Förföljelsen av Irans kristna
Iranska ambassader spionerar på exiliranska kyrkor i andra länder. Även i Stockholm har en församling fått objudet besök.
När den kristna människorättsorganisationen Open Doors nyligen släppte sin årliga lista över länder där kristna förföljs som värst, hamnar Iran på tionde plats. Trots att historiskt kristna grupper erkänns av regimen behandlas de som andra klassens medborgare. Symboliska gester som ayatollahns återkommande julönskningar eller Teherans nyss öppnade tunnelbanestation Maryam-e Moqaddas, uppkallad efter jungfru Maria, där kristna som fängslas om de äger en bibel kan läsa en skylt om ”Jesus Kristi budskap”, är bara en tunt beslöjat förtryck.
Kristna konvertiter möter dock den värsta förföljelsen då det är dödsstraff för dem som lämnar islam: ”Husförsamlingar utsätts ofta för razzior, där deltagarna grips, förhörs och möter påtryckningar att ange andra kristna. De riskerar även långa fängelsestraff, många gånger under åtalspunkter som brott mot nationell säkerhet”, heter det i Open Doors landrapport. Efter sommarens konflikt mellan Iran och Israel greps minst 54 kristna i 21 städer, samtliga anklagades för spioneri.
Förra året släppte organisationen Article 18 rapporten The Tip of the Iceberg som baseras på läckta domstolsakter från Iran mellan 2008 och 2023. Där beskriver en tjänsteman med all tydlighet regimens antikristna inställning: ”Den evangeliska kristna sekten, som tjänar den globala imperialismens intressen, riktar in sig på muslimska medborgares tro, destabiliserar familjer och sprider omoral genom att försöka omvända människor från shiitisk tro och främja libertinism, och arbetar därmed för en mjuk omstörtning av Islamiska republiken”.
Samtidigt beskrivs Irans kristna rörelse som den snabbast växande i världen, enligt experter. Den liberale muslimske tänkaren Mustafa Akyol, som är knuten till Cato Institute, har till och med liknat mullorna vid de bästa evangelisterna: Det är det teokratiska förtrycket som försvagat islams grepp om befolkningens hjärtan och gjort dem öppna, inte bara för sekularism, utan även för kristen tro.
I svallvågorna av protesterna och regimens massakrer på demonstranter är detta ett perspektiv som sällan kommer fram. Irans underjordiska kyrka ses av landets religiösa ledare, toppolitiker och säkerhetstjänst som ett hot mot landets nationella säkerhet.
Detta har även lett till att iranska ambassader spionerar på exiliranska kyrkor i andra länder. I Stockholm har bland annat en församling fått objudet besök från ambassadpersonal. Iranska agenter har även utgett sig för att ha konverterat för att kunna spionera på regimkritiker.
Bland annat har författaren och den kristna kvinnorättsaktivisten Soheila Fors utsatts för attentat. Samtidigt riskerar genuina kristna konvertiter från Iran att utvisas till förföljelse, dödsstraff eller tortyr samtidigt.
I ljuset av detta är Migrationsverkets beslut att tillfälligt stoppa alla utvisningar till landet ett välkommet steg, även om många konvertiter och dissidenter fortfarande svävar i osäkerhet.
Samtidigt har iranska gudstjänstbesökare i en av Stockholms kyrkor satt upp bilder på fler än hundra släktingar och vänner som dödats det senaste dygnen.
Att mullorna betraktar Irans kristna som en nationell säkerhetsrisk säger mer om regimen än om de troende. Ett styre som vid sidan om folkets frihet även fruktar biblar, husförsamlingar och religionsfrihet har förlorat sin moraliska legitimitet.
Jacob Rudenstrand är biträdande generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen
