Flera EU-länder vill behålla amerikanskt missilförsvar
Hur göra, när EU-Kommissionen kräver försvarsmateriel tillverkad i Europa?
Toppbild: Axel Heimken
Kan EU ha ett gemensamt luftförsvar, något som liknar Israels "järnkatedral" Iron Dome som skyddar hela landet? Och vem ska i så fall tillverka den?
EU-kommissionen har just presenterat den omfattande upprustningsplanen ReARM Europe, som syftar till att snabbt stärka Europas försvarsförmågor. Planen, som också har godkänts av EU:s stats- och regeringschefer, förväntas leda till nya investeringar på upp till hisnande 800 miljarder euro.
En av de främsta prioriteringarna inom ReARM Europe är att bygga upp och stärka Europas luftförsvar – en tydlig lärdom från kriget i Ukraina, där luftvärn har visat sig vara avgörande för att skydda både militär och civil infrastruktur från ryska attacker.
Man startar inte från scratch. Redan 2022 presenterade Tyskland det så kallade European Sky Shield Initiative, med målet att bygga ett gemensamt europeiskt luft- och missilförsvar. Initiativet, som i dag har drygt 20 europeiska medlemmar, däribland Sverige, syftar till att stärka Europas förmåga att möta hot från missiler och robotar.
Konkret handlar det om att hantera hot över hela spektrumet – från kort räckvidd (upp till 10 km) och medellång räckvidd (upp till 35 km) till lång (upp till 100 km) och mycket lång räckvidd (över 100 km).
I dagsläget finns flera europeiska system (exempelvis europeiska IRIS-T, norsk-amerikanska NASAMS, brittiska CAMM, tyska Skyranger 30 eller svenska TRIDON Mk2) som främst täcker de korta och medellånga räckvidderna.
Men många av systemen med längre räckvidd är utvecklade i framförallt USA. Och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har betonat att medlen från EU:s nya gemensamma lånegarantier bör användas för att finansiera europeiskt försvarsmateriel.
Här finns spänningar. Det amerikanska långräckviddiga luftvärnssystemet Patriot har blivit det främsta systemet i flera europeiska länder, däribland Sverige, Tyskland, Nederländerna, Spanien, Grekland, Rumänien och Polen. Men denna utbredda användning av Patriot har skapat irritation i Frankrike och Italien, som har utvecklat det europeiska SAMP/T-systemet som en konkurrent. Båda länderna har därför ställt sig utanför European Sky Shield Initiative, eftersom det i stor utsträckning bygger på Patriot-systemet.
Nationella industriella intressen kan med andra ord försvåra uppbyggnaden av ett gemensamt europeiskt luft- och missilförsvar. Kan man utveckla ett europeiskt samarbete inom ramen för ReARM Europe planen?
Givet det allvarliga säkerhetsläget får industriella motsättningar inte underminera våra gemensamma ambitioner för ett mer samordnat europeiskt luft- och missilförsvar.
Här bör man vara pragmatisk. Europa måste omedelbart stärka sitt luftförsvar genom gemensamma inköp av fler missiler till redan anskaffade system – oavsett ursprungsland.
Flera europeiska tillverkare nu har inlett samarbeten med amerikanska företag för att tillverka missiler till Patriot-systemet i Europa. Det initiativ som Tyskland, Sverige, Nederländerna, Rumänien och Spanien har tagit i den frågan är lovvärda. Det borde gå att få EU-medel för detta. Samtidigt bör nya europeiska medel också användas för att fler europeiska länder ska kunna anskaffa exempelvis SAMP/T-systemet.
Att Italien och Frankrike skulle gå över till amerikanskt är inte sannolikt, och det kan rentav ses som en hävstång för att utveckla europeiska system att bygga vidare på.
För vi bör framöver satsa stora gemensamma resurser på att utveckla nästa generation av lång- och mycket långräckviddigt luftvärn här i Europa.
Calle Håkansson är doktor i statsvetenskap och verksam som forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) samt som associerad forskare vid Europaprogrammet på Utrikespolitiska institutet (UI).
Kan EU ha ett gemensamt luftförsvar, något som liknar Israels ”järnkatedral” Iron Dome som skyddar hela landet? Och vem ska i så fall tillverka den?
EU-kommissionen har just presenterat den omfattande upprustningsplanen ReARM Europe, som syftar till att snabbt stärka Europas försvarsförmågor. Planen, som också har godkänts av EU:s stats- och regeringschefer, förväntas leda till nya investeringar på upp till hisnande 800 miljarder euro.
En av de främsta prioriteringarna inom ReARM Europe är att bygga upp och stärka Europas luftförsvar – en tydlig lärdom från kriget i Ukraina, där luftvärn har visat sig vara avgörande för att skydda både militär och civil infrastruktur från ryska attacker.
Man startar inte från scratch. Redan 2022 presenterade Tyskland det så kallade European Sky Shield Initiative, med målet att bygga ett gemensamt europeiskt luft- och missilförsvar. Initiativet, som i dag har drygt 20 europeiska medlemmar, däribland Sverige, syftar till att stärka Europas förmåga att möta hot från missiler och robotar.
Konkret handlar det om att hantera hot över hela spektrumet – från kort räckvidd (upp till 10 km) och medellång räckvidd (upp till 35 km) till lång (upp till 100 km) och mycket lång räckvidd (över 100 km).
I dagsläget finns flera europeiska system (exempelvis europeiska IRIS-T, norsk-amerikanska NASAMS, brittiska CAMM, tyska Skyranger 30 eller svenska TRIDON Mk2) som främst täcker de korta och medellånga räckvidderna.
Men många av systemen med längre räckvidd är utvecklade i framförallt USA. Och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har betonat att medlen från EU:s nya gemensamma lånegarantier bör användas för att finansiera europeiskt försvarsmateriel.
Här finns spänningar. Det amerikanska långräckviddiga luftvärnssystemet Patriot har blivit det främsta systemet i flera europeiska länder, däribland Sverige, Tyskland, Nederländerna, Spanien, Grekland, Rumänien och Polen. Men denna utbredda användning av Patriot har skapat irritation i Frankrike och Italien, som har utvecklat det europeiska SAMP/T-systemet som en konkurrent. Båda länderna har därför ställt sig utanför European Sky Shield Initiative, eftersom det i stor utsträckning bygger på Patriot-systemet.
Nationella industriella intressen kan med andra ord försvåra uppbyggnaden av ett gemensamt europeiskt luft- och missilförsvar. Kan man utveckla ett europeiskt samarbete inom ramen för ReARM Europe planen?
Givet det allvarliga säkerhetsläget får industriella motsättningar inte underminera våra gemensamma ambitioner för ett mer samordnat europeiskt luft- och missilförsvar.
Här bör man vara pragmatisk. Europa måste omedelbart stärka sitt luftförsvar genom gemensamma inköp av fler missiler till redan anskaffade system – oavsett ursprungsland.
Flera europeiska tillverkare nu har inlett samarbeten med amerikanska företag för att tillverka missiler till Patriot-systemet i Europa. Det initiativ som Tyskland, Sverige, Nederländerna, Rumänien och Spanien har tagit i den frågan är lovvärda. Det borde gå att få EU-medel för detta. Samtidigt bör nya europeiska medel också användas för att fler europeiska länder ska kunna anskaffa exempelvis SAMP/T-systemet.
Att Italien och Frankrike skulle gå över till amerikanskt är inte sannolikt, och det kan rentav ses som en hävstång för att utveckla europeiska system att bygga vidare på.
För vi bör framöver satsa stora gemensamma resurser på att utveckla nästa generation av lång- och mycket långräckviddigt luftvärn här i Europa.
Calle Håkansson är doktor i statsvetenskap och verksam som forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) samt som associerad forskare vid Europaprogrammet på Utrikespolitiska institutet (UI).