Grönland och Melos: två öar, två tider – men samma realpolitik
När det verkligen gäller kan endast rå styrka påverka imperier. Vad priset blir för Grönland, Danmark och den fria världen återstår att se.
President Trumps första utspel om att köpa Grönland i augusti 2019 kom helt oväntat och sågs som ett irrationellt hugskott. Danmarks statsminister Mette Frederiksen avfärdade direkt förslaget som ”absurt”. ”Grønland er ikke til salg” .
Föga lär Frederiksen då ha anat varthän detta skulle barka. Allvaret började dock skönjas när en förorättad president Trump ställde in ett planerat statsbesök till Danmark.
Som bekant dog inte frågan om ett amerikanskt övertag av Grönland med ett inställt statsbesök och tidens gång. I stället har Grönlandskrisen vid sidan av Ukrainakriget kommit att helt dominera den säkerhetspolitiska agendan i Europa.
Danmark och dess allierade vädjar, resonerar och försöker få president Trump att komma till sans i förhoppningen att allt sedan ska klinga av.
Det finns en slags tro på att hela krisen beror på denne mans nyckfulla storvulenhet. Det är dock naivt att reducera frågan till att handla om honom. Övertagandet av Grönland är inte längre enbart något personligt för president Trump, utan har blivit ett prioriterat projekt för vitala delar av den amerikanska administrationen. Historiska fakta om dansk överhöghet ignoreras, internationell rätt hånas och inte ens militära maktmedel utesluts.
För några dagar sedan kom Stephen Miller, biträdande stabschef för politik i Vita huset, med uttalanden som nu citeras över hela världen:
We live in a world in which you can talk all you want about international niceties and everything else. But we live in a world, in the real world … that is governed by strength, that is governed by force, that is governed by power.”
För några tusen år sedan kom Thukydides, en grekisk general och historiker, med uttalanden som sedan dess har citerats över hela världen. Thukydides skrev på 400-talet f.v.t. i den Melianska dialogen om hur stormakten Aten hotade den svaga stadsstaten Melos. Atenarna krävde underkastelse och tribut, annars skulle ön invaderas och melianerna krossas.
De melianska sändebuden å sin sida hänvisade till moral och rättvisa. Atenarna svarade att ”rättvisa kommer bara i fråga mellan jämlikar i makt” och att ”de starka gör vad de kan och de svaga får tåla vad de måste”.
Aten menade också att erövrandet av Melos skulle få en avskräckande effekt på eventuella upprorsmakare och demonstrera Atens styrka. Ett imperium kan inte visa sig svagt och kan inte backa.
Även Stephen Miller och Donald Trump föraktar svaghet och kommer inte heller att backa. Deras argument må vara moraliskt förkastliga, men när lögnen gifter sig med stoltheten förändras spelplanen och den regelbaserade världsordningen förpassas till historien.
Den krassa realpolitiken genljuder från det förflutna. När det verkligen gäller kan endast rå styrka påverka imperier. Melos på sin tid lades i ruiner. Vad priset blir för Grönland, Danmark och den fria världen återstår att se.
Carl Johan Behre är fd reservofficer och docent och överläkare i kardiologi
