För kvinnor är det bara pengar som räknas
Det är mannens plånbok som avgör hur om han får barn och hur många de blir. Familjelyckan har helt enkelt blivit en krass klassfråga.
Regeringen har nu bestämt sig för att utreda hur det kommer sig att svenskarna numera skaffar så få barn. En demografisk katastrof hopas när allt färre arbetande ska försörja allt fler äldre. Ett flertal teorier har lanserats på senare tid, men mönstret är detsamma över hela Europa.
Det är tidigare känt att många svenska män inte blir fäder och att skälet till det är de inte tjänar tillräckligt bra för att kunna attrahera kvinnor. För åtta år sedan presenterades en studie vid Stockholms universitet som visade att 22 procent av männen och 13 procent av kvinnorna inte får barn.
Det var bland de lågt betalda männen som barnlösheten ökade markant. I slutet av 1970-talet var 28 procent av de 45-åriga männen med låg inkomst barnlösa, 2018 hade den andelen vuxit till 41 procent. De män som hade barn tjänade i snitt 100 000 kronor mer om året än de som saknade familj.
Bland män med endast grundskoleutbildning var nästan 30 procent barnlösa medan det knappt var 20 procent av de högskoleutbildade. För tre år sedan presenterade en annan studie vid Stockholms Universitet. Den visar att män som är höginkomsttagare inte bara har bättre chanser att blir fäder, de får också fler barn än män som tjänar mindre och att det mönstret har blivit starkare över tid.
Tidigare har män varit öppna för att bilda familj med en kvinna med lägre utbildning och inkomster än de själva, medan kvinnorna föredrar män med högre inkomst. Men det stämmer inte längre.
Glenn Sandström, docent i historisk demografi vid Umeå universitet, visar på nya resultat i sin forskning. För även de högutbildade kvinnorna i högre grad blir mammor, och de kan tänka sig att skaffa dem med män med lägre utbildning – medan männen hellre väljer kvinnor med bättre utbildning och högre inkomster.
Det mönstret tycks följa 70-talisterna som börjar bilda familj under 1990-talet. Det är också då kvinnors högre utbildning inte längre utgör ett hinder för att bilda familj. Tidigare varit det också så att männen i genomsnitt var två till tre år äldre än kvinnorna när de bildade familj, men numera är det vanligast att de är jämnåriga. Dessutom är nu oftast båda högskoleutbildade. Omkring 60 procent av kvinnorna och 40 procent av männen har högre utbildning.
En förklaring till utvecklingen är att många traditionella manliga arbetaryrken ger likvärdiga eller rent av högre inkomster än de som de högutbildande kvinnorna har. För kvinnorna är tydligt viktigast att männen tjänar bra, inte att det är utbildade.
Skälet till det minskande barnafödandet tycks helt enkelt vara att det är för dyrt att skaffa barn, i synnerhet för de med lägre inkomster och utbildning. Under de senaste 50 åren har familjelyckan i accelererande grad helt enkelt blivit en klassfråga. Den låga nativiteten kan därför betraktas som resultatet av årtionden av misslyckad familjepolitik.
Regeringen har nu bestämt sig för att utreda hur det kommer sig att svenskarna numera skaffar så få barn. En demografisk katastrof hopas när allt färre arbetande ska försörja allt fler äldre. Ett flertal teorier har lanserats på senare tid, men mönstret är detsamma över hela Europa.
Det är tidigare känt att många svenska män inte blir fäder och att skälet till det är de inte tjänar tillräckligt bra för att kunna attrahera kvinnor. För åtta år sedan presenterades en studie vid Stockholms universitet som visade att 22 procent av männen och 13 procent av kvinnorna inte får barn.
Det var bland de lågt betalda männen som barnlösheten ökade markant. I slutet av 1970-talet var 28 procent av de 45-åriga männen med låg inkomst barnlösa, 2018 hade den andelen vuxit till 41 procent. De män som hade barn tjänade i snitt 100 000 kronor mer om året än de som saknade familj.
Bland män med endast grundskoleutbildning var nästan 30 procent barnlösa medan det knappt var 20 procent av de högskoleutbildade. För tre år sedan presenterade en annan studie vid Stockholms Universitet. Den visar att män som är höginkomsttagare inte bara har bättre chanser att blir fäder, de får också fler barn än män som tjänar mindre och att det mönstret har blivit starkare över tid.
Tidigare har män varit öppna för att bilda familj med en kvinna med lägre utbildning och inkomster än de själva, medan kvinnorna föredrar män med högre inkomst. Men det stämmer inte längre.
Glenn Sandström, docent i historisk demografi vid Umeå universitet, visar på nya resultat i sin forskning. För även de högutbildade kvinnorna i högre grad blir mammor, och de kan tänka sig att skaffa dem med män med lägre utbildning – medan männen hellre väljer kvinnor med bättre utbildning och högre inkomster.
Det mönstret tycks följa 70-talisterna som börjar bilda familj under 1990-talet. Det är också då kvinnors högre utbildning inte längre utgör ett hinder för att bilda familj. Tidigare varit det också så att männen i genomsnitt var två till tre år äldre än kvinnorna när de bildade familj, men numera är det vanligast att de är jämnåriga. Dessutom är nu oftast båda högskoleutbildade. Omkring 60 procent av kvinnorna och 40 procent av männen har högre utbildning.
En förklaring till utvecklingen är att många traditionella manliga arbetaryrken ger likvärdiga eller rent av högre inkomster än de som de högutbildande kvinnorna har. För kvinnorna är tydligt viktigast att männen tjänar bra, inte att det är utbildade.
Skälet till det minskande barnafödandet tycks helt enkelt vara att det är för dyrt att skaffa barn, i synnerhet för de med lägre inkomster och utbildning. Under de senaste 50 åren har familjelyckan i accelererande grad helt enkelt blivit en klassfråga. Den låga nativiteten kan därför betraktas som resultatet av årtionden av misslyckad familjepolitik.
