Folkhälsomyndigheten en koloss på irrvägar
Gissléns allvarliga kritik mot FHM blottlägger det systemfel som etablerats inom våra svenska hälsomyndigheter.
Infektionsläkaren och professorn Magnus Gisslén slutar som statsepidemiolog och riktar svidande kritik mot Folkhälsomyndigheten (FHM). Bland annat ifrågasätter han myndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.
Hösten 2023 tog Gisslén över som statsepidemiolog efter Anders Tegnell. Gisslén har ägnat mycket tid åt att stärka myndighetens vetenskapliga förankring och medicinska kompetens, säger han själv i en video på Linkedin.
”Mitt engagemang i denna fråga har blivit så pass obekvämt för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig”, säger han.
Som statsepidemiolog hade Gisslén bara haft en rådgivande roll helt utan beslutsmandat. Jämför detta med Tegnell under pandemin, som hade en chefsposition och ingick i myndighetens ledningsgrupp. Då fanns också fler läkare i ledande befattningar, samt en generaldirektör, Johan Carlson, som också var läkare.
Gisslén menar att myndighetens medicinska kompetens har urholkats. Inte en enda läkare eller person med djupare medicinsk kompetens finns nu i FHM:s ledningsgrupp.
”Frånvaron av smittskyddskompetens och medicinsk expertis är djupt problematisk. Att detta har tillåtits ske är obegripligt”, säger Gisslén. I ett inlägg på DN Debatt skriver han att fel frågor riskerar att prioriteras, och han ifrågasätter myndighetens förmåga att hantera framtida kriser.
Gissléns allvarliga kritik mot FHM blottlägger det systemfel som etablerats inom våra svenska hälsomyndigheter där även Socialstyrelsen är ett gott exempel. Avlövning av vetenskaplig kompetens har ersatts av i många fall politiskt tillsatta administratörer och chefer, med ringa eller ingen kompetens eller utbildning inom hälsoområdet. Ett exempel är Socialstyrelsens tidigare chef Olivia Wigzell, som sedan 2024 är generaldirektör för FHM.
Forskning med spetskompetens var tidigare en styrka hos både Folkhälsomyndigheten och framför allt Smittskyddsinstitutet, men det är nu ett minne blott. Denna tendens är mycket skadlig för utvecklingen inom medicin och den vård vi erhåller. Hur har det kunnat bli så här?
En av förklaringarna är den kraftiga överproduktion av administrativa yrken som har skett på våra högskolor och universitet. Någonstans skall de ju jobba efter utbildningen.
Ta till exempel detta med Socialstyrelsens så kallade ”regler” om alkoholintaget och dess risker, som man har ålagt alla läkare att informera sina patienter om. Det tar tid från mycket viktigare saker som man skall hinna med. Vetenskaplig expertis har också dömt ut dessa rekommendationer då de inte håller. Många har felaktigt drabbats, blivit av med körkort och arbete, med svåra ekonomiska efterverkningar.
Vad det handlar om är det som Gisslén trycker på, att spetskompetensen blir besvärande för dessa organisationer, som ju ofta styrs av icke medicinskt skolade personer. Följden blir att dessa kolossorganisationer tappar kvalitet och förlorar respekt i samhället.
Betänk att Folkhälsomyndigheten, som inte har någon medicinsk kunnig i ledningsgruppen, ändå håller sig med fyrtio (40!) kommunikatörer. Vad är det som dessa kommunikatörer är tänkta att kommunicera?
Jan Ekstrand är professor emeritus på Karolinska Institutet.
Infektionsläkaren och professorn Magnus Gisslén slutar som statsepidemiolog och riktar svidande kritik mot Folkhälsomyndigheten (FHM). Bland annat ifrågasätter han myndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.
Hösten 2023 tog Gisslén över som statsepidemiolog efter Anders Tegnell. Gisslén har ägnat mycket tid åt att stärka myndighetens vetenskapliga förankring och medicinska kompetens, säger han själv i en video på Linkedin.
”Mitt engagemang i denna fråga har blivit så pass obekvämt för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig”, säger han.
Som statsepidemiolog hade Gisslén bara haft en rådgivande roll helt utan beslutsmandat. Jämför detta med Tegnell under pandemin, som hade en chefsposition och ingick i myndighetens ledningsgrupp. Då fanns också fler läkare i ledande befattningar, samt en generaldirektör, Johan Carlson, som också var läkare.
Gisslén menar att myndighetens medicinska kompetens har urholkats. Inte en enda läkare eller person med djupare medicinsk kompetens finns nu i FHM:s ledningsgrupp.
”Frånvaron av smittskyddskompetens och medicinsk expertis är djupt problematisk. Att detta har tillåtits ske är obegripligt”, säger Gisslén. I ett inlägg på DN Debatt skriver han att fel frågor riskerar att prioriteras, och han ifrågasätter myndighetens förmåga att hantera framtida kriser.
Gissléns allvarliga kritik mot FHM blottlägger det systemfel som etablerats inom våra svenska hälsomyndigheter där även Socialstyrelsen är ett gott exempel. Avlövning av vetenskaplig kompetens har ersatts av i många fall politiskt tillsatta administratörer och chefer, med ringa eller ingen kompetens eller utbildning inom hälsoområdet. Ett exempel är Socialstyrelsens tidigare chef Olivia Wigzell, som sedan 2024 är generaldirektör för FHM.
Forskning med spetskompetens var tidigare en styrka hos både Folkhälsomyndigheten och framför allt Smittskyddsinstitutet, men det är nu ett minne blott. Denna tendens är mycket skadlig för utvecklingen inom medicin och den vård vi erhåller. Hur har det kunnat bli så här?
En av förklaringarna är den kraftiga överproduktion av administrativa yrken som har skett på våra högskolor och universitet. Någonstans skall de ju jobba efter utbildningen.
Ta till exempel detta med Socialstyrelsens så kallade ”regler” om alkoholintaget och dess risker, som man har ålagt alla läkare att informera sina patienter om. Det tar tid från mycket viktigare saker som man skall hinna med. Vetenskaplig expertis har också dömt ut dessa rekommendationer då de inte håller. Många har felaktigt drabbats, blivit av med körkort och arbete, med svåra ekonomiska efterverkningar.
Vad det handlar om är det som Gisslén trycker på, att spetskompetensen blir besvärande för dessa organisationer, som ju ofta styrs av icke medicinskt skolade personer. Följden blir att dessa kolossorganisationer tappar kvalitet och förlorar respekt i samhället.
Betänk att Folkhälsomyndigheten, som inte har någon medicinsk kunnig i ledningsgruppen, ändå håller sig med fyrtio (40!) kommunikatörer. Vad är det som dessa kommunikatörer är tänkta att kommunicera?
Jan Ekstrand är professor emeritus på Karolinska Institutet.
