Folkmord, olja och tystnad – därför måste Bildt förklara sin roll i Sudan

När rättegången mot Ian Lundin och Alex Schneiter inleddes i Stockholm hösten 2023 beskrevs den som den största och mest komplexa i svensk rättshistoria. De tidigare topparna inom Lundin Oil är åtalade för medhjälp till grovt folkrättsbrott i dåvarande södra Sudan under 1999–2003, då bolagets oljeprospektering sammanföll med massivt våld mot civilbefolkningen som enligt människorättsorganisationer tros ha kostat omkring 12 000 människor livet.

Åklagarmyndigheten slår fast att sudanesiska militära operationer genomfördes för att skapa förutsättningar för Lundin Oils affärsverksamhet. Detta innefattade flygbombningar, beskjutning och bortförande av civila, plundring samt nedbrända byar – med resultatet att män, kvinnor och barn mördades och fördrevs. 

Det är en sällsynt hård beskrivning – och en påminnelse om att denna process handlar om mer än ett företags affärer. Den handlar om liv som slogs sönder. Kanske är det därför som Kalla fakta nyligen kunde avslöja att vittnen och deras anhöriga utsatts för allvarliga repressalier. I ett av fallen kidnappades och torterades en 18-årig pojke i två månader, sedan hans far vittnat mot företagets tidigare ledning.

I denna historia finns en blind fläck: styrelseledamoten Carl Bildt. Han satt i Lundin Oils styrelse under första hälften av 2000-talet fram till att han utnämndes till utrikesminister 2006 – mitt under den period som nu prövas av tingsrätten. Han ska ha tjänat miljontals kronor genom sitt styrelseuppdrag. När åtalet väcktes stod det klart att han inte själv misstänks för brott, men att han är – och har varit – hörd som vittne. Det innebär att en av Sveriges mest inflytelserika politiker under de senaste decennierna nu måste förklara sitt ansvar i skuggan av en av vår tids mest uppmärksammade krigsbrottsutredningar.

När Bildt kommenterat processen har han sågat åklagarnas arbete och den långa handläggningstiden som ”bisarrt lång” och dragit slutsatsen att det finns mycket lite grund för åtalet. Redan 2015, vid ett åklagarförhör, uppgav han att han inte kände till om det förekom strider i bolagets oljeområde. Att Bildt i sin roll som styrelseledamot saknade kännedom om uppgifter om strider, bombningar och övergrepp i Sudan framstår som svårt att förena med det material som ligger till grund för åklagarens bevisning. Om han verkligen inte visste – borde han inte ha tagit reda på det? Och om han visste – varför agerade han inte?

Än mer allvarligt är att Bildts engagemang i Lundin Oil inte kan frikopplas från hans gärning som utrikesminister. När han återvände till politiken 2006 stod övergreppen i Darfur och frågan om folkmord i centrum. USA:s kongress hade betecknat utvecklingen i Darfur som folkmord, och Internationella brottmålsdomstolen utfärdade senare en arresteringsorder mot Sudans president Omar al-Bashir för brott mot mänskligheten.

Bildt valde en annan linje. Han ville uttryckligen inte ta ordet folkmord i sin mun förrän en internationell domstol gjort en bedömning. Samtidigt har han om det aktuella kriget i Gaza slagit fast att Israels handlande kommer att betraktas som folkmord av stora delar av världen – långt innan någon internationell domstol fastslagit detsamma.

På frågor om tvångsförflyttningar i samband med oljeutvinningen i Sudan avfärdade Bildt uppgifterna genom att jämföra med att människor i Sverige ibland måste flytta när en väg ska anläggas. Att likställa våldsamma fördrivningar i ett inbördeskrig med infrastrukturplanering i Sverige signalerar en motbjudande ovilja att erkänna de övergrepp civilbefolkningen i södra Sudan utsattes för.

Detta har med rätta väckt kritik. Den tidigare folkpartiledaren Per Ahlmark anklagade Bildt tidigt för att visa likgiltighet inför folkmord och placerade detta i ett större politiskt mönster: en utrikespolitisk principlöshet och en oförmåga att skilja mellan demokrati och diktatur.

När Bildt vittnar i Lundinrättegången räcker det inte med tekniska resonemang om beslutsordningar och aktieägarvärde. Det krävs klara besked om vad han visste, hur han resonerade när kritiken mot Lundin Oil växte – och varför han som utrikesminister valde en så återhållsam linje i frågor som berörde folkmordet i Sudan.

Offren kräver – och förtjänar – svar. Det gör även den svenska allmänhet som i decennier matats med berättelsen om Carl Bildt som fredsmäklare och internationell statsman.

Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare och fri skribent och tidigare Visiting Scholar vid Georgetown, Harvard, Stanford och Columbia University.