Fiasko för Labour – besegrat av två uppstickare

Få brittiska fyllnadsval har sänt en lika tydlig politisk chockvåg genom Downing Street som förra veckans. För att undvika en förväntad utmaning om partiledarposten, efter lokalval i maj, var premiärminister Keir Starmer tvungen att vända en redan kraftigt negativ trend.

Resultatet? Läget försämrades ytterligare. I en av Labours normalt säkraste valkretsar, Gorton och Denton (yttre Manchester), besegrades partiet av inte mindre än två uppstickarpartier: Reform till höger och Greens – vinnaren – till vänster.

Dubbelt tryck alltså, och i likhet med Conservatives kan Labour inte längre vara säker på platsen ens som ledande oppositionsparti. Tillsammans knep de två traditionella styrkepartierna bara 27 procent. Labour 25, Conservatives pinsamma 2. 

För Farage var utslaget mixat. Andraplatsen – 29 procent mot Greens 41 – bekräftar att hans parti, Reform, kan slå sig in även i klassiskt röda miljöer – men också att missnöjesväljare till vänster nu har ett alternativ.

I en färsk opinionsundersökning, i kölvattnet efter de senaste dagarnas uppmärksamhet, seglar Greens upp som andra största parti även på riksplanet. Opinionsledaren Farage lär finna tröst i att Greens splittrar vänstern och kan därmed underlätta Farage väg till regeringsmakten.

Vidare finns minst två viktiga lokala omständigheter som gör valresultatet speciellt. För det första är Greens nyvalda (och därmed femte) parlamentariker en medialt tacksam kandidat: en kvinnlig rörmokare, med talets gåva, som lämnade skolan som 16-åring och nu alltså tar steget från hantverkare till Westminster. 

För det andra är valkretsen demografiskt speciell: omkring 30 procent av invånarna är muslimer. Greens bedrev en tydligt riktad kampanj på bland annat urdu och bangla, med stark tonvikt på Gaza och med bildval som motståndarna kritiserat som starkt sekteristiska. Samtidigt låg partiet lågt gällande sin liberala hållning i frågor som transrättigheter, abort, narkotika, prostitution och eutanasi. Frågor som i många muslimska miljöer uppfattas som alltifrån djupt kontroversiella till oförenliga med islam.

Redan figurerar vittnesmål om muslimer som ångrat sig efter att de blivit varse Greens hållning i frågor som dessa. Rivalerna lär tillse att Greens inte kommer undan med en lika selektiv agendapresentation nästa gång.

Ändå kvarstår huvudpoängen: valet blev ännu ett kvitto på att gamla styrkepartier inte kan leva för evigt på gamla meriter. Särskilt inte efter att dessa utvecklat ett rykte som bättre på att moralisera än att leverera, samtidigt som väljarna söker tydligare svar i en tid av snabb förändring.

I Sverige är parallellen svår att undgå. Hur länge ska egentligen Labours svenska systerparti, Socialdemokraterna, hålla ihop innan också det bygget börjar svaja på allvar?

När ett vänsterparti hamnar på en alltmer nischad marknad – vare sig det rör sig om det självklara arbetarpartiet eller det självklara storstadspartiet – börjar det förlora sin kärna: den som vill vara allt för alla blir till slut sällan självklar för någon.

Mark Brolin är geopolitisk strateg och författare