Iran och fanatismen – del 3

Shahen Mohammad Reza Pahlavi tvingades i exil 1979 tillsammans med sin familj, däribland sonen kronprins Reza Pahlavi. Likt den svenska kungafamiljen symboliserar den iranska en nationell gemenskap som förvaltat ett kulturhistoriskt arv.

Sedan vuxen ålder har den i dag sextiofemårige kronprinsen kampanjat för ett fritt demokratiskt Iran. Han har av allt fler iranier setts som den enda verkliga oppositionsledaren som kan ena det iranska folket. Anledningen till att allt fler iranier ser det så kan vara minnet av Iran före revolutionen, samt att många finner kronprinsens övergångsplan trovärdig.

Rörande trovärdigheten i planerna kring Pahlavis Prosperity Project har statsvetaren och Irankännaren Arvin Khoshnood sagt: 

”Kronprins Reza Pahlavis övergångsplan kan med stor sannolikhet lyckas. Jag är väl insatt i programmet. Det vilar på en demokratisk grund, är realistiskt att genomföra och inger hopp. Men det är inte bara programmet i sig som är avgörande. Kronprinsen har viss militär erfarenhet, akademisk bakgrund i statsvetenskap och mycket lång erfarenhet av politiskt arbete och ledarskap. Han har också en organisation, inklusive en verkställande institution som är redo att ta över makten i Iran i egenskap av övergångsregering, samt en rådgivande församling som bidrar med lagförslag, översyn och strategi under övergångsperioden. Därtill har han ett nätverk av ämnesexperter och personer med militär, polisiär och byråkratisk erfarenhet som kommer att stödja honom och övergångsinstitutionerna.”

Vidare har Khoshnood förklarat att kronprinsen har ett starkt folkligt stöd, vilket även politiker nu har uppmärksammat. Klimatminister Romina Pourmokhtari och den socialdemokratiske riksdagsledamoten Ardalan Shekarabi, som båda har bakgrund i Iran, har bedömt kronprinsen som ett bättre alternativ till det nuvarande styret i Iran. Fler statsråd än bara klimatministern har visat sitt stöd, däribland vice statsminister Ebba Busch, som höll tal på en iransk demonstration och avslutade talet med Javid Shah, ”länge leve konungen”.

Även Moderata ungdomsförbundet (MUF) har uppmanat regeringen att legitimera kronprinsen och inleda dialog med honom. Dessa utspel bidrar i stor utsträckning till att Pahlavi allt mer ses som en normaliserad och legitim ledare bland olika politiska grupper och institutioner – vilket bör beskrivas som en framgång. 

Vad som kommer ske i Iran är ännu oklart, ingen vet om den islamiska regimen kommer falla eller lyckas hålla sig kvar. Men inför ett eventuellt kollaps har kronprins Pahlavi berättade att processen för att bilda en övergångsregering efter regimens fall redan är igång.

Saeed Ghasseminejad, ekonomisk rådgivare vid Foundation for Defense of Democracies (FDD) har enligt Pahlavi påbörjat en process för att selektera potentiella aktörer till en sådan regering – som både ska bestå av iranier som befinner sig i Iran och av exiliranier. 

I måndags annonserade kronprinsen att en del av övergångsregeringen är ett justitieutskott som ska skipa rättvisa för de brott som regimen och dess tjänstemän begått i nära femtio år. Den som ska leda utskottet är Shirin Ebadi – mottagare av Nobels fredspris 2003 för sitt arbete i att främja demokrati i Iran och skydda iraniers mänskliga rättigheter. 

Det är symboliskt att kronprinsen väljer Ebadi som ansvarig för utskottet då hon före revolutionen 1979 var domare i Iran, men tvingades avgå efter revolutionen på grund av regimens islamiska rättslära.

Iranierna är inte ett homogent folk där alla stöder samma ledare, men för många är det uppenbart att kronprinsen Reza Pahlavi är den ledare som kan ena Iran den dag det islamiska styret har fallit. Grupper som vill separera sig från resten av det iranska folket eller införa ett islamistiskt-kommunistiskt styre är sannolikt ett sämre alternativ än det alternativ Pahlavi erbjuder.

Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU. Det här är en serie om Iran i fem delar. Del 4 kommer på torsdag 19 mars.