Hunnit köpa avlatsbrevetet än?

Kändes frossandet i julklappar och dyr mat lite kymigt under julhelgen? Det finns ett sätt att befria sig från skuldkänslan, nämligen att skänka pengar till en hjälporganisation. Ett okänt antal tusen svenskar gör det varje december.

Bara i Sverige finns det minst 180 olika organisationer som ägnar sig åt någon form av biståndsverksamhet. Systemet har i alla tider gått ut på att de ansöker om stöd från vårt statliga biståndsorgan Sida, och de flesta får pengar.

Under 2025 utverkade de gemensamt 1,8 miljarder kronor, vilket Fokus har berättat tidigare. Hjälporganisationerna träder in och gör det som vanliga empatiska människor inte förmår. De säger: ”Ge oss dina pengar så ska vi se till att de du ömmar för ska bli hjälpta”.  

Det man då gör när man skänker pengar, är att man köper en tjänst. Det kan jämföras med att köpa andra tjänster. Låt säga att jag köper en städtjänst. Efter det att arbetet är slutfört och jag har betalat fakturan upptäcker jag att det fortfarande är smutsigt under badkaret och diskbänken. Då kan jag reklamera tjänsten. Jag kan kontakta städbolaget, påtala bristerna och sannolikt få pengar tillbaka, alternativt att en ny städare kommer och slutför arbetet. 

Om jag betalar 500 kronor till en hjälporganisation – till exempel som ett bidrag till kampen mot fattigdom i Afrika – så finns det ingen reklamationsmöjlighet. Jag kan inte ringa organisationen och säga: ”Hallå, jag såg på teve igår att folk fortfarande är fattiga och eländiga i Afrika. Vad hände med den här femhundringen som jag skänkte?” Ingen skulle komma på en sådan tanke, av det enkla skälet att ingen förväntar sig ett konkret resultat av donerade pengar. Man accepterar att pengarna försvinner utan att man får något kvitto. Det man faktiskt betalar för är känslan av att hjälpa. Upplevelsen, att få känna sig god en liten stund.

När katolska kyrkan under medeltiden stärkte sitt grepp om Europa använde man sig av så kallade avlatsbrev för att finansiera kostsamma projekt, som byggande av Peterskyrkan i Rom. Man kunde köpa ett avlatsbrev och fick då syndernas förlåtelse och slapp hamna i skärselden efter sin död. Det här blev väldigt populärt och det var givetvis omöjligt att kontrollera om löftet om syndaförlåtelse uppfylldes. En genialisk affärsidé, måste man säga.

Pengadonationer till hjälporganisationer har samma funktion som gamla tiders avlatsbrev. Att befria givaren från känslan av skuld, eftersom väldigt många västerlänningar bär på en föreställning om att världsfattigdomen är rika människors fel. Särskilt i jultider. 

God fortsättning, får man väl önska.

Bengt G Nilsson är journalist och författare. Han har bevakat svensk biståndspolitik i över 40 år.