Ingvar Carlssons selektiva minne

I en nyligen visad dokumentärfilm på SVT berättar den förre Säpo-agenten Jan-Henrik Barrling om mörkläggningen kring Palmemordet. En sovjetisk diplomat vid namn Vladimir Nezjinskij avlyssnades av Säpo, varvid det visade sig att han i förväg kände till att Olof Palme skulle mördas. Slutsatsen var att den sovjetiska ledningen i Moskva visste om mordplanerna.

I filmen intervjuar journalisten Bo G Andersson förre statsministern Ingvar Carlsson. Denne svarar beredvilligt och visar prov på ett enastående minne, ända tills Bo G Andersson ställer frågor om Säpos buggning av diplomaten Nezjinskij. Då, skriver Andersson i en debattartikel i Dagens Nyheter, ”drabbas han av ett plötsligt minnesbortfall och säger sig inte komma ihåg händelsen”.

Bo G Andersson vänder sig i sin debattartikel direkt till Ingvar Carlsson och skriver: ”Ditt framträdande i SVT-dokumentären är inte trovärdigt med tanke på ditt goda minne i övrigt”. 

Det selektiva minnet kan vara problematiskt. När jag 2015 arbetade med en dokumentärfilm för SVT som handlade om det hemliga svenska stödet till den svarta motståndsrörelsen i Sydafrika under apartheidtiden, gjorde jag en timslång intervju med Ingvar Carlsson. Min upplevelse var slående lik den som Bo G Andersson senare fick erfara. 

Under ett par decennier fanns det i Sverige en hemlig grupp kallad Humanberedningen, vars uppgift var att på hemliga vägar slussa pengar till det svarta motståndet i Sydafrika. Gruppen bestod av några representanter för riksdagspartier, men de viktigaste ledamöterna utgjordes av sakkunniga individer som inte var parlamentariskt valda. Exempelvis akademiledamoten Per Wästberg, advokaten Christian Åhlund och biståndsexperten Bengt Säve-Söderberg. De skulle besluta om hemliga utbetalningar till hemliga mottagare, vars verksamhet också var hemlig. Totalt var det fråga om mer än tio miljarder kronor. Utan parlamentariskt godkännande, utan att riksdagen eller skattebetalarna hade vetskap om det.

Ingvar Carlssons minne gällande Sveriges politik gentemot Sydafrika var briljant, ända tills jag ställde frågan om Humanberedningens arbete, som endast en inre krets i regeringen kände till. Då plötsligt mindes Carlsson inte längre.

– Du måste tänka på att du nu går långt tillbaka i tiden. Jag är 80 år i det närmaste. Nu fungerar inte mitt minne så att jag kommer ihåg sådana saker. Jag måste vara lite försiktig. Ska man framstå som historiskt vittne så måste man vara rätt säker på att man kommer ihåg rätt. När det gäller de sista frågorna så är det så, jag är ledsen men mitt minne ger mig inte tillräckligt stöd för att våga vara konkret.

Det svenska stödet var avsett för humanitära ändamål, men Carlsson medgav att det var möjligt att det även kan ha gått till militär verksamhet. Dock mindes han inga detaljer om det.

Bengt G Nilsson är journalist och författare. Han har bevakat svensk biståndspolitik i över 40 år.