldsam gängbrottslighet.
Kanske är svensken bara en udda fågel, en riktig knäppgök?
När EU-parlamentet genom sin EU-barometer undersöker vilka politiska frågor som är viktigast för européerna, skiljer svenskarna ut sig markant. I enlighet med studier kring värderingar bland världens länder är Sverige en extrem särart.
EU-medborgare i gemen är mest angelägna att bromsa den redan skyhöga inflationen, men stigande livskostnader är inte något som oroar oss svenskar. För oss är det nämligen ett av de minst prioriterade problemen att ta tag i. Och trots att vi har nära tio procents arbetslöshet, en av de högsta inom EU, rycker vi på axlarna åt den, medan betydligt mer sysselsatta européer ser det som en av de allra viktigaste frågorna.
Så vad bryr vi svenskar oss om? Vår mest prioriterade fråga är klimatet, över hälften av svenskarna tycker att den är det viktigaste området. Endast danskar och nederländare är i närheten så oroade, medan endast var femte europé finner det prioriterat. Nästan var fjärde svensk tycker att jämställdhets- och mångfaldsfrågorna är viktiga, medan endast drygt var tionde europé bryr sig, och inte några andra EU-medborgare är i närheten så intresserade som vi.
Svenskarna är på samma våglängd som andra européer när det kommer till frågor som försvar, fattigdomsbekämpning och invandring, men är inte alls lika bekymrade över folkhälsan.
Något som förvånar är att de ännu hyfsat förskonade svenskarna är så oroade för terrorism, den för dem viktigaste frågan efter klimatet. Det är en stor andel jämfört med de betydligt mer drabbade fransmännen, av dem tycker endast var fjärde att det är en akut fråga.
Demokratin verkar vi också uppfatta vara under hot. Fler än var tredje svensk lyfter den som en prioriterad fråga, medan bara en femtedel av de andra européerna tycker att det är något att bry sig om.
Är det ett utslag av hybris hos den moraliska supermaktens medborgare? Eller är vi helt enkelt mer upplysta än andra européer? Det sista tycks väl allt mer sannolikt när vårt land inte längre kan hävda sig inom utbildning och skola, och har blivit en internationell exportör av våldsam gängbrottslighet.
Kanske är svensken bara en udda fågel, en riktig knäppgök?
