Europa i världens skugga

Folk uttrycker besvikelse över att svenska politiker inte talar klarspråk om vad Trump faktiskt håller på med, man tycker på ledarplats och i sociala medier att fördömanden saknas.

Och det stämmer. Som jag uppfattar det så gäller den här ”försiktigheten” alla europeiska regeringar i Natoländer, och det är förmodligen ingen slump. De förefaller otroligt naiva/blinda, men är det sannolikt inte. Däremot vet de att de är helt beroende av USA på en massa områden, främst försvaret förstås, men också techtjänsterna.

Med andra ord har man gemensamt valt att försöka vinna tid, och det genom försiktighet och smicker. Vi såg ju allihop hur det gick för president Zelenskij i ovala rummet i direktsändning för ett år sedan. 

Om taktiken har lyckats kan man diskutera, men än så länga är USA kvar i Nato, även om det rimligen handlar om en begränsad tid framöver. President Trump har ju faktiskt sagt att han vill ta USA ur alliansen. Bland annat.

Men trots det verkar ju européerna ha fått ja till amerikansk medverkan för Ukrainas säkerhet vid en kommande fredsuppgörelse (för vad nu ett sånt löfte är värt). Och Grönland är ännu inte invaderat. 

Men man kan ändå misstänka att alla europeiska regeringar är fullt medvetna om det förskräckliga läge vi kollektivt befinner oss i.

Den enda ledare som talar något av klarspråk är ju faktiskt Frankrikes president Macron (om t ex militärövningen på Grönland) och det gör han i kraft av inhemskt tillverkade franska kärnvapen han kan avfyra utan att be Trump om lov först. Britterna har inte den möjligheten och i övrigt är ju Europa nedlusat med amerikanskt materiel som inte får användas mot amerikaner. Naturligt nog.

Så i praktiken går inte Grönland att försvara med ”europeiska” vapen. Om nu en sådan situation skulle uppstå.

Medvetenhet finns alltså. Mindre tydlig utåt, men sannolikt mer explicit inåt. Det kallas även diplomati. Allt sker inte inför påslagna tevekameror.

Enighet om hur vi européer ska fortsätta är antagligen svårare att åstadkomma.

Fast möjligheten att det dubbla yttre hotet (USA och Ryssland) svetsar oss samman kan verkligen inte uteslutas heller.

Karin Stensdotter är författare bosatt i Paris