Fumligt SVT-försvar om ensidig rapportering

För ett par veckor sedan publicerades här i Fokus vår granskning om hur SVT gav samebyn och klimataktivister tolkningsföreträde angående en avverkning i Arjeplog, samtidigt som markägaren utmålades som den som ”körde över” alla invändningar. 

Markägaren fick aldrig komma till tals i något av SVT:s fyra reportage om händelserna. Likaså uteslöts väsentliga uppgifter från myndigheter som talade till markägarens fördel. Dessutom förekom flera överdrifter och rent felaktiga uppgifter från aktivisterna i rapporteringen som fick stå oemotsagda.

Varken SVT Norrbotten eller SVT Sápmi valde efter publiceringen att bemöta innehållet i vår granskning eller de konkreta sakinvändningar som lyftes. Först efter att Svenska Dagbladets ledarskribent Peter Wennblad uppmärksammat samma sakförhållanden i en ledartext, med tydlig utgångspunkt i min artikel, valde redaktionsledningarna för SVT Sápmi och SVT Norrbotten att offentligt svara.

Problemet är att denna replik inte bemöter kärnfrågorna i kritiken. I stället präglas svaret av undvikanden, ansvarsförskjutning och inbördes motstridiga förklaringar om vem som egentligen bar det publicistiska ansvaret.

SVT Norrbottens redaktionschef Kristofer Naess säger i intervjun med mig att de inte ansvarade för rapporteringen eftersom inslagen producerades av SVT Sápmi. Samtidigt säger han att han har sett materialet, gjort bedömningen att det ”fungerade” och därför valt att publicera det i Norrbottens egna kanaler. Det är två oförenliga positioner: Man kan inte godkänna innehållet i ett reportage samtidigt som man frånsäger sig ansvaret för det.

Vidare uppgav SVT Sápmis redaktionschef Linda Hermansson i min intervju att det var ett medvetet val från hennes sida att markägaren inte gavs möjlighet att bemöta uppgifterna. Hon sa till och med att detta var ett redaktionellt val ”helt i linje med hur man brukar rapportera” vid liknande händelser.

Samtidigt hävdar SVT i sin offentliga replik att flera sidor fått komma till tals. Att låta ett skogsbolag uttala sig generellt är dock inte detsamma som att låta den privatperson som äger marken, och som pekas ut i rapporteringen, bemöta påståenden om sitt agerande.

SVT medger också i efterhand att formuleringar som ”samebyns marker” kan missförstås och att uppgifter om avverkningens omfattning varit felaktiga eller otydliga. Samtidigt hävdas att ”helhetsbilden är korrekt” och att skillnaderna beror på avrundningar. Men att ange ett avverkningsområde som omkring 40 procent större än det faktiska är inte en avrundning – det är ett sakfel, särskilt när storleken på ingreppet är central för förståelsen av konflikten.

Slutligen hänvisar SVT Norrbotten till jäv som skäl för att inte bedriva egen bevakning, eftersom markägaren är anställd på redaktionen. Men jäv används här som skäl för att helt avstå från egen granskning, uppföljning och självständig faktakontroll – trots att fel påtalats.

Normalt används jäv för att motivera extra försiktighet och tydligare balans, inte passivitet.Det är svårt att hitta tydligare exempel på ensidig rapportering.

En privat markägare pekades ut, belastades av påståenden och berövades rätten till bemötande. När detta kritiseras väljer SVT att relativisera sakfel, förskjuta ansvar mellan sina egna redaktioner och beskriva uppenbara missgrepp som ”praxis”. Det är ett fumligt försvar av en rad beslut som aldrig borde ha fattats.