GW polariserar debatten

Leif GW Persson är en av Sveriges mest kända och meriterade kriminologer, med så lång erfarenhet inom svensk kriminologi att han till och med har varit med och format den.

Redan som ung gjorde han sig ett namn, både inom Rikspolisstyrelsen där han arbetade, och i medierna. Den så kallade Geijeraffären avslöjade att justitieminister Lennart Geijer hade besökt sexbordeller och förekom i Säkerhetspolisens promemoria. GW bidrog till att uppgifterna offentliggjordes, vilket fick stora konsekvenser. I dag beskrivs hans insats ofta som en handling av civilkurage, något de flesta sannolikt instämmer i.

Utöver GW:s akademiska roll har hans personlighet gjort honom folkkär. Många uppskattar honom för hans karaktäristiska framtoning i medierna.

Men den Leif GW Persson som syns i dag bidrar till en alltmer polariserad debatt. Hans retorik har på senare tid påmint om Jan Guillous, trots att de två har en historia av att vara ovänner. Jan Guillou har vid upprepade tillfällen fört en konspiratorisk retorik i sina texter i Aftonbladet och hävdat att polisen och regeringen samarbetar för att skapa ett visst narrativ kring massakern vid Campus Risbergska. ”Efter grundlig utredning kom polisen alltså fram till att deras ursprungliga lögn förvandlats till politiskt önskvärd och av statsministern beställd sanning”, skrev Guillou i en av sina kolumner.

Nu börjar Leif GW Persson röra sig i samma riktning efter att ha kommenterat åtalet rörande hoten mot ministrarna Johan Forssell och Benjamin Dousa. GW har sagt att han står på gärningspersonens sida och erbjudit sig att betala den åtalades rättegångskostnader.

Det GW Persson de facto gör här är att riskera sitt eget förtroende som kriminolog genom att ställa sig på den åtalades sida under pågående rättegång. Detta kan påverka honom negativt, både i akademiska sammanhang och som folkkär profil.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard är en av dem som gått hårdast fram i kritiken mot GW för att ha ställt sig på den åtalades sida. ”Leif GW Persson har alltför ofta visat prov på bristande omdöme. Att han nu ställer sig bakom misstänkta gärningsmän som genomför hotfulla aktioner mot politiker vid deras hem är att passera en skarp gräns”, skrev utrikesministern på X.

Det mest kontroversiella i GW:s uttalanden rör dock hans kommentar om migrationspolitiken som migrationsminister Johan Forssell för. ”Forssell har väl ägnat sig åt något som andra än jag beskriver som närmast etnisk rensning. Det här är då ett uttryck från den här personen att han inte delar deras uppfattning.”

Svensk migrationspolitik skiljer sig i dag inte nämnvärt från andra europeiska länders. Politiken har dock blivit striktare under den nuvarande regeringen, med bland annat fler utvisningar och åtgärder för att minska verkställighetshinder. Att föra en migrationspolitik som innebär att brottsdömda personer med utländskt medborgarskap utvisas är inte etnisk rensning, utan en politik som syftar till att upprätthålla tryggheten i Sverige.

Det är ingen mänsklig rättighet att leva i Sverige på obestämd tid om man saknar lagliga skäl för det, oavsett om man sköter sig eller inte. Leif GW Persson borde, om någon, anse att detta är en rimlig hållning.

Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU