Idétorkan ett fattigdomsbevis på SVT 

I maj lanserade SVT en nyhet på företagets egen blogg. Det verkade nästan som att man inte vågade skriva det i klartext, men innebörden var att det ”uppskattade programmet Go’kväll” skulle läggas ner efter 28 år i rutan. Vad det skulle bli i stället vill man inte riktigt säga, men ambitionen var att göra det nya programmet till en ”självklar samlingsplats i vardagen”.  

Nyordningen motiverades i omsorgsfulla ordalag: ”Syftet är att vi önskar trygga behovet av sällskap, lärande och gemenskap från tidig eftermiddag och att publiken ska känna att det är någon hemma på SVT”.  

Bara att bolaget avlönar någon för att producera den typen av floskler visar att public service har för mycket pengar. Det var heller inte särskilt sant.

2006 startade TV4 Förkväll, livesänt från Stockholms Central med Carina Berg och Carolina Gynning som två av programledarna. Innehållet var glättigt och kändisfixerat.

Tanken att locka fler tittare till kanalen innan prime time på bekostnad av SVT och t ex Go’kväll var förstås god. Som TV4-anställd tyckte jag däremot att programidén var stendum. Det fanns inga journalistiska ambitioner. Kända ansikten hyrdes in för dyra pengar för att fronta sändningarna.

Det blev ett meningsutbyte om saken i Resumé. ”De hårdspacklade skrikhalsarna borde inte ha fått göra programmet”, sa jag diplomatiskt. ”Jonas Gummesson får tycka vad fan han vill”, svarade programdirektören Tobias Bringholm. ”Han kan slänga sig i väggen”, sa Gynning.

Utan att fördjupa sig i det så var det högre i tak i tv-branschen på den tiden. Nu tycks innehållsdiskussioner bannlysta. Det hörs inte ett knyst från SVT:s medarbetare, vare sig om alltmer skruvade nöjesprogram eller den ofta bristfälliga nyhetsrapporteringen.

Förkväll gick snabbt in i väggen när tittarna svek och försvann ur tablån efter ett par korta säsonger. Nästa TV4-försök med eftermiddags-tv dröjde ända till 2019. 

Efter fem har till skillnad från föregångaren blivit en framgång. Programmet är nyhetsbaserat och blandar och ger i högt tempo, ungefär som jag tyckte att Förkväll borde ha sett ut när det begav sig många år tidigare. 

Med Efter fem som dragplåster har TV4 kapat åt sig andelar av SVT och därmed har public service hamnat på defensiven i tittarkriget. För att bryta den negativa utvecklingen låter man Go’kväll gå i graven.

Efter årsskiftet reserveras tiden mellan 16 och 19.30 för nya Sverige Live, som tidigare med avbrott för nyheter vid 18. Att starta en timme tidigare än Efter fem är förstås ett medvetet drag för att få försprång i tablån.

Innehållet sägs kretsa kring livsstil, aktualiteter, inspiration och kultur. Det är inget fel med det – bara att hela tankegodset är gammalt som gatan. Allt nytänkande lyser med sin frånvaro. Ansvarig programchef medger också att ”det här inte är något unikt koncept på något sätt”. Att det har tagit tre år att utveckla förefaller obegripligt.

Sverige Live tycks i allt väsentligt vara ett plagiat av Efter fem som i sin tur vilar på samma grund som TV4:s Nyhetsmorgon, som vid det här laget har drygt tre decennier på nacken. Det är inte mycket nytt under solen i någon av kanalerna.

För säkerhets skull följer flera inslag från Go’kväll med till Sverige Live, t ex ”Fråga doktorn” – mer än så vågar SVT-ledningen inte utmana tittarna. Det är fantasilöst så det förslår. Att Rapport tvingades ödsla sändningstid på att göra reklam för programmet är genant för utgivaren.

När SVT slog på PR-trumman och informerade övriga medier om vilka som sitter i studion blev det dessutom fel. ”Här är programledarna för SVT:s nya satsning Förkväll”, dvs TV4:s sedan länge avsomnade program. 

Det är ingen tvekan om varifrån inspirationen är hämtad. Idétorkan är ett fattigdomsbevis på SVT.