Exprins Andrew i nytt blåsväder
Att Andrew ska ha läckt hemliga dokument till Jeffrey Epstein är förstås graverande, men knappast det som upprör folk i allmänhet.
Ja, må han leva.
Om det knackar på dörren på ens 66:e födelsedag, vad förväntar man sig?
Heter man Andrew Mountbatten-Windsor är det väl ungefär jämna odds för en jättelik tårta, ur vilken ett halvdussin strippor plötsligt hoppar ut, eller ett halvdussin civila polisbilar, ur vilka ett par dussin civilklädda poliser hoppar ut.
Det blev det senare.
Det är inte ens fyra år sedan Elizabeth II till sist släppte taget om Storbritannien och Samväldet. När hon gick bort mindes många hennes alltid lika stadiga hand om statsskeppets rorkult. Ett vanligt citat kom från Philip Larkin, den bästa hovpoet Storbritannien aldrig hade, och hans genialt enkla hyllning vid silverjubileet 1977:
”In times when nothing stood
But worsened, or grew strange,
There was one constant good:
She did not change”
Än fler saker skulle rasa, bli värre och konstiga, efter Elizabeths bortgång. Efter ett Annus horribilis följer nästa. Mest för att drottningens ögonsten, den näste yngste sonen Andrew, tyvärr också verkar sakna all förmåga till förändring.
I hans fall är det inte en tillgång.
Vi får se vad det blir av det här. En del av det handlar tvivelsutan om att polisen känner sig tvungen att markera att man inte gör skillnad på folk och tidigare prinsar. Varför Andrew behöver arresteras är minst sagt oklart, annat än för att polisen ska kunna demonstrera handlingskraft. Att Andrew ska ha läckt hemliga dokument till Jeffrey Epstein är förstås graverande, men knappast det som upprör folk i allmänhet.
För den brittiska kungafamiljen, som haft sin beskärda del av kanaljer från prinsregenten, via Edward VII till Edward VIII, är det här ändå en ny och på många sätt mycket mer besvärlig skandal. Delvis på grund av en värld där sociala medier inte bara för vidare utan förstärker varje missljud som går att uppsnappa, men delvis på grund av att Andrews dåliga omdöme är så monumentalt osympatiskt. Prinsregenten hade åtminstone estetiska intressen. Bertie, Edward VII, levde ut sina erotiska excesser med vuxna kvinnor, oftast med skinn på näsan. Ingen har klätt sig bättre än Edward VIII.
Men Andrew? Vad kan vara en förmildrande omständighet? Vad finns där som gör att man kan dra på munnen mitt i osmakligheterna?
Inget. Om Charles III och William, prinsen av Wales, lyckas rida ut det här utan allvarliga skador är det ett mästarprov.
Johan Hakelius
