GAD – en modern Mäster Skräddare
Magda Gads nya projekt drog igång med pukor och trumpeter, lurade med sig journalisteliten - och rasade sedan ihop som en sufflé.
Magda Gads nya projekt drog igång med pukor och trumpeter, lurade med sig journalisteliten - och rasade sedan ihop som en sufflé.
När en då 18-årig Tara Babulfath proklamerade att hon åkte till OS i Paris för att ta guld, himlade många med ögonen och drog på smilbanden åt självsäkerheten. Snart återvänder Babulfath till Sverige med en bronsmedalj i bagaget. Kaxigheten hade inte bara varit tomma ord.
I början av juli gick Magda Gad ut med att hon skulle starta en ny tidning med Edgar Mannheimer som kulturchef. Duon passade också på att döma ut i princip hela Sveriges journalistkår, redaktionella ledning samt ägare. Gads tidning skulle finansieras genom prenumerationer men man sökte också finansiärer, Gad hoppades på ”en ny Stenbeck”. Tidningen skulle föga överraskande heta GAD, och sedan kom nyheterna slag i slag.
Det så kallade 500-uppropet gav stor publicitet. Özz Nûjen presenterade sig som medarbetare. Alexandra Urisman Otto sade upp sig från DN för att bli GAD:s redaktionschef.
En stjärnvärvning, tänkte många, och Sveriges Radios Johan-Mathias Sommarström var lyrisk: ”Vilket helt otroligt gäng genuina, orädda och oerhört skickliga journalister ni är.”
Två välkända IT-entreprenörer knöts till projektet, samt en världsledande digital kreatör som ville vara anonym. I en intervju i SvD hymlade inte Gad med vad som skulle hända, tidningen skulle bli mediernas motsvarighet till Spotify och revolutionera mediebranschen, inte bara i Sverige. ”Inom en snar framtid kommer vi att vara större än Svenska Dagbladet”, sa Gad.
Nu återstår bara Gad och Mannheimer i projektet. Tongångarna är något annorlunda, det blir ingen tidning och GAD ska skapas hemifrån kökssoffan. Det är Mäster skräddare i modern tappning: ”Det bidde ingenting”.
Från nytt Spotify till tvåmannaprojekt, Instagramkonto och oklara framtidsutsikter. Vad hände? Gällande Nûjen hade han utropat sig till GAD-medarbetare. Hans agent vill inte svara på frågor.
I början av augusti presenterades Christian Remröd, Jonas Frost och en anonym ”världsledande digital kreatör” med bas i USA som knutna till GAD. Stort medieutrymme men både Remröd och Frost är tysta. Inga uttalanden, inga inlägg på sociala medier. Men inga journalister uppmärksammar tystnaden.
Snart skrev Dagens Nyheter att en av tech-profilerna hade skrivit grova antisemitiska inlägg i en mejlkorrespondens med DN ett par år tidigare. GadMannheimer berättar att man redan har avbrutit samarbetet med personen i fråga men pga andra orsaker – alltså mindre än två dagar efter att man gjorde en stor sak av att man knutit honom till sig. Magda Gad ville heller inte gå ut med vem av Remröd eller Frost som stod för de antisemitiska mejlen. Givet att en av dem är kvar i projektet framstår det som underligt.
Inläggen på sociala medier om rekryteringen togs bort och man uppträdde som att alla tre techprofiler inte längre är en del av GAD-projektet.
Sedan lämnade Urisman GAD, enligt Gad på grund av sin livssituation med tre barn – vilket bestämt tillbakavisades av Urisman Otto, som istället uppgav personliga skäl.
Utifrån skulle man kunna tolka händelserna som att varken Jonas Frost eller den ”den världsledande digitala kreatören” var medvetna om att de skulle vara knutna till GAD. När detta stod klart för trion på GAD så valde Urisman Otto att lämna. Jag har sökt Jonas Frost och lämnat meddelanden, dock utan att få svar. Detsamma gäller med den person som jag misstänker är den ”digitala kreatören”.
Så tillbaka till Tara Babulfath. Medan hon kunde backa upp sin kaxighet med talang, hårt arbete och noggrannhet, vilket gav resultat i form av en OS-medalj, ser vi något annat hos GAD.
Kaxigheten är densamma men noggrannheten och det hårda jobbet verkar ha saknats när man rekryterat personal, då fem av sex rekryteringar är borta innan projektet ens hade startat. Löften om finansiering verkar också ha försvunnit med dessa personer. Allt troligtvis beroende på att man inte gjort ordentlig research.
Hur var det nu med att man utmålade sig som stjärnjournalister?
Lars Pettersson är intresserad av historia, politik, näringsliv och AIK. Han har lång erfarenhet av Östeuropa och har tidvis varit bosatt i Moskva.
När en då 18-årig Tara Babulfath proklamerade att hon åkte till OS i Paris för att ta guld, himlade många med ögonen och drog på smilbanden åt självsäkerheten. Snart återvänder Babulfath till Sverige med en bronsmedalj i bagaget. Kaxigheten hade inte bara varit tomma ord.
I början av juli gick Magda Gad ut med att hon skulle starta en ny tidning med Edgar Mannheimer som kulturchef. Duon passade också på att döma ut i princip hela Sveriges journalistkår, redaktionella ledning samt ägare. Gads tidning skulle finansieras genom prenumerationer men man sökte också finansiärer, Gad hoppades på ”en ny Stenbeck”. Tidningen skulle föga överraskande heta GAD, och sedan kom nyheterna slag i slag.
Det så kallade 500-uppropet gav stor publicitet. Özz Nûjen presenterade sig som medarbetare. Alexandra Urisman Otto sade upp sig från DN för att bli GAD:s redaktionschef.
En stjärnvärvning, tänkte många, och Sveriges Radios Johan-Mathias Sommarström var lyrisk: ”Vilket helt otroligt gäng genuina, orädda och oerhört skickliga journalister ni är.”
Två välkända IT-entreprenörer knöts till projektet, samt en världsledande digital kreatör som ville vara anonym. I en intervju i SvD hymlade inte Gad med vad som skulle hända, tidningen skulle bli mediernas motsvarighet till Spotify och revolutionera mediebranschen, inte bara i Sverige. ”Inom en snar framtid kommer vi att vara större än Svenska Dagbladet”, sa Gad.
Nu återstår bara Gad och Mannheimer i projektet. Tongångarna är något annorlunda, det blir ingen tidning och GAD ska skapas hemifrån kökssoffan. Det är Mäster skräddare i modern tappning: ”Det bidde ingenting”.
Från nytt Spotify till tvåmannaprojekt, Instagramkonto och oklara framtidsutsikter. Vad hände? Gällande Nûjen hade han utropat sig till GAD-medarbetare. Hans agent vill inte svara på frågor.
I början av augusti presenterades Christian Remröd, Jonas Frost och en anonym ”världsledande digital kreatör” med bas i USA som knutna till GAD. Stort medieutrymme men både Remröd och Frost är tysta. Inga uttalanden, inga inlägg på sociala medier. Men inga journalister uppmärksammar tystnaden.
Snart skrev Dagens Nyheter att en av tech-profilerna hade skrivit grova antisemitiska inlägg i en mejlkorrespondens med DN ett par år tidigare. GadMannheimer berättar att man redan har avbrutit samarbetet med personen i fråga men pga andra orsaker – alltså mindre än två dagar efter att man gjorde en stor sak av att man knutit honom till sig. Magda Gad ville heller inte gå ut med vem av Remröd eller Frost som stod för de antisemitiska mejlen. Givet att en av dem är kvar i projektet framstår det som underligt.
Inläggen på sociala medier om rekryteringen togs bort och man uppträdde som att alla tre techprofiler inte längre är en del av GAD-projektet.
Sedan lämnade Urisman GAD, enligt Gad på grund av sin livssituation med tre barn – vilket bestämt tillbakavisades av Urisman Otto, som istället uppgav personliga skäl.
Utifrån skulle man kunna tolka händelserna som att varken Jonas Frost eller den ”den världsledande digitala kreatören” var medvetna om att de skulle vara knutna till GAD. När detta stod klart för trion på GAD så valde Urisman Otto att lämna. Jag har sökt Jonas Frost och lämnat meddelanden, dock utan att få svar. Detsamma gäller med den person som jag misstänker är den ”digitala kreatören”.
Så tillbaka till Tara Babulfath. Medan hon kunde backa upp sin kaxighet med talang, hårt arbete och noggrannhet, vilket gav resultat i form av en OS-medalj, ser vi något annat hos GAD.
Kaxigheten är densamma men noggrannheten och det hårda jobbet verkar ha saknats när man rekryterat personal, då fem av sex rekryteringar är borta innan projektet ens hade startat. Löften om finansiering verkar också ha försvunnit med dessa personer. Allt troligtvis beroende på att man inte gjort ordentlig research.
Hur var det nu med att man utmålade sig som stjärnjournalister?
Lars Pettersson är intresserad av historia, politik, näringsliv och AIK. Han har lång erfarenhet av Östeuropa och har tidvis varit bosatt i Moskva.