Iraks söner – kanonmat i Rysslands krig

Under de senaste veckorna har korta filmer cirkulerat på sociala medier. De visar unga irakiska män i ryska militäruniformer, mitt i skottlinjen i Ukraina. Granater exploderar, röken ligger tung över marken – och bakom dessa bilder döljer sig en historia som är ännu mer chockerande: unga män som lurats med falska jobberbjudanden och sedan tvingats bli soldater i ett krig som inte är deras.

Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller Hussein al-Turki, en välkänd sångare från Bagdad. Han berättar i en video – inspelad från fronten – att han lockades av ett erbjudande från ett irakiskt resebolag, Al-Harir Travel, att få uppträda på konserter för arabiska gäster i Ryssland. Visumet ordnades officiellt och allt verkade legitimt.

Men när han landade i Moskva fick han skriva under dokument på ryska – och hans pass togs ifrån honom. Kort därefter skickades han till en okänd militärbas. ”De sa att jag skulle sjunga – inte slåss. Nu hotar de att döda mina barn om jag vägrar”, säger han i videon.

Hussein al-Turkis öde är inte unikt. Under de senaste månaderna har många liknande berättelser spridits från Basra, Nasiriyya och Bagdad. Arbetslösa unga män – frisörer, chaufförer, byggarbetare – har lurats med löften om jobb i Ryssland men i stället funnit sig själva i ryska uniformer, ofta under dödshot.

Bakom detta står ett systematiskt nätverk av irakiska mellanhänder och resebyråer med kopplingar till miliser lojala mot Iran. De får betalt i dollar för varje ”rekrytering” och använder falska kontrakt som täckmantel. De irakiska myndigheterna – förlamade av korruption och politiska lojaliteter – blundar. Den officiella tystnaden är inte okunskap. Den är medskyldighet.

Det är dödens industri – med lagliga dokument. I dagens Irak är det möjligt att köpa ett arbetsvisum som i verkligheten leder till fronten. Resebyråer, politiska partier och kriminella nätverk samarbetar i en lukrativ handel med människor. När religionens moral och statens rättvisa har eroderat blir människan den mest värdefulla exportvaran.

Det här sker i ett land där kvinnor säljs, barn exploateras och domstolar styrs av politiska intressen. Att unga män nu säljs till kriget i Ukraina är bara den logiska fortsättningen på ett samhälle som tappat sin själ.

Men detta är inte en intern irakisk angelägenhet, för det handlar om människohandel för militära syften – ett brott mot internationell rätt.

Och här uppstår en obekväm fråga för Sverige: I juli 2024 undertecknade Sveriges regering ett säkerhetssamarbete med Irak, med syfte att motverka organiserad brottslighet och människohandel. Men – känner den svenska regeringen till att samma system som står bakom dessa överenskommelser också exporterar sina medborgare till den ryska krigszonen?

Om Sverige vill vara en trovärdig aktör i den västerländska värdegemenskapen och samtidigt en röst för mänskliga rättigheter, måste det våga ställa frågan:
Vilka sitter egentligen på andra sidan avtalet?

Att samarbeta med ett av världens mest korrupta politiska system – ett system som kontrolleras av miliser och religiösa nätverk lojal mot Iran – riskerar att göra även Sverige indirekt delaktigt i den internationella kedjan av exploatering.

Efter USA:s invasion 2003 har Irak blivit en arena för dubbelt förtryck: både Irans religiösa inflytande och USA:s ekonomiska dominans. Medan Washington vill begränsa de Iranstödda miliserna vill Teheran bevara sitt grepp genom samma grupper. Resultatet blir ett folk som pressas mellan två imperier. Den irakiska staten har förvandlats till ett ”broker-system” – en mäklarcentral där människoliv och lojaliteter köps och säljs beroende på vilket imperium som betalar bäst.

Detta är inte längre bara en politisk kris utan en civilisatorisk kollaps. När religion reduceras till ritual och rättvisa till korruption, när utbildning byts mot propaganda och fattigdom blir vardag – då når samhället sin värdenollpunkt. Det irakiska dramat visar vad som händer när ett land förlorar sin moraliska kärna: människan blir råvara i världspolitikens maskineri.

Sverige, som nu befinner sig i skuggan av det rysk-ukrainska kriget och själv rustar för att försvara den europeiska demokratin, kan inte blunda. Om vi verkligen tror på mänskliga rättigheter måste vi också se varifrån krigets bränsle kommer.

Därför bör Sverige:

1. Begära internationell utredning genom FN:s människorättsråd och IOM om irakiska medborgare som tvingats till strid.

2. Frysa samarbetsavtal med irakiska institutioner tills transparens och oberoende undersökningar garanteras.

3. Driva frågan inom EU om ”trafficking for combat” som en ny kategori av krigsbrott.

När fattigdom blir ett vapen och staten blir en agent för döden förlorar mänskligheten sin kompass. Irak visar oss inte bara ett politiskt misslyckande utan hur en global ordning bygger sin makt på de svagastes kroppar.

Farouk Aldabag är samhällsanalytiker och ART-terapeut.