Häpnadsväckande och oprofessionellt av SVT
Ett sant opartiskt SVT hade låtit Ebba Busch svara som hon vill, och stoppat där. Det är saklighet och opartiskhet.
En journalists uppgift är att kritisk granska makthavare. Det kan man göra utifrån olika perspektiv. Men om man arbetar inom Sveriges Television står det också i sändningstillståndet att verksamheten ska präglas av opartiskhet och saklighet.
Då blir det extremt märkligt när SVT först gör en agendadrivande dokumentär, som de låter energi- och näringsminister Ebba Busch svara på, men sedan även går till angrepp mot Busch i en separat artikel. SVT:s ansvarige utgivare Karin Ekman gör sig själv till recensent och smakdomare och kallar Ebba Buschs intervjusvar för ”häpnadsväckande”.
Ett sant opartiskt och sakligt programföretag hade låtit Ebba Busch svara precis vad hon vill på de ställda frågorna men hade stoppat där. Det är nämligen det som är saklighet och opartiskhet. Hade man velat så hade man kunnat låta en annan aktör kritisera Ebba Buschs uttalande i sakfrågan, inte bli debattör själv.
Dokumentären i sig hade kunnat fungera som ett exempel på landets journalistutbildningar hur man driver narrativ. Här vill programmakarna att regeringens klimatpolitik ska framstå som oacceptabel, och radar upp exempel och gör en intervju med en kille som tankar bilen och som tydligen inte tänker tillräckligt på klimatet där han står vid pumpen.
Effektivt tar man bort varje invändning som finns emot det som kallas reduktionsplikt, och det faktum att även om Sverige som nation skulle försvinna helt och hållet skulle det knappast påverka klimatet det minsta lilla. Men det är klart, om man ska driva narrativ måste man ju också ta bort det som inte passar in i narrativet.
Något man dock får ge programmakarna, är att de åtminstone låter den utpekade parten reagera och kommentera programmets olika påståenden. Den del som SVT-chefen Karin Ekman ogillar – där Ebba Busch säger ifrån – ligger sist som en liten godbit.
Här är en analys av denna centrala del:
Vad tittaren kan se och höra är att reportern försöker avbryta Ebba Buschs resonemang med en fråga innan ministern svarat klart, varpå Ebba Busch säger ”nu måste det väl ändå vara möjligt för mig att svara, alla dina frågor är otroligt politiskt färgade, det är inte neutrala ingångar, väldigt tydlig vinkel, det måste åtminstone vara möjligt för mig att tala till punkt”.
Ebba Busch säger allt detta med ett litet leende på läpparna och inte på något aggressivt sätt, men det är ändå en markering. Som tittare förstår man att det finns ett sammanhang som varit innan denna fråga, där hon av allt att döma blivit avbruten flera gånger tidigare.
Efter detta följer ett klipp, och därefter en något märklig del, där frågor om klimatet helt plötsligt blivit oviktiga. Nu kliver reportern ur sin yrkesroll som saklig och opartisk utfrågare, blir i stället till debattör och säger: ”Jag blir bekymrad när du säger att det är politiskt färgade frågor, för det är det liksom inte”.
”Jag blir?”
En opartisk och saklig påfråga i det här sammanhanget hade låtit såhär ”Varför menar du att det är politiskt färgade frågor?”.
Det är här SVT kliver fel.
Visst – som reporter är man en människa när man står inför en minister och intervjuar, och det är mänskligt att få känslor – men det är samtidigt oprofessionellt att helt plötsligt själv bli till en debattör mot Ebba Busch. Här ger ju reportern ministern rätt i påståendet att ”dina frågor är otroligt politiskt färgade”. Reportern har en agenda med sina frågor.
Ännu märkligare blir det när intervjuarens chef, ansvarig utgivare Karin Ekman, går ut i en separat artikel och menar att Ebba Buschs svar är ”häpnadsväckande”.
Vad som är häpnadsväckande är SVT:s agerande. När detta dessutom sker under ett valår är det oacceptabelt. Det hade varit betydligt bättre om SVT följt sändningstillståndet.
Johan Romin
