God stämning i L:s pyttelilla bubbla

Sent på fredagskvällen röstade Liberalernas landsmöte i Karlstad ja till att fortsätta Tidösamarbetet efter valet. Då hade närmare 70 talare sagt okej, nej respektive aldrig i livet till fortsatt samarbete med Sverigedemokraterna. 

Partistyrelsens besked – Tidö ja, SD-ministrar nej – har därmed inte blivit ett dugg mer begripligt för omvärlden sedan partiledaren Simona Mohamsson presenterade det för en knapp månad sedan. Tvärtom accelererar opinionstappet. Medan SD har 21 procent i opinionsmätningarna är L nu nere på 2.  Men så är ett liberalt landsmöte inte samma sak som omvärlden. Långt ifrån faktiskt.

”Det anstår oss inte att göra oss mindre än vi är”,  som ett av ombuden i talarstolen sa. Helgens oneliner inifrån L-bubblan. 

Man kunde tro att motgångar i opinionen skulle göra ett parti ödmjukt. Men för det saknas evidens i Karlstad. 

Ordet realism lyste med sin frånvaro och i stället hyllades partistyrelsen för sin lyhördhet, inte minst av SD-kritiska klimat- och miljöministern Romina Pourmoukthari. ”För första gången på tio år har vi en enig linje!” sa hon i talarstolen. 

”Partistyrelsen har verkligen lyssnat!” instämde Lina Nordquist, Uppsalaliberal, gruppledare och en av Tidö-avtalets värsta kritiker. Nu lät hon överlycklig. Den stora minoritet, som i stället ville ge Simona Mohamsson ett öppet förhandlingsmandat med övriga partier, vek snällt ner sig.

Samtidigt, på Sverigedemokraternas landsdagar i Örebro, upprepade Jimmie Åkesson att partiet går i opposition om det inte släpps in i regeringen. Det verkar dock inte bekymra Mohamsson. När Fokus frågar henne hur SD ska bete sig för att hon ska vekna är svaret otydligt och innefattar orden säkerhetspolitik och koranbränning. Eftersom SD uteslöt koranbrännare ur partiet redan 2023 borde L-ledaren uppdatera sina argument eller ta fram nya. 

Från Liberalernas talarstol haglade annars besvärjelser som ”nu är det tid för enighet”, ”nu börjar ett nytt kapitel” och ”på måndag får Simona prata sakpolitik”. Partiledaren mottogs visserligen som en nyvald amerikansk president vid sitt landsmötestal. Men regeringsfrågan blev det första som media frågade om efteråt. Det blev också den andra, tredje, fjärde, femte, tjugonde och sjuttionionde frågan. Och så lär det fortsätta.

Parallellt, i Örebro, utvecklade Jimmie Åkesson sin bromance med Moderaterna och Ulf Kristersson med ord som partnerskap, dynamiskt och konstruktivt.

Så nära står de varandra att det inte är särskilt dramatiskt att de ”byter lite väljare med varandra”, enligt Åkesson som ser SD och M som den naturliga kärnan i nästa regering. Inte har han något emot att Liberalerna sitter i den heller, oavsett vilka röda linjer som dragits i Karlstad. 

Liberalernas största rädsla borde kanske inte vara vad de ska säga om en regering med SD-ministrar, utan att de själva kanske aldrig får frågan.