Heliga Birgitta eller bara the original Greta?

Birgitta Ohlsson är tillbaka och kan bli personkryssad in i riksdagen. Centerledningens glädje var stor efter ett sådant powermove.

Men draget innebär ju rent bokstavligen ett bondeoffer.

Partiet har tappat kärnväljare på landsbygden. Och så rekryterar man en tilltänkt röstmagnet vars profilfråga i EU-parlamentet var avskaffat jordbruksstöd.

Ohlsson i en ladugård är en lika omöjlig tanke som Fälldin i chefsställning på en think tank i Washington.

Det är uppenbart att Centern i stället trappar upp kampen om segmentet högutbildade storstadskvinnor.

Ett vacklande mellanskikt, för att travestera Marx, som är så ideologiskt förvirrat att de lika gärna kan rösta på Magda som Nooshi och Amanda eller personkryssa Birgitta i brist på Annie. Östermalmssossar, värdegrundsvänstern, magdamoderater, latteliberaler och champagnefeminister, alla står de upp för allas lika värde.

Det påstås att Ohlsson är en relik från 10-talet. Men hon gör sig utmärkt i det affektiva politiska klimat hon själv var med och skapade. Ohlsson gör en sömlöst comeback genom att med de bästa finaste värderingarna hjälpa till att trumpfiera valrörelsen till det högspända dramat där självaste demokratin står på spel.

Den skulle som bekant avskaffas redan den här mandatperioden, 2022 skedde det sista valet, och nu är det dags igen.

Det blir trångt i ankdammen när så många ska varna för Trump, Tidös bruna marionettregering och dess herrar nassepartiet.

De högutbildade kvinnornas urbana stam tycks särskilt lystra till tonerna i den här typen av tribalistisk åkallan. Så Birgitta Ohlsson har stora chanser att ge den politiska könsklyftan ett ansikte.

Men vilka är de där värderingarna egentligen?

Ohlsson såg Sex and the city som ett feministiskt manifest, och sin biografi kom hon tidstypiskt ut som egofeminist – vilket inte är mycket till vägledning för vanliga kvinnor i vård och omsorg. Och hur kan Maria Leissner med flera hylla henne som socialliberal?

När det gäller ekonomi, arbetsmarknad, avregleringar och fri rörlighet är ju Ohlsson uppenbar timbroliberal i närheten av den subversiva subkulturen stureplanscentern.

Ohlsson är själva antitesen till mittenpolitiker, mer extremist än centrist. Vad ska vi annars kalla hennes mångåriga vision om att avskaffa Sverige till förmån för europafederation? Målet antogs på Liberalerna landsdagar 2017, men kvalar knappast in på allmogens önskelista.

Någon påpekade fyndigt att Ohlsson vill upplösa alla nationalstater utom en. Ja, vad händer när det går upp för alla bästa tant- och tjejgäng att Ohlsson är varm israelvän sedan begynnelsen. Kommer vi få höra krav på röda linjer på grund av hennes nazistiska rötter?

Sionism är ju nazism enligt Sovjetunionen, vänsterns postkoloniala tankesprång och Hamas presstjänst.

Kommer hon att ställas till svars? Nej, knappast.

Ohlsson är the original Greta, tyvärr har jag inte kommit på det själv. Hyperbol och hajpad. Hon skulle i dagsläget fortfarande kunna stampa ihjäl små kattungar och ändå mediekramas med hänvisning till demokratiuppdraget.

Birgitta Olssons återkomst borgar för ännu ett val om vem som har bästa finaste värderingarna.

Ursäkta ordvitsen, men det är helt värdelöst.

Måste vi verkligen hålla på och rösta om nazismen var fjärde år? Vad är det för fel på olika ståndpunkter om sakfrågor?

Ann Charlott Altstadt är skribent och författare