Ingen vet varför SL drar om lördagstrafiken

SL har gått ut på sin hemsida och i media och förklarat att man drar om och drar in busslinjer i Stockholms innerstad på lördagar. Bland annat påverkas stomlinjebussarna (de blå bussarna) på linje 1, 2 och 4. Ändringarna i busstrafiken infördes lördagen den 8 november och ska gälla varje lördag ”tills vidare”.

Skälet till detta ska, enligt SL, vara att Polisen har beviljat demonstrationstillstånd för propalestinska demonstrationer ”tills vidare”. Ett demonstrationståg ska marschera från Odenplan till Gustav Adolfs torg i centrala Stockholm, och demonstranterna avser att ”fortsätta marschera varje lördag tills det blir eldupphör i Gaza”.

Men eftersom Israel och Hamas redan en månad tidigare godkänt första fasen i en USA-stödd plan som innefattade ett eldupphör, är det oklart vad som avses och när demonstrationerna är tänkta att upphöra.

Som jurist blev jag nyfiken på det hela och gjorde det som varje medborgare har rätt att göra: jag begärde ut besluten från Polisen. Efter flera dagars väntan fick jag ett beslut om en demonstration för en enskild lördag, en lördag som dock redan hade passerat. Skulle man värna kollektivtrafiken och vilja överklaga ett sådant beslut är det rätt meningslöst om demonstrationen redan ägt rum.

När jag stod på mig och återigen frågade efter det påstådda ”tills vidare-beslutet” fick jag beskedet att något sådant inte finns. Tillstånden för demonstrationerna prövas löpande av Polisen efter ansökan. Som sig bör.

Polisen kan dock inte säga hur långt i förväg ansökningarna kommer in eller hur långt i förväg besluten om att meddela tillstånden fattas. Några framåtriktade beslut fanns inte upprättade, i vart fall inte vid tidpunkten för min begäran. 

Men om det inte finns något ”tills vidare-beslut” från Polisen, vad grundar sig då SL på för att lägga om busstrafiken på lördagar?

Jag hörde därför av mig till SL. De hänvisade mig i sin tur till Trafiknämnden för att få ut beslutsunderlagen, och jag fick sedan ett svar från Trafikförvaltningen. Beskedet var att: ”Det är polisen som fattade beslut om demonstrationstillstånd och sedan är det trafikutövaren Keolis som fattade beslut om omläggningarna efter demonstrationstillståndet”. 

När jag vände mig till Keolis svarade en bolagsjurist ”Det stämmer att vi är trafikoperatör i det aktuella området, men vi fattar varken beslut om demonstrationstillstånd eller lyder under offentlighetsprincipen”.

Resultatet blir att en inskränkning i möjligheten att använda kollektivtrafiken i Stockholm, varje lördag på obestämd tid, inte går att följa tillbaka till ett tydligt beslut som går att granska och – om man så skulle vilja – överklaga. 

Det här visar på ett demokratiskt och rättsstatligt problem. Polisen fattar det formella beslutet om demonstrationernas tid och rutt, SL informerar, Trafiknämnden bär det politiska ansvaret, Keolis genomför omläggningarna i praktiken. När en resenär, en fastighetsägare – eller en advokat som jag – försöker följa besluten bakåt i kedjan så går det dock inte att hitta ett sammanhållet underlag som går att granska, ifrågasätta eller överklaga i tid.

Man kan tycka att de propalestinska demonstranterna ”pushar” gränsen för demonstrationsfriheten och yttrandefriheten. Man kan också tycka att det är en liten uppoffring för stockholmarna att inte åka buss till jobbet, fritidsaktiviteter eller vänner några timmar en lördag om det görs för att uppmärksamma vad man upplever som en orätt i ett annat land. Men det här handlar om något annat.

Det handlar om att när det offentliga i praktiken begränsar stockholmarnas möjligheter att nyttja sin kollektivtrafik och resa fritt i sin egen stad under flera timmar varje lördag på obestämd tid, så måste det byggas på beslut som går att förstå, kontrollera och pröva. 

Offentlighetsprincipen är en garanti för att kunna granska och kontrollera maktutövningen. Om Polisen fattar beslut om demonstrationstillstånd så sent att ingen hinner erhålla handlingarna innan demonstrationen genomförs, blir rätten till domstolsprövning i praktiken illusorisk.

Om Trafikförvaltningen gömmer sig bakom operatören Keolis, samtidigt som Keolis hävdar att de står utanför offentlighetsprincipen, skapas ett vakuum i möjligheten att granska maktutövningen. 

I dag går det tydligen inte att få ett rakt svar på en enkel fråga: vem har egentligen beslutat om att för en obestämd framtid begränsa för stockholmare att ta bussen varje lördag och på vilka grunder beslutades detta?

Sebastian Scheiman är advokat.