Förfäras ej du liberala hop

Lützen, den 6 november 1632.
Klockan var åtta på morgonen och Gustav II Adolf hade ridit genom leden av svenska och tyska soldater. Larmet från mindre skärmytslingar och kanonader hördes redan i den tätnande dimman.

Konungen tog upp psalmen Gud vare oss nådig och huld och därefter psalmen Förfäras ej du lilla hop, som han själv sägs ha författat den svenska texten till. Mannarna sjöng med. Det gick inte så bra den dagen.

Karlstad, den 23 november i år.
Liberalernas landsmöte, och inför detta beslutade dess partistyrelse i oktober att L under inga omständigheter ska delta i eller släppa fram en regering som innehåller Sverigedemokrater. Det slutgiltiga beslutet är landsmötets, men ingen tror att det kommer att göra något annat än att vidimera förslaget till beslut.

Förfäras ej du lilla hop
Liberalerna har endast sju tusen medlemmar och samlar blott 2,2 procent av väljarna (enligt Novus). Samtidigt består det lilla partiet av två falanger, av vilka en hotar med att lämna partiet om det på något sätt tar ställning för en regering med SD. Den andra falangen skulle, om än motvilligt, kunna acceptera en sådan regering.

Lite oklart hur stora de respektive falangerna är, men det blev ändå en omöjlig ekvation för partiledaren Simona Mohamsson att lösa. Hur hon än annat hade agerat, skulle partiet ha förlorat medlemmar och väljare, kanske ha spräckts i minst två delar.

fast fiendernas larm och rop från alla sidor skalla
Partistyrelsens beslut Innebär emellertid att det partiet vinner på att hålla ihop, kan det samtidigt förlora på att göra det. Partiet kan knappast längre räkna med stödröster från moderat håll.
Ilskna M-politiker har redan argt talat om sänka Liberalernas siffror till noll.
Inte heller partilösa väljare som tidigare lagt sin röst på Liberalerna för att stötta en borgerlig regering kommer i någon betydande omfattning att vilja hjälpa dem över Riksdagens fyra-procentspärr.
Liberalerna står nu helt ensamma på den kulle de har valt att dö på. 

De fröjdas åt din undergång
De enda som är riktigt glada över beslutet och röran på högra sidan av den politiska mitten är förstås partiets fiender på vänstersidan.

men deras fröjd ej bliver lång
Vad fog finns då för skadeglädjen hos Magdalena Andersson och hennes stödtrupper? Det är förstås, så här tio månader före valdagen, svårt att exakt förutspå nettoutfallet. Men förbättras inte Liberalernas opinionssiffror, så att de tydligt klarar riksdagsspärren på egen hand, kommer sannolikt en del av deras väljare att i stället rösta på Moderaterna.
Vänsterfalangen kommer dock knappast att rösta på vänsteroppositionen. Att först ha sagt Nej till Sverigedemokraterna för att därefter säga Ja till Vänsterpartiet funkar inte för en liberal själ.

Liberalerna bildades som parti 1934 genom att de två dåvarande riksdagspartierna Sveriges liberala parti och Frisinnade folkpartiet gick samman under namnet Folkpartiet. Från slutet av 40-talet till 60-talet hade Folkpartiet sin storhetstid som Riksdagens största borgerliga parti.
Det var då det.
Men samtidigt som partiet nu utplånats till nästan ingenting, har dess liberala idéer paradoxalt vunnit storsegrar. Nästan alla riksdagspartier – med undantag för SD och V – är nu mer eller mindre liberala. Men även undantagen har tvingats att något anpassa sig till verkligheten.

ty låt ej modet falla
När partiets landsmöte samlas om ett par veckor, blir det alltså därför sannolikt för sista gången som riksdagsparti. För snart har Liberalerna nått vägs ände – som väl var den enda möjliga vägen för Simona Mohamsson att peka ut. En partiledares viktigaste uppgift är ju ändå att hålla samman sitt parti, när det knakar i fogarna.
De folkpartistiska liberalerna får, efter alla år av interna larm, skärmytslingar och ordkanonader, marschera den vägen ut i den osäkra politiska dimman.

Den lilla hopen går i alla fall ut dit tillsammans. Kanske mer enade än de någonsin har varit.

Gunnar Hägg är pensionär och tidigare journalist.